@airman
Vissa delar måste vi vara överens om, tex hur Newton påverkar oss som åkare och vilka rörelser som vi utför för att kanta skidorna och vrida skidorna.
Sen kan du ha en egen idé om i vilken ordning, timing och frekvens du utför dem, skidåkning handlar om att jobba med dynamisk balans och med krafter.
Newton; Gravitationen påverkar oss, normalkraften motverkar och gör det alltid vinkelrätt mot underlaget (och då bli naturligtvis understödsytan helt beroende på vilket underlag vi åker på) luftmotstånd och friktion är de två resterande krafter som påverkar oss.
Rörelser: Böj/sträckrörelser i fot-, knä- och höftled. Rotation i lår- och till viss del i underben, mot- och medvrid. Vi vill jobba med att hålla oss inom vissa ramar, dvs vi går inte in sväng med maximal böjning i knäled och inte heller ur med maximal sträckning, då har vi liksom förbrukat allt.
Rörelserna ger oss vissa färdigheter, dvs vi kan kanta med "knä-, höft- och helkroppskantning", vi kan vrida med fot/benvridning, med- och motvridning.
De här tillsammans får du förhålla dig till, det går inte att ändra.
Pratar vi sen tillämpning så är det naturligtvis i en kontext, tex en viss backe, vissa skidor, en viss kropp och ett visst mål, det gör att vi väljer viss teknik för att så effektivt som möjligt ta oss ner.
I vissa fall så är det snabbast som gäller och i en brant, hård backe med portar, då kommer det att ställas vissa krav på tillämpning av teknik, två väldigt specifika tekniker som används inom raceåkningen är 1; åkaren använder sig av en liten tvist för att ställa riktning mot käpp, "skivoting" och ett litet tjuvande på innerskidan i utgång på sväng, båda dessa kommer sig av att det är en rejäl traversering i bana och att man åker på 195cm, 35m radie skidor.
Båda delarna kan vara värt att träna men att använda dem i sin vanliga åkning är rätt oeffektivt, på gränsen till kontraproduktivt.
När det gäller inner- och ytterskida så handlar det om att vara så effektiv det bara går, pratar vi hård backe och hög fart så är det mest effektiva att lägga balansen på ytterskidan för att få ut maximal sväng, det kallar vi "balans över ytterskidan" på tekniskt fikonspråk inom skidsverige och det är att jobba med dynamisk balans. Pratar vi flack backe och plogsväng så blir det mer naturligt att stå på båda benen för att hålla en statisk balans.
Slutsatsen blir då att det är de båda ytterligheterna och att allt däremellan finns som tillämpning. Men står du för mycket på innerskidan, eller går in i sväng på innerskidan och det är lite brant och hårt så kommer du att rutscha ur sväng, i tangentens riktning.
Lägger du full kant och så mycket belastning på innerkant när du har ett maximalt böjt innerben så kommer risken vara överhängande att du kommer ur sväng utan både korsband och menisk.
- an