Jag förklarade för min vän varför jag tycker att Education är ett mästerverk, kanske kan va kul för nån å läsa:
1. Upplevelsen. Bara faktumet att jag behövde se den 4 gånger innan jag tyckte den var bra är ett argument för att den är ett mästerverk tycker jag. De vill säga den blir bättre och bättre ju mer man ser den. Vilket jag finner väldigt trevligt. Då nästan alla andra filmer ger bästa upplevelse första gången för att efter fjärde gånger kännas ganska alldagliga och uttjatade. Anledningen till att Education blir bättre är förmodligen den extrema redigering, (läs: all jävla skit på klippen som är dit lagt efteråt t.ex. färgflimmer, konstiga mönster, klockor, prickar etc.) Första gången jag såg den blev jag förskräckt och tyckte att dom hade misshandlat helt okej åkning med alla den jävla skiten på klippen. Focus togs från åkningen och las på adhd redigeringen istället. Jag tyckte att det kändes som dom inte hade fått så sjuk åkning de velat och därför försökt förstärka OMG-känslan med överredigering. Andra gången förstod jag att det fanns någonting bakom allt skit. Tredje gången började jag förstå vad det egentligen var som hände på klippen. Vad de gjorde för trick. Jag började se en massa grabs som jag tidigare hade missat (förmodligen pga. redigeringen). Grabs som förgyller tricken, och förädlar klippen från helt okej till bangers. Jag drog tillbaka såg om små klipp spekulerade och analyserade. Fjärde gången såg jag helheten, förstod mera, insåg den röda tråden, tolkade handlingen. Allt detta var väldigt tillfredsställande.
2. Åkningen. Åkningen är inte bara som vanligt kreativ och nyskapande. Den är revelutionerande. Sättet Henrik Och Phil tar sig an den urbana miljön har aldrig tidigare gjorts på liknande sätt inte ens inom skateboard eller snowboardåkning (där i stort sett allting inom skidåkning kommer ifrån). Om du inte blir tagen av åkning och får den där rysande upplevelsen när du ser hur grabsen förädlar tricken är du helt enkelt inte tillräckligt tru. Släng din edoggo tröja, köp en funktionell gore-tex jacka och börja åka offpist med de andra farsorna.
3. Handlingen/ den röda tråden. Om du inte har förstått den geniala handlingen kan jag förklara den för dig. I Phils del börjar utbildningen of style. Där Phil agerar elev ute i skogen. Först tar man i tu med rädslan, man måste våga för att vinna. Våga testa och bli hookad. Sen får han testa på, lära sig och njuta av de tre elementen: BC, Park och urban. Efter får våran elev känna på den hårda delen. Krasher, skador, rädsla, vrede. Han lär sig behandla dessa negativa faktorer och använda sig av de. Han river sönder woodo-docker i sann ”gå upp igen och stompa tricket” mentalitet. Efter det får man känna på hur det känns att ha style i Tanners del. Man får glida å glänsa och ha de gött. Efter det kommer en scen där Henrik återskapar en scen från Filmen "Belly" där Nas spelar huvudrollen. Precis som "GOS" på freeride säger är det genialiskt hur han driver med folk och säger att man inte ska sälja ut osv. Samtidigt som han hyllar Nas och refirear till hans film. Budskapet som jag uppfattar det i min tolkning är i alla fall att man måste fortsätta att vara tru, fortsätta att ha style och inte sälja ut även då man blir känd. Vilket även är sista lektionen i utbildning. Lektionen följs av ett otroligt bra och väl visat exempel på detta. Där Henrik spelar huvudrollen. Vilket är väldigt passande efterssom Henrik även utanför filmen är ett levande bevis på hur man inte säljer ut och fortsätter att vara clean och tru även fast han dominerat skidåkning sen målbrottet.
4. Klippningen. Klippningen är som vanligt helt sjukt välarbetad. Få takter som inte är tajmade. De har dessutom lagt en del klipp så det passar in till det som sägs i texten till låten. I det här fallet är dock inte Education något extra ordinärt, utan jag tycker att alla deras edits har extremt extremt bra klippning.
5. Budskapen. Budskapen om kärleken till skiåkning och style. Den droglibirala instälningen. Smatidigt som jag älskar det deskreta hatet på alternativa syner på skidåkning. Folk som säljer ut, tävlingsåkning osv. Ett exempel på detta deskreta hat är Henriks korta tävlingsdel med det omtalade åket från dewtour där han åker utan stavar och pissar på hela tävlingscenen med löjligt bra åkning. Vilket också folket har visat och uppskattat till skillnad från domarna. Man får lite samma känsla som i Ortens Favoritet av labyrint ”pass på era recensioner och priser. vi skiter i, för vi är ortens favoriter.”
www.freeride.se
