Monoski: There can be only one
2008-06-05 Monoski är den mest exotiska skidan. Många har skämtat om den men ganska få har åkt på den. Nu börjar fler få upp ögonen för att åka på skida i singularis. WEBB-TV: grym monoåkning i franska filmen E viva Mono.
Foto: monoski.net
Monoski är orginalet som blev bastard. Den där kusinen som inte får komma på släktträffen och när den väl kommer så är det ingen som vill prata med den. Någon enstaka har på sin höjd en t-shirts med trycket "Monoski kicks ass!".
Det är monoskidor som jagar den första prototypen av snowboard i kultfilmen Apocalypse Snow från 1985. Synd för monoskidorna att de inte lyckades stoppa den nya brädan där man stod på snedden, för bara några år senare hade snowboarden tagit över och monoskidan förpassats till en begränsad grupp av entusiaster, mestadels i franska Chamonixdalen.
Idag är det den franska marknaden som är störst på monoski. Där uppgår monoskiåkarna faktiskt till en promille av besökarna i skidsystemen. Så, monoski har blivit kvar i det exklusiva facket av skidsamhället kan konstateras.
–Det är kul att flera och fler får upp ögonen för monoskidan och det faktum att vi nu åker på helt nya grejer, carving och glidytan i nanocarbon, säger Stefan Eekenulv. Att åka med gamla "pintail-monoski" är helt annorlunda. Det är som att spela golf med gamla klubbor med träskaft eller tennis med gammalt trärack.
Foto: monoski.net
Stefan grundade tillsammans med Gunnar Rosenquist intressegruppen Monoski Sweden (www.monoskisweden.se) för sju år sedan. Idag har han mer än 130 namn på sin intresselista kring monoski. En knäskada satte stopp för Stefans skidåkning i slutet av 1980-talet. Det var där monoski kom in i bilden för honom.
– Att hålla ihop knäna och göra de cirkelrörelser som är grunden i monoskidåkning är faktiskt som hämtat ur ett rehabprogram för trasiga knän. Jag tror faktiskt att alla skidåkare skulle ha nytta av någon dag på monoski då och då för att träna balans och att få med sig hela kroppen i åkrörelsen, säger Stefan.
Jack Marchand tog fram den första monoskin 1961 med inspiration från den kaliforniska surf- och vattensportscenen. Surflegenden Mike Doyle var en av de första profilerna som ville surfa på snö. Allt handlade om att hitta flowet och surfkänslan. När brädan tog steget över till snö riktades alltså fötterna rakt ner i fallinjen. Tajt ihopparade. Med stavar i händerna för balansens skull.
– Det finns något i att möta backen med bröstet och inte på snedden som på en snowboard. Det handlar om attack i åkningen, menar Stefan Eekenulv.
Foto: monoski.net
Den första artikeln om monoski publicerades i Ski Magazine i november 1971 under rubriken "Man, I can hardly ski on two skis. How can I ski on one? Men det var först på 1980-talet då monoskin upptäcktes av localsåkare i Chamonix som intresset för brädan tog fart på allvar. Att lägga en hårig etta på monoski blev det tuffaste uttryckssättet för Esprite glisse och Alain Revel var hjälten. Duret började sin tillverkning av monoskidor (och stod snart för 80 procent av marknaden). Rossignol och andra märken hakade snart på och 1986 såldes 120 000 monoskis i Europa. Idag samägs Duret av ett 40-tal monoskiåkare, i princip utgör de kärnan av den europeiska monoskiscenen. Den franska monoskiorganisationen L'Association Francaise de Monoski arrangerar varje år festivalen Monopride som kommit att bli monoskiscenens viktigaste kajplats. Namnet har en touch av självironi efter år av raljerande om "gayig stil i rosa overaller". Och ja, det finns en monoklass i Derby de la Meije.
Väldigt förenklat kan man säga att monoskikulturen är uppdelad i de som frossar i nostalgin i neon och de som utövar hård speedski på monoski. Bäst på det senare området just nu är Xavier Cousteau som har kört mer än 212 km/h på sin 240 centimeter långa Duret-skida.
– Det går att köra riktigt fort på en monoski eftersom man kommer undan den ibland omedvetna bromsningen med den ena skidans stålkant då man åker alpint.
Foto: monoski.net
Snowboarden kom och segrade snabbt i början av 1990-talet. Skatekopplingen i kultur, kläder, åkning och trick var oslagbar. Monoskidans popularitet avtog fort. Men Stefan Eekenulv skyller även delvis återgången på scenens egen oförmåga att ta tillvara på den hype kring monoski som man hade skapat.
– Det var ingen som tänkte på återväxten och hoppet mellan eliten och nybörjarna blev för stort. Att åka monoski kan upplevas som jobbigt eftersom man inte kan växla stödjeben när man skråar för att hitta go offpist. Men det är inte tekniskt svårt att lära sig att åka. Det krävs mer balans och mer rörelse i hela kroppen för att åka bra. Ger man en monoski till en puckelpiståkare brukar han eller hon åka som en kanon redan efter ett par åk, påpekar Stefan.
