Spännande diskussion det här, motsätter mig dock att kidzens skulle vara fjolliga bara för att de är klädintresserade. Vi bryr oss ju hela tiden om hur vi ser ut, på jobbet, på krogen, på gymmet mm. Visst tycker jag som många andra att det går till överdrift att komma styleade till ett träningspass, men egentligen vad är skillnaden mellan det och att klä sig snyggt på jobbet när ändå handlar om vad vi presterar? En skidåkare ska vara en duktig åkare, då spelar det ingen roll hur han är klädd. Men ändå tycker vi att manen på banken, konsulten eller servitrisen ska vara stiligt klädd även om det är arbetsinsatsen som räknas.
Det tråkiga är då den osäkerhet som avspeglas i många individer här på forumet. Att inte själv våga fatta beslut om vad som är snyggt, att alltid försäkra sig om att den större massan håller med och ger sin bekräftelse på att det är snyggt innan man går till handling, det är oroande. Lider många ungdomar på brist på uppskattning från sina föräldrar som jobbar för mycket? Får ungdomarna för mycket presenter p.g.a. att föräldrarna som jobbar för mycket har dåligt samvete? Är det reklamen på tv som bryter ner barn och ungdomars självkänsla med reklam som talar om för dem att det är i prylarna respekten och vännerna sitter, inta att de är du som människa som får vänner och som får och ger respekt?
Det finns mängder med spekulationer om vad som ligger till grund för vårat beteende. En del i det hela är också att vi, "vuxna", ser saker på sker och tig ur ett annat perspektiv. Tänk om vi såg på våra egna tonår från vårat idag "vuxna" perspektiv. När vi var 15 var vi ju så kloka, förståndiga och ganska tuffa ändå. Kommer ni ihåg den där språkresan till Tyskland/England då när vi gjorde ditt och datt, ojojoj det var kul det…… Idag kommer vi såklart ihåg hur vi uppfattade oss själva som 15 år ur en 15-årings perspektiv. Vi var nog inte alls så mogna som vi trodde, hur hade vi uppfatta oss själva idag om vi mött vårat 15årige ego på stan, i backen eller på after-what-ever, hur står är/var skillnaden?
Vi kan hålla på att tjata om vem som inte kan förstå den andre i tid och otid. Kan vi inte försöka förklara för varandra varför det nu är så viktigt med rätt prylar. Kanske kan några av den äldre skolan förklara hur men finner tryggheten i sig själv? Det är ganska lätt att säga att man måste tro på sig själv och vara trygg i sig själv men desto svårare att verkligen göra det.
Ps. Det vore det trevligt om vissa av freerides forumsdeltagare kunde lägga ner lite mer energi i sina inlägg. Ds.
/Leder, nu med mossa i ansiktet!
