Det gör så ont. Det är så obegripligt. När jag försöker förstå fladdrar mina minnen av dig förbi. Som en film spelas de upp i mitt huvud. Filmerna får mig att le. Jag ser dig köra bar-bungy i Addes stuga och få shortsen fyllda med blött gräs. Jag ser dig äta ett halvt kilo snabbmakaroner utan att tugga. Jag ser när du och jag åkte Pas de Chevre i 30 cm nyfallen kallsnö. Sedan inser jag att det är slut nu. Det blir inga fler minnen. Och då gör det lika ont igen.
Tack för alla fantastiska minnen.