Nojlas
Aktiv medlem
Duckstanceteori
Goddagens kära freeridemedlemmar, skidförståsigpåare, övriga besserwissers och ankor! Det talas mycket om fenomenet "duckstance" just nu. Själv har jag, prylfixerad som jag är, grubblat oändligt över duckens vara eller inte vara. Så pass mycket så att jag härmed presenterar min alldeles egna teori om just duckstance. I och med att jag presenterar det här som en teori innebär det som ni alla förstår inte att det nödvändigtvis är till 100% vetenskapligt korrekt, jag önskar snarare skapa en konstruktiv debatt om duckstancen och möta bra och saklig kritik.Nojlas sa:
Vad är duckstance?
Skidans bindningar monteras utåtvinklade, och det påstås skona knän och ge mer kraft, framförallt till innerskidan.
Varför monterar man duckstance? (allmän teori)
Vid en sväng utnyttjar vi kraften optimalt om benen böjs rakt framåt, (möjligen, eventuellt något utåt). Eftersom majoriteten av alla människor pronerar (baserat på personliga erfarenheter) roteras knä och höft inåt om vi gör en knäböj med helt raka fötter. För att kompensera detta kan vi vinkla fötterna utåt, som en anka, och således böjs knäna rakt framåt och vi utvecklar maximal kraft.
Om man har en pronationsposition i pjäxorna och standardmonterade skidor innebär det att vi aldrig utnyttjar 100% av styrkan i benen, eftersom benen böjs inåtroterade.
*Edit* Efter lite diskuterande i tråden verkar det som om att majoriteten som förordar duckstance hävdar att man främst monterar duck för att lättare kanta innerskidan.
När vet man att man behöver montera duckstance? (Allmän teori)
Jag hävdar: Det kan vi se genom att testa och göra en knäböj när man har både pjäxor och skidor på. Om knäna närmar sig varandra innebär det att man inte utnyttjar kraften optimalt, men om knäna håller samma avstånd till varandra eller om man breddar något mellan dem bör allt vara som det ska och ingen duck-montering är nödvändig.
Vad är nackdelen med duckstance?
Jag hävdar dels att duckstance kan i vissa fall vara en kompensation för att pjäxan inte är helt optimal, och att kompensera är aldrig lika bra som att lösa problemet direkt.
Dels hävdar jag att man i utåtvinklat läge inte utnyttjar flexen i pjäxan så som den är tänkt att verka. Vidare har jag av egen erfarenhet märkt att man ofta märker av plösens skarv då belastningen på smalbenet flyttas inåt. Detta medför även att belastningen mot skenbenet (där vi har mindre stötdämpande muskler) ökar vilket i mitt fall ökade problemen med ont i smalbenen.
Vid stenträff på ena stålkanten kan man inte heller välja på vilken fot man vill sätta den trasiga skidan.
Det har även debatterats om telis och randonnéebindningar är så värst bra att montera duck. Därom tvista de lärde…
Min teori om betydelsen av fotens position:
Ta en titt på den här bilden:
När foten pronerar vrids knä och höft inåt, och vi utnyttjar inte den kraft vi har på bästa sätt. Men genom att anpassa pjäxan så att vi försätter foten i neutralt läge (det läge som ur biomekanisk synpunkt är bäst) böjer vi ben och knä på rätt sätt och får maximal kraftutveckling. Således försvinner förmodligen behovet av duckstance, såtillvida man inte lider av någon särskilt skevhet eller att man helt enkelt inte lyckas korrigera allt i pjäxorna.
För att testa det här:
Ställ dig upp med raka fötter och gör några korrekta knäböj (korrekt = skjut bak ändan, inte fram med knäna) på följande sätt:
1. Genom att stå på fötternas utsida
2. Genom att stå "som vanligt"
3. Genom att stå på fötternas insida
Hur motverkar man pronationsposition i pjäxorna?
En formgjuten sula är en bra början, men ofta inte tillräckligt. Det finns i de flesta butiker ett extra häl/hålfotsstöd att köpa till för ca en hundring. Är det en duktig bootfitter kan denne ta hänsyn till varje fot och anpassa både sulans utformning, hälstödets placering och tillpassning så att foten närmar sig ett neutralt läge. Vidare antar jag att man bör kunna, om nödvändigt och förmodligen oftast i extremfall, justera med hjälp av att ändra "canting" eller att anpassa bottensulan i pjäxan alternativt använda diverse olika kilar och distanssulor för att trolla fram rätt position.
Skulle det inte räcka med dessa metoder kan det vara värt att kika på en pjäxa med ökad utåtvinkel. (Fischer Soma-Tec och vissa Nordicapjäxor har jag för mig har de egenskaperna)
Vad är fördelen med att motverka pronation och eftersträva en neutral "stance" i pjäxan?
Man får maximal kraftutveckling och korrekt position i alla skidor, även i eventuella topptursbindningar, samtidigt som man monterar bindningarna normalt.
Till sist...
Kan man åstadkomma samma sak som duckmontering genom att skapa en optimal position för foten? Jag har bara testat det på mig själv, men för mig funkar det (tycker jag). Jag har provat ett fåtal olika pjäxor samt olika innerskor/typ av sula som ligger i.
Upp till debatt! Kom gärna med kritik, frågor och funderingar. Jag kan ha varit otydlig i någon förklaring eller missat något, jag får väl korrigera det i efterhand då... Hade varit intressant att höra synpunkter från er som är stora anhängare till duckmontering.
SUMMERING AV TRÅDEN
Detta tillägg skrivs efter två sidors givande diskussion om duckstance.
Kortfattat, så har jag dragit slutsatsen (rätta mig om jag har fel) att duckstance visst kan vara en fördelaktig montering, men att det i synnerhet gynnar feta skidor med lite tightare skärning.
Den bästa svaret enligt min åsikt, i skrivande stund, finner du på sidan 2 där "powdercowboy" lämnar en lång och saklig utredning om duckstance.
Senast ändrad:
