Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Vilse i utbudet av Randonnee´utrustningar
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Pillard" data-source="post: 1210070" data-attributes="member: 83225"><p>När det kommer till det här ämnet tänker jag nu låta sjukt drygt och väldigt icke-ödmjuk. Elasticitet är alltid relevant. Det finns ett tillfälle där det inte är det och det är om du ändå tänker låsa bindningen helt. Detta bör du ju iof bara göra när du åker sådan åkning att ett fall innebär att du dör i vilket fall. </p><p></p><p>Bindningar är en helt galen labyrint. Jag ska försöka reda ut några grunder. </p><p></p><p>Begreppet elasticitet är alltså hur långt pjäxan kan röra sig i bindningen utan att lösa ut. Inom den sträckan kan man säga att den kommer att tryckas tillbaka tillbaka till centrum så snart motsatta kraften upphör. Elasticiteten har alltså egentligen ingenting med fjäderns hårdhet att göra. Det du skruvar åt på bindningen (förenklat DIN-tal) styr däremot hur mycket kraft som krävs för att röra pjäxan i bindningen öht. För att bindningen ska lösa ut måste alltså minst kraften du har ställt på bindningen trycka pjäxan ur bindningen, tillräckligt lång sträcka för att elasticiteten ska ta stopp så att säga. Pjäxan måste tryckas över tröskeln helt enkelt. </p><p></p><p>- Rena alpinbindningar. De löser ut horisontellt i tån och har elasticitet runt 40mm och uppåt. De löser ut vertikalt i hälen och tån. Sen finns det vissa variationer. </p><p></p><p>- Rambindningar - Duke, Guardian osv. Funkar precis som en alpinbindning utför. </p><p></p><p>- Klassisk tech - Gamla Dynafit, Xenic osv. Egentligen också Kingpin eftersom den följer samma grundprincip, även om hälen kläms fast istället för att sitta med pins. Har egentligen fasta tåpins och har en häldel som kan rotera, med fjäder. Du kan skruva fjädern i häldelen efter hur mycket kraft du vill ska behövas för att den ska roteras och därmed lösa ut. Elasticiteten horisontellt blir dock väldigt låg då tån släpper redan vid väldigt lite rörelse i hälen. Det många då gör är att de istället låser tådelen eller drar åt häldelen för mycket. Resultatet blir uttalanden av typen "nej jag har inga problem med tjuvsläpp på mina" personerna uttalar sig också bergsäkert tills de kraschar och sliter av ett knä, för att bindningen inte löste ut. Så klart det inte tjuvsläppte. Du kunde ju lika gärna dragit fast pjäxan med skruv direkt i skidan. Konstruktionen har också problem med sidokrafter i tån där hävstångseffekt från stålkant kan vrida ur pinsen ur hålen i pjäxan. Detta märks mest om man pressar hård sladd på hårt underlag. Löstes tex av Kingpin med extra kraftig fjäder. </p><p></p><p>- Dynafit med roterande tå. Beast, FT 2.0 osv. Här har man löst problemet genom att tådelen kan rotera. Det betyder att häldelens hela elasticitet kan utnyttjas eftersom tådelen inte öppnas förrän den roterat så långt att hälens elasticitet är slut. Det är faktiskt lite genialt. Jag har dock själv vridit till en fotled med sådan konstruktion just för att vridrörelsen måste vara ganska "ren". </p><p></p><p>- Vipec, Tecton - Här får man horisontell elasticitet eftersom att tåvingarna sitter på en skena och kan röra sig i sidled en bit utan att lösa ut. Hälen kan alltså inte vridas utan horisontella krafter rör sig i tån (mer likt en vanlig bindning. Det blir mer naturligt för en fot eftersom det är hälen du står på i normalfallet. Vridningen i leden sker ju också där. Elasticiteten är dock inte enorm utan ligger nånstans under 20mm vill jag minnas. </p><p></p><p>- Shift, Duke