Vannish sa:
Denna säsongen verkar över redan nu då jag drog av hälsenan för snart en vecka sedan. Det borde ju finnas fler här inne som råkat ut för detta. Så jag tänkte kolla med er hur lång tid det tog innan ni kom tillbaka till främst skidåkningen? Fick ett papper på ungefär 6 månader för att komma tillbaka till tex fotboll (i bra fall åtminstone). Men står också att efter 3 månader kan man börja återgå till lättare idrott/motion.
Så någon med erfarenheter, tips, trix osv?
Forumstalkade
@Puderslaktarn och råkade se denna tråd där jag faktiskt kan bidra med nåt!
Jag var på dagen 28 år när jag drog av mig hälsenan. Var inte riktigt lika aktiv som du är, men tränade volleyboll 4 ggr/v och var allmänt sportig.
Hälsenan gick av efter en vecka i Alperna, sista kvällen, på slutfesten.
Jag fattade faktiskt inte vad som hade hänt, så det var inte förrän hemma som jag tog tag i det, 3 dagar senare. "Varför gör min fot så ont och ser ut som en fotboll?"
Jag blev opererad, framförallt pga att det hade gått så lång tid sen den gick sönder. I efterhand hade jag nog hellre varit utan ärret, då ärret i sig gett mig problem (har växt fast i annat krafs).
Konvalescensen var densamma som din mer eller mindre. Sedan detta med rehab. Jag hoppas verkligen du har varit noggrann!
Jag hittade en jättebra sjukgymnast, framförallt på det sättet att han var intresserad av att hitta rätt övningar för mig, dvs någon mer vältränad och träningsintresserad än genomsnittet.
Med hans hjälp fick jag tillbaka styrkan till ca 90% av det friska benet. För övrigt har jag aldrig varit så vältränad som efter detta. Jag tränade mycket och noggrannt.
Det som framförallt var problemet med återkomsten var psyket. Sjukgymnasten sa gång på gång att senan kommer hålla, men det är svårt att köpa det när den känns så skör. I princip får man ju lära sig gå igen. Det traumat som ett "helt" brott är för kroppen, är svår att tänka bort.
Eftersom det var i slutet av säsongen så blev det ingen mer åkning för mig. Men jag vill minnas att jag (som andra skriver) trappade upp träningen. Inom rehaben fick jag göra kontrollerade övningar med hopp och riktningsförändringar, som är det som utsätter senan för mest kraft. Därefter kunde jag på egen hand börja springa.
Elitidrottare balanserar alltid på gränsen till vad kroppen tål. Minns Kajsa Bergqvist och hennes återkomst, dessutom i en sport där hälsenan är central. Så jämför inte med dem =)
Jag fortsätter än idag (6 år senare) att regelbundet göra vissa av mina rehabövningar för att hålla igång. Vadmuskeln på det trasiga benet är också mindre än det andra och kommer antagligen fortsätta att vara så.
Vad gäller skidåkningen:
Dåförtiden åkte jag bräda.
Vad som hände säsongen efter var att jag upplevde det som mycket svårare att åka bräda. Det var mitt styrben som gått sönder och det var jättesvårt att få till en noggrannhet i åkningen så att jag kände mig trygg. Rörligheten i foten och fotleden blir ju väldigt påverkad, framförallt (som jag förstår det) pga gipset och ortosen.
Efter ett par dagars försök att åka bräda så lade jag ner det och bestämde mig för att börja åka skidor istället.
Bytet har gått jättebra. Jag känner mig inte hindrad på nåt sätt och är helt trygg med det benet.