Foto: monoski.net
Till Sverige kom monoskidan i slutet av 1980-talet då Alain Revel körde en kurs uppe i Riksgränsen. Fotografen Felix St Clair-Renard var givetvis med i den tidiga entusiastgruppen. I slutet av februari i år genomfördes den första nordiska monoskiträffen, Real Vikings Monoski, i Hemsedal med ett eget derby (7 kilometer långt chinese downhill). Håvard Eriksson vann detta första Mono-NM. Tanken är att Hemsedal ska bli som en nordisk hubb för monoskiers. Nästa år planeras även för en träff i Riksgränsen i maj.
– Själv är jag uppvuxen med Stenmark och tycker det är snyggt att åka med benen ihop. Och att hålla ihop knäna är A och O när man kör monoski. Mitt bästa tips brukar vara att köra kvinnligt, att ha mycket rörlighet i höfterna.
Nu har monoskidan glidit i skuggan ett tag. Men Stefan Eekenulv upplever en förändring mot att fler intresserar sig för den enda skidans sätt att attackera pist och puder.
– Nyligen fick vi in en beställning på en monoski från en 17-årig tjej. Det kändes grymt kul, berättar Stefan som även har agenturen för Duret i Sverige. Brädorna kostar idag mellan 2900-10000 kronor.
Någon comeback på bred front kommer det nog aldrig bli tal om för monoskidan. Men hade inte livet i backen blivit lite roligare, lite mer glamm och neon, om det titt som tätt dök upp en monoski i liftkön, vid ilastningen under heliskiåkningen, vid starten på svarta linjen i parken. Det är som min vän Ribban brukar säga om musik: "smalt är det nya brett". Och finns det något smalare än en monoski?
Webb-TV: E viva Mono från TKB Films
För att se filmen måste du ha Flash installerat och Javascript aktiverat.
Text: Dan-Marcus Pethrus
Du måste vara inloggad medlem på Freeride för att kunna kommentera artikeln. Bli medlem eller logga in.
Senaste artiklar
- Ny fokusblogg: Mattias Hargin
- Freeride Video Awards 2010
- Meathead #7 - Nation's Capital
- Eriksson till Line och FullTilt
- Deeper Unplugged #11
- Olsson ångar på mot OS
- Läcker trailer till Life Cycles
- Making of: The Way I See It #1
- Meathead #6 - Stowe Away
- Stadium Winter Jam den 20 nov
- Meathead #5 - Maine Squeeze
- Tredje fotodeltävlingen avgjord
- Jesper Norén pratar Snowcamp
- Urban Cable Tour i Malmö
- Videotävling med Rollerblade
- Ski Or Die 3D - The Last Waltz
- Karlström om senaste filmen
- Meathead #4 - White Mountains
- Forum F*** It Rail Tour
- Diaries Down Under #3
Tipsa Freeride
Redaktionen tar gärna emot tips på händelser, personer och produkter.
Mejla oss på redaktionen
freeride.se
Mejla oss på redaktionen
freeride.seSenast kommenterade
Senaste blogginlägg
Bli medlem på Freeride
67 000 personer kan inte ha fel! Bli medlem på Skandinaviens största samlingsplats för skidåkare och du får:
- eget fotoalbum
- ställa frågor till våra experter
- delta i forumet
- medlemstävlingar med fina priser
- nyhetsbrev via mejl
Bli medlem »
- eget fotoalbum
- ställa frågor till våra experter
- delta i forumet
- medlemstävlingar med fina priser
- nyhetsbrev via mejl
Bli medlem »
Gjorde dock sjukt ont att ramla i bar överkropp - som givetvis hör monokulturen till.
Brädan hade twintip och carving. Galet hett.
som jag dammade av för två år sedan och det vart en del frågor i liften.
För det finns många där ute som aldrig sett nå liknande.Fränt att någon testat att
åka mono på en snowboard, det måste jag göra för carving känslan.
Du och jag gasko, du och jag.
Men det blir trist att titta på i längden, rätt enformigt.
viva mono!
Och assr som du gissar är åket från 03:50 nordsidan på aiguille du midi och om jag inte misstar mig är det första gången det åks på mono. Sedan från 04:40 är jag rätt säker på att det är Coloir Gervasutti som åks. Detta åk ligger i närheten av midi och är också ett ramlar-du-så-dör-du åk som dessutom har ett enormt isberg ovanför sig, från vilket det rasar isklumpar stora som bilar med jämna mellanrum.
Så det är inte så konstigt att han "sladdar" lite på dessa åk... Men i resten av filmen kan man väl knappast beskylla honom för att ha låg fart??
Det lite slumrande skidsuget väcktes till liv igen... :)
(Förtydligande för kiddsen en walkman är som en MP3 spelare men med kassetband)
Slutsats... var man med då vill man inte ha neonkläder eller monoski idag.
speciellt i skogen på slutet skulle dom ha haft kortare stavar och mer "puklig teknik"
tycker jag då alltså
Det finns bilder på oss iförda den tidens ljusa neonfärger, sladdandes nedför med djupa knän.
Jag vågar påstå att det var monoskin som lärde oss position och balans på våra vanliga, pinnsmala, sjukt långa skidor.
Är stycket runt 04,00 och framåt från Aguille du midi och nedanför det? jag har hört att det är ruskigt brant där..