Klockren krönika.
Skidåkningen är som nöjesbranschen, fri från kritiskt granskande. Kritisk granskning skulle vara bra och ge en möjlighet till utveckling. Gick väl så där när TT uppmärksammade en kommentar som tolkades som homofobisk från en svensk slopestyle-åkare inför OS. Utövarna av den nya OS-sporten framstod vid tillfället som pajasar istället för atleter.
Vid tillfället när sponsorkontrakt skrivs kan atleten vara ung och ha begränsningar i kritisk tänkande, som ofta stiger med antal universitetspoäng. Troligen är det svårt att tacka nej till sponsorer och de flesta av oss skulle inte göra det. Men gör du reklam för en produkt är du i lika hög grad ansvarig för deras produkt och politik. Du ska kunna svara på kritiska, moraliska och svåra frågor. Den aktiva kan vägra att kommentera, men ger då medierna fri spelplan. Det kan tyckas dubbelmoral när du i unga år gör reklam för en energidryck och sedan i äldre år är med på föräldramöte för att begränsa drycken för dina barn.
Motreaktion finns, Candide Thovex
I nöjesbranschen händer ofta inte mkt efter granskning. I boken kokain av Lasse Wierups och Erik de la Regueras skrevs det om Ola Rapace och Mikael Persbrandt kokaintag. Kontexten av boken är att det är en smutsig väg drogen tar och att man får vara beredd att ha liv på sitt samvete för en lina. Trots det går skådespelarnas karriärer lysande. Så till sist handlar det om konsumtionsansvar. Och där ligger kanske också skidåkningen? Vill du köpa samma märke som en aktiv bräd/skidåkare använder trots hen använder droger? Miljöbov? Eller andra moraliska tveksamheter? Du bestämmer.
Skidåkning bidrar knappast något till mänskligheten, men DINA val gör det.