PT osv. - Det handlar egentligen om en normal alpinbindning nerför. Elasticiteten är inte riktigt lika hög som på de allra värsta alpinbindningarna men den är runt 40mm. Men framför allt är rörelsen mer naturlig. </p><p></p><p>Jag har själv åkt på alla sorterna, utom Vipec/Tecton. Vanliga bindningar och rambindningar handlade ju bara om att hitta rätt DIN. Sen funkade det ju bara. De löste ut när man hade skrotat och däremellan satt de fast. Klassisk Dynafit, funkade inte alls för mig. På en ren turskida idag skulle jag kunna tänka mig att använda dem men då vet jag också att man måste anpassa åkningen lite, om jag inte lyckas få tag i en FT 2.0. Men viktbesparingen mellan den och tex Shift är så låg att det inte är värt risken för mig iaf. Men att använda den konstruktionen i pist tex vågar jag inte. Roterande tå körde jag några år i formen av en Beast. Inga tjuvsläpp och den löste ut vid större krascher. Däremot fick jag ont vid någon lugnare ramling med lite märklig vridning. Shiften sen (nu låter det här som reklam nästan men ändå) har inte tjuvsläppt alls (vet att vissa har haft problem med det. Jag vet dock inte hur åkstilarna skiljer sig) och när jag ramlat på dem har jag känt väldigt distinkt hur rörelsen i foten går och sen tydligt och klart "klick" när den rört sig tillräckligt långt. </p><p></p><p>Så vad var då poängen med detta? Ja, alla bindningar har lite olika användningsområden men jag skulle starkt rekommendera att försöka förstå hur respektive bindning faktiskt fungerar och sen fundera på vad man själv är bekväm med ur ett säkerhetsperspektiv kontra ett vikt- och prisperspektiv. Att någon annan säger att X eller Y funkar bra för den skulle jag dock inte lägga full vikt vid. Till sist, kom ihåg att det är dina knän och ben som står på spel. Du vill inte få en rejäl stukning eller ännu värre långt ut på fjället.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Pillard, post: 1210070, member: 83225"] När det kommer till det här ämnet tänker jag nu låta sjukt drygt och väldigt icke-ödmjuk. Elasticitet är alltid relevant. Det finns ett tillfälle där det inte är det och det är om du ändå tänker låsa bindningen helt. Detta bör du ju iof bara göra när du åker sådan åkning att ett fall innebär att du dör i vilket fall. Bindningar är en helt galen labyrint. Jag ska försöka reda ut några grunder. Begreppet elasticitet är alltså hur långt pjäxan kan röra sig i bindningen utan att lösa ut. Inom den sträckan kan man säga att den kommer att tryckas tillbaka tillbaka till centrum så snart motsatta kraften upphör. Elasticiteten har alltså egentligen ingenting med fjäderns hårdhet att göra. Det du skruvar åt på bindningen (förenklat DIN-tal) styr däremot hur mycket kraft som krävs för att röra pjäxan i bindningen öht. För att bindningen ska lösa ut måste alltså minst kraften du har ställt på bindningen trycka pjäxan ur bindningen, tillräckligt lång sträcka för att elasticiteten ska ta stopp så att säga. Pjäxan måste tryckas över tröskeln helt enkelt. - Rena alpinbindningar. De löser ut horisontellt i tån och har elasticitet runt 40mm och uppåt. De löser ut vertikalt i hälen och tån. Sen finns det vissa variationer. - Rambindningar - Duke, Guardian osv. Funkar precis som en alpinbindning utför. - Klassisk tech - Gamla Dynafit, Xenic osv. Egentligen också Kingpin eftersom den följer samma grundprincip, även om hälen kläms fast istället för att sitta med pins. Har egentligen fasta tåpins och har en häldel som kan rotera, med fjäder. Du kan skruva fjädern i häldelen efter hur mycket kraft du vill ska