Historien om Monoski: skidåkningens udda lillebror
Monoski är skidåkningen som har blivit älskad, retad och till och med bortglömd. Det är en sport som kombinerar nostalgisk skidåkning med moderna äventyr. Vi har grävt djupt i arkiven för att sammanfatta allt du behöver veta om monoski.
Skidåkning är en aktivitet som har en lång och fascinerande historia. Under åren har olika variationer av skidor utvecklats för att tillgodose olika preferenser och skidstilar. En sådan variation är monoski – en bred skida för båda fötterna.
Mono kommer från det grekiska ordet “monos” som betyder “singel” eller “alone” – översatt till svenska blir det alltså singelskida. Monoski kan ses som en blandning mellan skidor och snowboard men till skillnad från snowboard har man fötterna placerade parallellt och båda pekar framåt istället för sidled mot färdriktning. Ungefär som om du skulle limma ihop ett par skidor.
Historien om Monoski
Historien om monoskin kan spåras tillbaka till slutet av 1950-talet, däremot är den allt annat än solklar. Vissa säger att Dennis Phillips var pionjären som använde en vattenskida och gamla björnfällor som bindningar för att skapa den första monoskin. Han gjorde sin debut i en liten backe i Hyak, Washington, sent på 1950-talet. Andra hävdar att Jack Marchand förtjänar äran eftersom han år 1961 introducerade den första patenterade singelskidan med parallella bindningar och därmed blev den officiella uppfinnaren. Den legendariske surfaren Mike Doyle var också involverad i monoskins utveckling. Han hade en dröm om att surfa på snö och han förvandlade den drömmen till verklighet genom monoskin. Han jobbade även för att promota skidan vilket bidrog till att öka dess popularitet.
Monoski som skidsport boomade under 1980-talet och än idag associeras den med en free spirit och rock ´n´ roll vibe, tajta och färgglada skidkläder och sammansvetsade knän. Störst genomslag fick monoskin i Franrike och dess huvudstad var Chamonix där Alain Revel var kung. Det var här som singelskidan upptäcktes i Europa och under 80-talet fanns det inget coolare än att lägga en elva, eller blir det en etta (?), på Les Grands Montets med en monoski under fötterna.
Monoskin fick också stor popularitet i USA, där skidlegender som Glen Plake och Shane McConkey imponerade med sin monoskiåkning. I Sverige dök den upp först i slutet av 1980-talet när Alain Revel höll en kurs i Riksgränsen. Monoskin hade minst sagt en era, där de stora namnen pushade gränserna med hög fart och 10-meters klippor. En anledning till dess popularitet var monoskins förmåga att låta dig surfa uppe på pudersnö i jämförelse med dåtidens smala traditionella skidorna.
Det som gjorde monoskins karriär kort var snowboarden som kom att introduceras under tidigt 1990-tal. Den tog med sig surf- och skateboardkulturen och känslan av att surfa på snö blev än mer snarlik. Snowboarden blev snabbt den enda accepterade singelplankan för att åka nedför snötäckta berg. Det var även under denna tid puderskidorna så som vi känner igen dem idag började utvecklas. Monoski hamnade i skymundan och dess popularitet minskade drastiskt.
Monoski idag
Idag är det främst glada entusiaster som ägnar sig åt monoski. Pierre-Francois Brun, även känd som Pif, anses vara ledaren inom monoskivärlden. För de som fortfarande vidhåller monoskins glory är community-känslan starkare än någonsin. I Sverige har vi gruppen Real Vikings Monoski och ute Europa, mer specifikt I Frankrike, arrangerar L’Association Francaise de Monoski olika monoskievent. Det är allt ifrån festivaler som “Mondial de Monoski”, till tävlingar som “Monoski World Championship”. Även i USA arrangeras olika event så som “Monopalooza” och “Cinco de Mono”. Vill man få den ultimata monoskiupplevelsen är dessa event en stark rekommendation.
För ungefär 20-30 år sedan producerade flertal stora skidmärken monoskis. Vi pratar stora som i Atomic, Salomon, Dynastar och Rossignol som dessutom sponsrade ett team av monoskiåkare. Idag har många företag lagt produktionen på hyllan men ett etablerat företag som inte har gett upp är Faction. De producerar fortfarande deras Le Mono och har på senare tid släppt Le Split Mono som är avsedd för turskidåkning. Efter ett snabbt besök på deras webbplats verkar Le Mono vara slutsåld. Intresset kanske inte har dött trots allt. Det finns även ett gäng små företag som fortfarande vill hålla fanan vid liv och producerar monoskis, till exempel SnowGunz. Med det sagt går det fortfarande att köpa monoskis för den som vill ta sig an en utmaning och återuppliva en del av historien.
Hur fungerar egentligen Monoski?
Trots att det kan verka skräckinjagande att sitta fast med båda fötterna parallellt på en stor plankan är det faktiskt inte så tekniskt svårt som man kan tro. Vissa säger till och med att det är lättare än att åka vanliga skidor. Det kan kännas desorienterande och ovant om man är en duktig ”vanlig” skidåkare men efter några åk brukar de flesta komma in i det snabbt. Att bemästra monoskin sägs vara som att bli frälst. Den ultimata frihets- och äventyrsupplevelsen är att susa ner för ett snötäckt berg med fötterna fastspända på en monoski och knäna i ett tight grepp.
Glöm alla regler och tekniker du lärt dig om traditionell skidåkning när du klickar i dig på en monoski. Att ha tyngden på ytterskidan funkar inte här. Att ploga eller använda den andra skidan för att kompensera funkar inte heller. Det som fortfarande gäller är att använda stavarna. Stavarna är a och o när du åker monoski. De hjälper dig att hålla balansen och initiera svängar. Och för att stanna gäller det att dra till med en stoppsladd.
Så hur åker man då monoski? Jo, det handlar om flyt, cirkulära rörelser och riktigt tighta knän. Du använder den inre kanten av singelskidan och största delen av åkningen sker genom att jobba med bålen, höfterna och knäna. Tänk på en rytmisk och flytig känsla, böj på knäna, jobba med bålen och använd höfterna ordentligt. Speed is key! Det blir lättare att hitta flytet och svänga när du har lite fart. Det beror på att viktfördelningen blir enklare med mer fart.
För dig med struliga knän och gamla skador är monoski ett hett tips! En riktig fördel med monoski är att risken för knäskador minskar. Att vara fastspänd med båda fötterna, hålla ihop knäna och använda mjuka och cirkulära rörelser gör skidåkningen skonsammare för knäna och minskar risken för vridmoment.
Framtiden för monoski
Monoski har blivit skidåkningens förlorade son och någon comeback i större utsträckning verkar inte finnas inom synhåll. Troligtvis kommer framtiden för monoski hållas till glada och passionerade entusiaster, människor som gillar utmaningar och äventyr, 80-tals dagar och stackare med trasiga knän. Att man ser förbannat cool ut räcker tyvärr inte för att återuppliva sporten. Men vi ska inte ge upp hoppet än! Trender har en tendens att återkomma. Kolla bara på kläderna i skidbacken – de gigantiska kläderna är tillbaka i parken och det blir alltmer färger i pisten. Så kanske får monoski äntligen den plats den förtjänar inom skidvärlden. Hur häftigt hade inte det varit?
I slutändan är monoski en unik skidstil som lockar äventyrslystna skidåkare som är sugna på att prova något annorlunda. Med sin historia, dedikerade grupp av entusiaster och den speciella känslan den ger på berget kommer monoski alltid att vara en färgstark del av skidåkningens värld.






