Olie sa:
Tack för hjälpen allihopa!
Som situationen ser ut just nu så väger St.Anton lite tyngre pga av åkningen. Men hur ser det ut när det gäller snön och människor, vilken vecka är bäst? Ser verkligen fram emot några månader i alperna! Hoppas och håller tummarna för en grym säsong!
Bäst chans till bra snö och bra åkning tror jag, utan att kunna fastställa det med statistik, är från mitten av februari till mitten av mars, oavsett vart man är i Alperna. Ska man försöka sig på att uttrycka någon form av schablonsäsong utifrån mina erfarenheter från diverse alpsäsongande så skulle jag säga så här:
Decemberdumpet:
Det kommer ett tidigt dump på nån meter första halvan av december. Rapporterna om puderåkning ramlar in och dom lyckliga som redan är på plats skickar bilder över hur jäkla bra det är. Dock stenkänning pga dålig bas under pudret. Grunden läggs för vintern. Här är det faktiskt en fördel om det blåser rejält och dessutom blir varmt några varv, så att hålor fylls med snö och grundlagret binds bra.
Jultorkan:
Under sen december snöar det sällan av någon oklar anledning. Kanske pga regeln om allts jävlighet för de som har julledigt och har tänkt få sig några dagar i bra snö mellan julegröten och lutfisken.
Nyårsdumpet:
Av lika oklar anledning händer det ofta att det kommer en tryckare med snö runt nyår, gärna strax efter att någon pudersugen tillfällig gäst har åkt hem. Basen börjar fixa till sig, men fortfarande är sten en stor del av åkningen.
Januarifrustrationen:
Två-tre veckor av torka och ofta lite sol och varmt följs av några småsnöfall som egentligen bara är lite damm och flatljusdagar utan substans pga ovanliga lågtrycksriktningar. Bummarna blir frustrerade att snösäsongen inte drar igång på allvar. Basen bakas till och sätter sig och därefter behöver man inte fundera på sten så mycket. Torkan sammanfaller ofta med rejäla snöfall i normalt sett snöfattiga områden, som Engadin eller den slovenska bergskedjan, vilket ytterligare ökar frustrationen.
Pudermånaden:
Högvintertid mellan 1-2 veckor in i februari och in till halva mars. Snöfallen avlöser varandra och snön behålls bra även när det går ett tag mellan snöfallen. En bra säsong kan det snöa 2-3 gånger i veckan här. Bummarna nöter puder och veckoturisterna ser avundsjuka ut genom transferbussarnas fönster på väg mot flyget hem på bytesdagen. Snötäcket byggs upp efterhand och når ofta flera meter i snörika orter.
Senvintern:
Andra halvan av mars och en bit in i april oftast. Det kan fortfarande komma rejäla mängder snö och kännas vintrigt, men så fort solen kommer fram så blir det varmt och bakat. Sluttningarnas riktning börjar spela allt större roll. Nordsidor är vinter. Solsidor vår.
Våråkning:
April-säsongslut. Glassigt, varmt och trevligt. Inte en stenkänning på en månad, eftersom basen är stenhård och tinar under dagen. Bästa tiden för branta projekt och långturer, eftersom dagarna är långa och vädret är snällt.
Så ser åkningen ut.
Festen och stämningen följer ungefär samma mönster...
December - "Ut och ta en bira"-fasen:
Ett ständigt sökande efter jobb och bostadslösningar inför vintern. Ingen vågar dra på ordentligt och folk ramlar in lite då och då. Man börjar lära känna folk, men det är fortfarande nytt och lite osäkert. Blir bara nån bira här och där för att knyta kontakter. Härlig känsla av "endless winter".
Jul- och nyårsveckan - "Jobbigare än du hade tänkt"-svackan:
De som har kommit tidigt får jobba röven av sig under jul- och nyår. Begränsat med partaj och knappt någon åkning om det vill sig illa. Funderingarna om det här verkligen blir som man hade tänkt börjar dyka upp. Jag skulle ju åka puder och inte jobba, osv. De som inte har tänkt jobba väntar hemma för att hetsen ska lägga sig och priserna ska nå lågsäsongsnivåer.
Januari - "det börjar ordna sig"-perioden:
Lyxbummarna som inte jobbar ramlar in strax efter nyår och tar direkt in förlorade skiddagar genom att åka varje dag istället för att diska tallrikar. Festerna börjar ta fart och grupperingarna bildas. De som jobbar får det lugnare och hinner åka betydligt mer. Lägg till ett par puderdagar och stämningen höjs direkt. Nu börjar det bli kul.
Februariröjet - "sportlovsfylla och drömliv":
När lågsäsongen är slut och turisterna börjar ramla in är säsongarna inkörda, både när det gäller åkning och partaj. Man kan berget och snacket. Veckoturister är en lägre stående människoras, men uppskattas för tillfälligt sällskap. Livet leker och vintern kommer aldrig ta slut. Du är nu mitt i livet som många drömmer om, men som inte alla vågar förse sig med.
Mars - "senvinteruppvaknandet":
Nu börjar säsongaren bli sliten, både i kroppen och levern. Diverse sociala felsteg och lagom onyktra fysiska kläminspektioner på fel damer i fel tidpunkt har orsakat vissa spänningar i gruppen. Det går att ha kul, men Pettnaufolket går ju faktiskt inte att hänga runt med, osv. Senvinteruppvaknandet utlöses oftast av att någon i gänget blir skadad och väljer att åka hem, eller helt enkelt bara åker hem. "The endless winter" får plötsligt en slutpunkt, om än en bit fram än så länge. Ett tufft uppvaknande för stunden, men det finns mycket tid kvar. En viktig insikt är att en månad faktiskt är ganska mycket skidåkning, även om det känns som en snart avklarad långhelg i det här läget.
Våren - "rid ut säsongen, för fan"-tiden:
De som åker hem i mitten eller slutet av mars ångrar sig. De som är kvar plockar ut dag efter dag med kvalitetsåkning. Det är nu man formar sin framtid som skidåkare och det är nu man märker vem som verkligen tar steget och blir skidåkare, som i skidåkare och inte som i en som åker skidor. Spritbummarna som är trötta på att vara bakis och längtar hem kommer aldrig tillbaka. De som med vånda försöker förneka att vintern snart är slut och mjölkar ut varje möjlighet till åkning kommer att vara fast för alltid. Oavsett om de rent fysiskt gör en andra, tredje eller tionde säsong kommer de innerst inne att anse sig som säsongare för resten av livet.
Hemkomsten - "the Post Season Trauma":
Säsongarens värsta tid. Man tar steget från en sorglös drömvärld till verkligheten. Plötsligt ska papper in till högskolan, det ska sökas jobb och det ska förklaras vad man ska göra nu när man har lekt en hel vinter. Kännetecknas av en vilsen flackande blick och ett ständigt ångestliknande tillstånd. Botas vanligen endast genom att sätt igång och redigera film från vintern. Ångesten ger sig aldrig riktigt fullt ut, men den brukar som tur är klinga av efter några veckor.
Färdigkåserat för dagen
/MnO