behövas för att den ska roteras och därmed lösa ut. Elasticiteten horisontellt blir dock väldigt låg då tån släpper redan vid väldigt lite rörelse i hälen. Det många då gör är att de istället låser tådelen eller drar åt häldelen för mycket. Resultatet blir uttalanden av typen "nej jag har inga problem med tjuvsläpp på mina" personerna uttalar sig också bergsäkert tills de kraschar och sliter av ett knä, för att bindningen inte löste ut. Så klart det inte tjuvsläppte. Du kunde ju lika gärna dragit fast pjäxan med skruv direkt i skidan. Konstruktionen har också problem med sidokrafter i tån där hävstångseffekt från stålkant kan vrida ur pinsen ur hålen i pjäxan. Detta märks mest om man pressar hård sladd på hårt underlag. Löstes tex av Kingpin med extra kraftig fjäder. - Dynafit med roterande tå. Beast, FT 2.0 osv. Här har man löst problemet genom att tådelen kan rotera. Det betyder att häldelens hela elasticitet kan utnyttjas eftersom tådelen inte öppnas förrän den roterat så långt att hälens elasticitet är slut. Det är faktiskt lite genialt. Jag har dock själv vridit till en fotled med sådan konstruktion just för att vridrörelsen måste vara ganska "ren". - Vipec, Tecton - Här får man horisontell elasticitet eftersom att tåvingarna sitter på en skena och kan röra sig i sidled en bit utan att lösa ut. Hälen kan alltså inte vridas utan horisontella krafter rör sig i tån (mer likt en vanlig bindning. Det blir mer naturligt för en fot eftersom det är hälen du står på i normalfallet. Vridningen i leden sker ju också där. Elasticiteten är dock inte enorm utan ligger nånstans under 20mm vill jag minnas. - Shift, Duke PT osv. - Det handlar egentligen om en normal alpinbindning nerför. Elasticiteten är inte riktigt lika hög som på de allra värsta alpinbindningarna men den är runt 40mm. Men framför allt är rörelsen mer naturlig. Jag har själv åkt på alla sorterna, utom Vipec/Tecton. Vanliga bindningar och rambindningar handlade ju bara om att hitta rätt DIN. Sen funkade det ju bara. De löste ut när man hade skrotat och däremellan satt de fast. Klassisk Dynafit, funkade inte alls för mig. På en ren turskida idag skulle jag kunna tänka mig att använda dem men då vet jag också att man måste anpassa åkningen lite, om jag inte lyckas få tag i en FT 2.0. Men viktbesparingen mellan den och tex Shift är så låg att det inte är värt risken för mig iaf. Men att använda den konstruktionen i pist tex vågar jag inte. Roterande tå körde jag några år i formen av en Beast. Inga tjuvsläpp och den löste ut vid större krascher. Däremot fick jag ont vid någon lugnare ramling med lite märklig vridning. Shiften sen (nu låter det här som reklam nästan men ändå) har inte tjuvsläppt alls (vet att vissa har haft problem med det. Jag vet dock inte hur åkstilarna skiljer sig) och när jag ramlat på dem har jag känt väldigt distinkt hur rörelsen i foten går och sen tydligt och klart "klick" när den rört sig tillräckligt långt. Så vad var då poängen med detta? Ja, alla bindningar har lite olika användningsområden men jag skulle starkt rekommendera att försöka förstå hur respektive bindning faktiskt fungerar och sen fundera på vad man själv är bekväm med ur ett säkerhetsperspektiv kontra ett vikt- och prisperspektiv. Att någon annan säger att X eller Y funkar bra för den skulle jag dock inte lägga full vikt vid. Till sist, kom ihåg att det är dina knän och ben som står på spel. Du vill inte få en rejäl stukning eller ännu värre långt ut på fjället. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Vilse i utbudet av Randonnee´utrustningar
Tillbaka
Topp
