zzzchrille
Aktiv medlem
Skistar tar klövsjö till nästa nivå
Intressant diskussion om skidsporten, eller alpina idrotten, som kanske är värd en egen tråd. Men jag fick feeling och fortsätter här.
Som engagerad tränare och förälder i en av de större klubbarna utanför Stockholm, ser jag stora utmaningar inom idrotten. För att vara konkurrenskraftig som klubb måste du tidigt få upp din lokala backe. Idrotten kan idag bedrivas och utvecklas där följande förutsättningar finns:
- stabila ihållande minusgrader (inte nödvändigtvis stora naturliga snömängder) relativt tidigt, gärna mitten av november
- en hyfsat stor befolkning i upptagningsområdet (säg 100.000 upp till 5 mils radie)
Samhällets storlek har betydelse då det krävs stora ideella insatser för att driva backe idag. I många mindre klubbar på mindre orter är det några fåtal familjer som skapar förutsättningarna. Detta är inte hållbart. I större samhällen finns större möjligheter att dela på bördan.
Jag har endast mina och andras observationer som grund, men för 30-40 år sedan fanns det en lokal backe med klubbverksamhet i varje liten ort. De slet säkert redan dåförtiden, men idag klappar de ihop. Det är för tungt att driva backe ideellt med krav på snö från slutet av november.
Alpinidtotten har minskat också av andra anledningar. Familjer jag är i kontakt med där barnen/ungdomarna inte kommer in eller av annan anledning inte kan gå på olika gymnasier med alpin inrikting (både RIG och NIU) finns ingen möjlighet att fortsätta utöva idrotten. De allra flesta, om inte alla, som inte går en alpin inriktning på gymnasiet slutar. Alltså vid 14-15 års ålder. Inte stora möjligheter för late bloomers här inte. Detta är utmaningar även inom andra idrotter, speciellt individuella. Men alpinidrotten är dessutom klimatkänslig på ett sätt som exempelvis friidrotten inte är.
Där de kommersiella aktörerna bedriver verksamhet är det fortfarande vinter. Men där är befolkningsunderlaget ofta för litet för att bedriva föreningsliv och klubb-/tävlingsverksamhet. Föreningar drivs av bofasta, och kommersiella aktörer lever av turism. På några orter kan man leva symbiotiskt (Kungsberget, Åre) och på andra orter tär man på varandra (Borlänge/Romme).
Jag har den stora lyckan att bo där vi har goda förutsättningar, både klimatmässigt och med ett skapligt upptagningsområde. Det finns nog några sådan städer/regioner kvar - Falun, Gävle, Sundsvall, Östersund samt kanske någonstans i Småland och Värmland. Längre norrut finns klimatförutsättningar som möjligtvis kan kompensera för en mindre befolkning.
För övrigt har nog skidturism länge ansetts vara lyxkonsumtion. Däremot tycker inte jag att alpin klubbverksamhet ska behöva vara lyxkonsumtion, om man råkar ha möjlighet att leva nära en fungerande alpin idrottsförening (utanför storstadsområdena dårå).
Som engagerad tränare och förälder i en av de större klubbarna utanför Stockholm, ser jag stora utmaningar inom idrotten. För att vara konkurrenskraftig som klubb måste du tidigt få upp din lokala backe. Idrotten kan idag bedrivas och utvecklas där följande förutsättningar finns:
- stabila ihållande minusgrader (inte nödvändigtvis stora naturliga snömängder) relativt tidigt, gärna mitten av november
- en hyfsat stor befolkning i upptagningsområdet (säg 100.000 upp till 5 mils radie)
Samhällets storlek har betydelse då det krävs stora ideella insatser för att driva backe idag. I många mindre klubbar på mindre orter är det några fåtal familjer som skapar förutsättningarna. Detta är inte hållbart. I större samhällen finns större möjligheter att dela på bördan.
Jag har endast mina och andras observationer som grund, men för 30-40 år sedan fanns det en lokal backe med klubbverksamhet i varje liten ort. De slet säkert redan dåförtiden, men idag klappar de ihop. Det är för tungt att driva backe ideellt med krav på snö från slutet av november.
Alpinidtotten har minskat också av andra anledningar. Familjer jag är i kontakt med där barnen/ungdomarna inte kommer in eller av annan anledning inte kan gå på olika gymnasier med alpin inrikting (både RIG och NIU) finns ingen möjlighet att fortsätta utöva idrotten. De allra flesta, om inte alla, som inte går en alpin inriktning på gymnasiet slutar. Alltså vid 14-15 års ålder. Inte stora möjligheter för late bloomers här inte. Detta är utmaningar även inom andra idrotter, speciellt individuella. Men alpinidrotten är dessutom klimatkänslig på ett sätt som exempelvis friidrotten inte är.
Där de kommersiella aktörerna bedriver verksamhet är det fortfarande vinter. Men där är befolkningsunderlaget ofta för litet för att bedriva föreningsliv och klubb-/tävlingsverksamhet. Föreningar drivs av bofasta, och kommersiella aktörer lever av turism. På några orter kan man leva symbiotiskt (Kungsberget, Åre) och på andra orter tär man på varandra (Borlänge/Romme).
Jag har den stora lyckan att bo där vi har goda förutsättningar, både klimatmässigt och med ett skapligt upptagningsområde. Det finns nog några sådan städer/regioner kvar - Falun, Gävle, Sundsvall, Östersund samt kanske någonstans i Småland och Värmland. Längre norrut finns klimatförutsättningar som möjligtvis kan kompensera för en mindre befolkning.
För övrigt har nog skidturism länge ansetts vara lyxkonsumtion. Däremot tycker inte jag att alpin klubbverksamhet ska behöva vara lyxkonsumtion, om man råkar ha möjlighet att leva nära en fungerande alpin idrottsförening (utanför storstadsområdena dårå).