freeride_nu
Aktiv medlem
Hören i alla...
Kikade lite på nästa års laggar på bl a SkiNet.com, m fl, och konstaterar att skidorna verkar bli kortare och kortare. Enligt SkiNet är tydligen Amerikanerna lagda åt det konservativa hållet, och tycker att allt under 190 cm är blaha-blaha. Fabrikanterna förfasar sig över att fler inte köper deras kortisar och sätter formodligen ett gäng rabiata marknadsförarna på fallet. Stackars jänkare! Men säga vad man vill om Amrisarna. Dom har integritet! I valfrihetens namn går dom inte på vad som helst. Aldrig! (…from förhoppning).
I Frankrike och Schweiz, där jag varit till och från denna vinter, har jag nästan alltid haft dom längsta laggen (196) i kabinen. I stort sett alla andra har skidor lika långa som dom själva eller kortare, visserligen av hyggligt ny modell med rejäl skärning. Här har någon redan lyckats övertyga menigheten, och det ordentligt! Det kuriösa i sammanhanget är att, trots denna kvalitativa (nja, återkommer där…)höjning på hårdvaran, så hasar den genomsnittlige, bredsidhasande, armhängande europeeiske skidåkaren (å dom är många dom!), på i gammal beprövad stil, medan ett litet antal, som alltid har kunnat skära, fortsätter med det.
Var det bättre förr? Jag är så otroligt gammal att jag minns när kompaktskidorna kom i mitten på 70-talet (visst, jag har haft ETT par själv). För människor, då ännu ej födda, kan jag informera att det var korta (140-180 cm) skidor, med lite större bredd och lite mindre midja än vanliga lagg. Flera fabrikanter tillverkade faktiskt redan då så kallade High performance compacts, med ordentlig midja (Fisher, Dynastar bl a), och dom gick faktiskt att åka riktigt bra med. Puckelåkarna (då ett gryende släkte) körde i många fall till en början på dom, men sågs ganska raskt gå över till slalomlagg (fullängd –10 cm). Vaför? Jo, stabilitet (framåt-bakåt, ni vet). Sen uppfann man mid-skidan, nån sorts uttänjd variant av kompakten, och som sas vara det nya undermedlet mot i stort sett allt, utom möjligen mjäll och fotsvett. Puckel-folket hölls fortfarande med slalomlagg (pålitligt folk det där!). Efter det verkade det som om ingen orkade experimentera längre, och laggarna fick se ut som dom alltid gjort. Lite ändringar i hårdhet (minns ni soft-skidan?), färger (Atomic hade bl a några helrosa för damer), och modeller med anti vibrationssystem, etc, etc.
Och dom som kunde skära en sväng fortsatte att göra det, och dom som hasade fortsatte med det. Och vad var den ultimata friåkningsskidan för goda åkare på den tiden? Slalomlagg i längder från 195 till 207 (HELT normalt!). Bättre då? Nej.
Carvingskidan var ju lite av en sensation när den kom runt 95-96. Jag provade ett par vita Head prototyper 95(?) och fattade ingenting, minns jag. Dom var så nya att inte ens demo-killen visste nåt om dom. Såg konstiga ut, visst, breda fram och bak, och korta! Året därpå fanns Cyber 24:an ute. Lite tips från en bra tränare och vips, där satt dom. Så enkelt! Sensationellt! Jag provade också ett par Fischer Revolution Race i Åre 97, och framtiden kunde skönjas. Bättre? Otvedtydigt!
Alla skulle prova, MEN återigen, dom som kunde skära en sväng fortsatte att göra det (fast mycket bättre och lättare), och dom som hasade fortsatte med det (och sket väl i resten). Huvudsaken var att man TRODDE att man carvade. Glömmer aldrig en dam i liftkön i Sälen (1997?), med ett par av Elans tidigaste extremcarvers, som vitt och brett meddelade att dom minsann ”svängde av sig själv”, och då blir man ju lite nyfiken. Har aldrig sett någon haft såna problem med att hasa nerför en pist. Snacka om grundlurad. Sorgligt.
Nåväl. Historien upprepar sig, som bekant. Nu har vi haft Carvingskidor i 5-6 år. Fabrikanter och butiker manglar ut sitt budskap. Lite kortare(?), Kortare ändå(?), kapa dom lite till(!?), mjukare (??), bredare (???).
Vilken soppa! Jamen slalomåkarna kör ju kort. Hmmm…har ni sett den nya aschelvolten på slalomtävlingarna? KAN det ha nåt med framåt-bakåt stabilitet att göra? Och här är det eliten vi talar om. Bättre? Nej, föffan!
Där jag åker håller pisterna ca 3½ timme på förmiddagen, och det gäller nästan i Alperna också. Sen är has-klubben i full gång. Och, fortfarande, dom som kan skära en sväng gör det, trots polerad backe, och dom som hasar gör fortsatt det, oavsett laggar. Fast man hasar väl med bättre kontroll på ett par längre lagg. Om DET nu är till nån tröst.
Vad skall vi då göra?
Själv kanske jag måste byte märke. Nya Ross 9X mäter ju bara 181 cm, och det KAN ju bara inte vara bra!
