Bindningar

enzo

Ny medlem
Bindningar
Utvecklas de eller är de bara samma skit i annan skepnad?

Vilka är lätta men klarar tyngre inställningar typ 14?

Vilka rekommenderas till, aggressiv, hopp, drop, åkstil på breda skidor?

kommentarer?
 
Bindningar
Enligt mina erfarenheter är det Salomons toppmodeller som fungerar bäst för en aggressiv friåkare. De har ett flex innan utlösning som exempelvis Marker och Tyrolia saknar. Iofs spelar det mindre roll om du ställer in bindningen på 14. Då pratar vi rena racebindningar och då sitter nog de flesta modeller fast som berget. Jag har kört både Tyrolia, Marker och Salomon tidigare, men har nu bytt ut till Salomon >850 på samtliga mina skidor.

Det mest förvånande tycker jag är att ett visst DIN på ett märke är så olikt på ett annat. Detta trots att det rör sig om standardiserade DIN-värden där tillverkaren har mätt upp den teoretiska kraften som behövs för att pjäxan ska släppa. I praktiken kan det skilja 3-4 DIN-steg för att få samma effekt. Om man jämför tex Tyrolia 790 Race och Salomon S900 (båda årsmodell -00) märker man snart att Tyrolian för mig (180/75, relativt agressiv) kräver en inställning på 10 för att inte tjuvsläppa. Salomonbindningen däremot kan jag ha inställd på 6,5 utan att den släpper olämpligt. Det beror troligtvis på att Tyrolian har ett betydligt kortare "slag". Därför är den känsligare för snabba, hårda stötar. Salomonen hanterar dessa snabba påfrestningar genom att flexa ut och sedan tillbaka utan att släppa greppet. För min del är detta en viktig egenskap, eftersom jag dras med en knäskada. Det är fortfarande så att vid ett vridfall krävs det mycket mer kraft för att få foten att släppa ur Tyrolian än ur Salomonen. Det gör att Salomonbindningen är snällare mot knäskador.
 
Bindningar
Jag klurar mest på om jag skall sälja min gamla salomon-99 och
skaffa ett par marker...frågan e om det e lönt eller om man skall skita i det.
 
Bindningar
Salomon har en fördel eftersom deras tådel håller fast pjäxan på ett annat sätt. De låter nämligen "vingarna" gripa runt själva pjäxan istället för bara runt den lilla pjäxläppen längst fram. Detta har de patenterat, tror jag. Med denna konstruktion är det betydligt lättare att bygga in bra "flex" så att man har lite marginal innan bindningen löser ut. Av vissa kan denna flex kännas som en dålig förbindelse mellen skida och pjäxa. Jag tycker inte i praktiken det är något problem även om t.ex. Marker är klart snärtigare.

När det gäller DIN är det så att det är stor skillnad mellen en 6-14 bindning och en 10-18 även om man sätter bägge på 13. Den hårdare bindningen kommer upplevas betydligt distinktare och inte tjuvutlösa lika lätt även om de två bindningarna teoretisk släpper pjäxan vid samma kraft. Jag kan förklara varför det blir så om någon absolut vill veta (och inte kan fundera ut det själv).

HitMe
 
Bindningar
Vad säger HitMe och MnO om Atomics bindningar? De är väl de enda som lyckats konstruera en bindning som bibehåller samma tryck mot pjäxan oavsett om skidan böjs eller inte.

Salomon har ju försökt att lösa detta med sin senaste bindning men då tå- och häldel fortfarande sitter helt fast så ger det inte alls samma flex som en Atomic-bindning gör.

Kan det vara anledningen till att en mycket stor del av de främsta världscupsåkarna kör med atomicbindningar?

Själv är jag mycket nöjd med mina bindningar var DIN-skala går från 3-10 och från 4-12. Jag har dem mycket sällan ställda på mer än 8 (vanligtvis står de på 6) och hittills har jag klarat mig bra från tjuvsläpp. Nu väger jag visserligen inte mer än drygt 70 kg och är väl inte den som drar på de värsta hoppen men det går ofta rejält fort i pisten och puckel- och offpist lockar varje vinter.
Mina bindningar är Atomic Xentrix 310 och Xentrix 412.

Vad gäller grundfrågeställningen så tror jag inte att det är särskilt stor idé att byta bort ett par Salomon från -99 till ett par nya Markerbindningar. Salomon gör bra bindningar och så fort tror jag inte utvecklingen har gått sedan förra årtusendet.
 
Bindningar
Jag har inte testat några av Atomics (eller Ess som de hette förut innan de köptes upp av Atomic) bindningar annat än på hyr och testskidor. Då är det naturligtvis svårt att bilda sig en uppfattning. Något som jag dock har snappat upp är att de billigaste varianterna har dragits med hållbarhetsproblem. Jag har sett flera exemplar där den ena armen på framdelen har fått rejäla skador och i vissa fall gått av. Men det är säkert inga problem om man går upp lite i prisklass.
Det intressanta när det gäller hur många åkare i världscupen som använder Atomics bindningar får väl anses vara hur många av dom som kör på något annat skidmärke och ändå använder Atomic. I annat fall ingår säkert bindningsvalet i kontraktet. Alla bindningsmärken är ju knutna till ett skidmärke och Atomic har en rejäl andel av toppåkarna i den manliga delen av cupen i sitt stall.
Spana exempelvis in om någon av Salomons åkare kör med Atomicbindningar. Det kan ju vara intressant.

När det gäller hur skidans flex påverkar bindningens egenskaper är det nog så att det omvända förhållandet har fått störst uppmärksamhet. Både Atomics flexplatta och Salomon Pilot ska väl, enligt marknadsföringen, i första hand ge skidan en bättre möjlighet att flexa fritt. Naturligtvis innebär detta även att det blir ett jämnare tryck mellan sko och bindning. Jag har kört en del med Tyrolias FreeFlex-system, där en metallänk mellan fram och bakdel gör att trycket på pjäxan blir jämnare. Dock har jag inte märkt någon skillnad i funktion mellan den bindningen och exempelvis en Tyrolia TD9 som jag hade på ett par skidor -99, förutom att 790:n var alldeles för tung för allt annat än pistbränning.

Värt att nämna i sammanhanget tycker jag är Salomons ProPulse från -98 (eller nåt sånt). Det är den enda bindningen som jag har testat som verkligen radikalt påverkar åkkänslan hos ett par skidor. Skidan styvas upp rejält på mitten och böjkurvan blir helt lustig. Känslan i skidan förändras helt. Det kan vara bra för att styva upp ett par mjuka nybörjarskidor, men att sätta den på exempelvis en racecarver eller en feting är enbart att betrakta som ett riktigt rungande stolpskott.

När det gäller att byta en -99 Salomon mot en -01 Marker, så kan jag bara säga att jag aldrig skulle gör en sådan manöver. Jag har kört Marker tidigare och trivdes inte med dom. Men det var iofs tre år sedan nu och det kan ju ha hänt en del sedan dess. Salomons -99:or står sig fortfarande bra mot dagens modeller. Det enda som hänt med Salomons bindningar funktionsmässigt sedan dess är att Sphericplattan har höjts upp några mm för att ge bättre hävstång vid vridfall. Inget man märker av tror jag. Det kan ju dock vara så att en -99 börjar bli lite väl sliten, men i så fall skulle jag satsa på en Salomon -01 (tex 914) istället.
 
Bindningar
Jag har inte testat några av Atomics (eller Ess som de hette förut innan de köptes upp av Atomic) bindningar annat än på hyr och testskidor. Då är det naturligtvis svårt att bilda sig en uppfattning. Något som jag dock har snappat upp är att de billigaste varianterna har dragits med hållbarhetsproblem. Jag har sett flera exemplar där den ena armen på framdelen har fått rejäla skador och i vissa fall gått av. Men det är säkert inga problem om man går upp lite i prisklass.
Det intressanta när det gäller hur många åkare i världscupen som använder Atomics bindningar får väl anses vara hur många av dom som kör på något annat skidmärke och ändå använder Atomic. I annat fall ingår säkert bindningsvalet i kontraktet. Alla bindningsmärken är ju knutna till ett skidmärke och Atomic har en rejäl andel av toppåkarna i den manliga delen av cupen i sitt stall.
Spana exempelvis in om någon av Salomons åkare kör med Atomicbindningar. Det kan ju vara intressant.