Jag ger mig dock TUSAN på att denna nya omgång av kortlagg kommer att gå i graven inom snar framtid.
Vääänta baaara…
Till dess, låt er luras bara!
Det får räcka.
Nästa gång ska det handla om dom NYA MJUKA pjuckorna.
Jag hade GAMLA MJUKA puck redan på 70-talet!
/Eder Ace
I Frankrike och Schweiz, där jag varit till och från denna vinter, har jag nästan alltid haft dom längsta laggen (196) i kabinen. I stort sett alla andra har skidor lika långa som dom själva eller kortare, visserligen av hyggligt ny modell med rejäl skärning. Här har någon redan lyckats övertyga menigheten, och det ordentligt! Det kuriösa i sammanhanget är att, trots denna kvalitativa (nja, återkommer där…)höjning på hårdvaran, så hasar den genomsnittlige, bredsidhasande, armhängande europeeiske skidåkaren (å dom är många dom!), på i gammal beprövad stil, medan ett litet antal, som alltid har kunnat skära, fortsätter med det.
Var det bättre förr? Jag är så otroligt gammal att jag minns när kompaktskidorna kom i mitten på 70-talet (visst, jag har haft ETT par själv). För människor, då ännu ej födda, kan jag informera att det var korta (140-180 cm) skidor, med lite större bredd och lite mindre midja än vanliga lagg. Flera fabrikanter tillverkade faktiskt redan då så kallade High performance compacts, med ordentlig midja (Fisher, Dynastar bl a), och dom gick faktiskt att åka riktigt bra med. Puckelåkarna (då ett gryende släkte) körde i många fall till en början på dom, men sågs ganska raskt gå över till slalomlagg (fullängd –10 cm). Vaför? Jo, stabilitet (framåt-bakåt, ni vet). Sen uppfann man mid-skidan, nån sorts uttänjd variant av kompakten, och som sas vara det nya undermedlet mot i stort sett allt, utom möjligen mjäll och fotsvett. Puckel-folket hölls fortfarande med slalomlagg (pålitligt folk det där!). Efter det verkade det som om ingen orkade experimentera längre, och laggarna fick se ut som dom alltid gjort. Lite ändringar i hårdhet (minns ni soft-skidan?), färger (Atomic hade bl a några helrosa för damer), och modeller med anti vibrationssystem, etc, etc.
Och dom som kunde skära en sväng fortsatte att göra det, och dom som hasade fortsatte med det. Och vad var den ultimata friåkningsskidan för goda åkare på den tiden? Slalomlagg i längder från 195 till 207 (HELT normalt!). Bättre då? Nej.
Carvingskidan var ju lite av en sensation när den kom runt 95-96. Jag provade ett par vita Head prototyper 95(?) och fattade ingenting, minns jag. Dom var så nya att inte ens demo-killen visste nåt om dom. Såg konstiga ut, visst, breda fram och bak, och korta! Året därpå fanns Cyber 24:an ute. Lite tips från en bra tränare och vips, där satt dom. Så enkelt! Sensationellt! Jag provade också ett par Fischer Revolution Race i Åre 97, och framtiden kunde skönjas. Bättre? Otvedtydigt!
Alla skulle prova, MEN återigen, dom som kunde skära en sväng fortsatte att göra det (fast mycket bättre och lättare), och dom som hasade fortsatte med det (och sket väl i resten). Huvudsaken var att man TRODDE att man carvade. Glömmer aldrig en dam i liftkön i Sälen (1997?), med ett par av Elans tidigaste extremcarvers, som vitt och brett meddelade att dom minsann ”svängde av sig själv”, och då blir man ju lite nyfiken. Har aldrig sett någon haft såna problem med att hasa nerför en pist. Snacka om grundlurad. Sorgligt.
Nåväl. Historien upprepar sig, som bekant. Nu har vi haft Carvingskidor i 5-6 år. Fabrikanter och butiker manglar ut sitt budskap. Lite kortare(?), Kortare ändå(?), kapa dom lite till(!?), mjukare (??), bredare (???).
Vilken soppa! Jamen slalomåkarna kör ju kort. Hmmm…har ni sett den nya aschelvolten på slalomtävlingarna? KAN det ha nåt med framåt-bakåt stabilitet att göra? Och här är det eliten vi talar om. Bättre? Nej, föffan!
Där jag åker håller pisterna ca 3½ timme på förmiddagen, och det gäller nästan i Alperna också. Sen är has-klubben i full gång. Och, fortfarande, dom som kan skära en sväng gör det, trots polerad backe, och dom som hasar gör fortsatt det, oavsett laggar. Fast man hasar väl med bättre kontroll på ett par längre lagg. Om DET nu är till nån tröst.
Vad skall vi då göra?
Själv kanske jag måste byte märke. Nya Ross 9X mäter ju bara 181 cm, och det KAN ju bara inte vara bra!
Jag ger mig dock TUSAN på att denna nya omgång av kortlagg kommer att gå i graven inom snar framtid.
Vääänta baaara…
Till dess, låt er luras bara!
Det får räcka.
Nästa gång ska det handla om dom NYA MJUKA pjuckorna.
Jag hade GAMLA MJUKA puck redan på 70-talet!
/Eder Ace