När det gäller hur skidans flex påverkar bindningens egenskaper är det nog så att det omvända förhållandet har fått störst uppmärksamhet. Både Atomics flexplatta och Salomon Pilot ska väl, enligt marknadsföringen, i första hand ge skidan en bättre möjlighet att flexa fritt. Naturligtvis innebär detta även att det blir ett jämnare tryck mellan sko och bindning. Jag har kört en del med Tyrolias FreeFlex-system, där en metallänk mellan fram och bakdel gör att trycket på pjäxan blir jämnare. Dock har jag inte märkt någon skillnad i funktion mellan den bindningen och exempelvis en Tyrolia TD9 som jag hade på ett par skidor -99, förutom att 790:n var alldeles för tung för allt annat än pistbränning.

Värt att nämna i sammanhanget tycker jag är Salomons ProPulse från -98 (eller nåt sånt). Det är den enda bindningen som jag har testat som verkligen radikalt påverkar åkkänslan hos ett par skidor. Skidan styvas upp rejält på mitten och böjkurvan blir helt lustig. Känslan i skidan förändras helt. Det kan vara bra för att styva upp ett par mjuka nybörjarskidor, men att sätta den på exempelvis en racecarver eller en feting är enbart att betrakta som ett riktigt rungande stolpskott.

När det gäller att byta en -99 Salomon mot en -01 Marker, så kan jag bara säga att jag aldrig skulle gör en sådan manöver. Jag har kört Marker tidigare och trivdes inte med dom. Men det var iofs tre år sedan nu och det kan ju ha hänt en del sedan dess. Salomons -99:or står sig fortfarande bra mot dagens modeller. Det enda som hänt med Salomons bindningar funktionsmässigt sedan dess är att Sphericplattan har höjts upp några mm för att ge bättre hävstång vid vridfall. Inget man märker av tror jag. Det kan ju dock vara så att en -99 börjar bli lite väl sliten, men i så fall skulle jag satsa på en Salomon -01 (tex 914) istället.
 
Bindningar
Bindningen påverkar definitivt skidan på olika sätt. Dock har alla bindningar, även de tvådelade, blivit så pass bra att skillnaden i hur fri böjlinje skidan får inte känns för en amatör. Jag har kör mycket på de gamla ESS (numer Atomic) och gillade dem faktiskt. Trots den enkla konstruktionen satt de fast bra och på den tiden var det större skillnad i hur skidan påverkades mellan ESS och andra. Tyrolias freeflex är för övrigt väldigt lik ESS i uppbyggnaden.

Nu finns det en hel del bindningar där man kan ställa in hur skidan skall kännas. Med någon typ av spak ändrar man några flärpar inuti plattan under bindningen så man går från fri flex till att plattan styvar upp skidan. När man låter en platta styva upp skidan blir det (om det hela konstrueras vettigt) en "mjukare" uppstyvning än med ett par gamla fastskruvade bindningar med pjäxa i. Det jag menar är att skidans böjkurva på mitten visserligen plattas ut lite, men ändå utan att få ett "hörn" på böjkurvan just under bindningarna. Har man en någorlunda mjuk skida märker man väldigt tydligt skillnaden mellan de olika lägena på en sådan bindning.

Mer biffiga plattor som används på racingsidan styvar upp och dämpar skidan väldigt mycket. Dessa är gjorda plast eller aluminium samt gummi och är mer (typ Salomons nya) eller mindre (typ gamla Deflex) avancerade . Alla är dock rätt tunga och har det gemensamt att de gör skidan minst två klasser racigare.

Själv har jag konstruerat en platta som är tvådelad så man med några enkla handgrepp kan byta från alpint till telis på samma skida. Det sitter en del fast på skidan och sedan sitter alpinbindningen på en aluplatta och telisbindningen på en lite högre men lättare och mjukare delrinplatta och dessa monteras i sin tur fast på "underplattan". På så vis får man också lite mer uppstyvningseffekt när man kör alpint.

HWC HitMe
 
Tillbaka
Topp