MRimpossible
Ny medlem
Jibbing - bra för självkänslan!
Jag ska fatta mig kort, min fråga gäller varför det nästan uteslutande verkar vara de unga "skidåkarna" som attraheras av denna åkform, och jag ska så gott jag kan försöka att svara på den själv.
När man är 14 år ung och hyn är lite finning och blank så finns det vissa saker som är viktigare än allt annat; bekräftelse och tillhörighet. Och då finns denna undergroundkultur, denna subgrupp inom skidåkningen, redo att omfamna vilken vilsen folkölsdrickare som helst! I parkkulturen förstår ni kära läsare så åker man inte skidor så mycket för sin egen skull som man gör för gruppens. Att imponera i hoppen är nämligen tusenfallt viktigare än att få ett skönt åk. Denna lilla samling med osäkra individer uppfyller alla tänkbara krav för att kvalificera sig som en sk. subgrupp. Idolbilder, säskilda assecoarer och inte minst ett alldeles eget språk. Faktum är att jag, i egenskap av hobbypsykolog, blir omåttligt road av att höra snacket i liftkön mellan dessa unga herrar.
Nu ska jag inte driva det här längre utan luta mig tillbaka och se om någon annan har en åsikt i frågan. Missuppfatta mig nu för all del inte, jag är djupt imponerad av vad smågrabbarna kan göra i luften, men frågan kvarstår, varför är det bara pojkarna i upprorsåldern som tar hoppandet på allvar?
När man är 14 år ung och hyn är lite finning och blank så finns det vissa saker som är viktigare än allt annat; bekräftelse och tillhörighet. Och då finns denna undergroundkultur, denna subgrupp inom skidåkningen, redo att omfamna vilken vilsen folkölsdrickare som helst! I parkkulturen förstår ni kära läsare så åker man inte skidor så mycket för sin egen skull som man gör för gruppens. Att imponera i hoppen är nämligen tusenfallt viktigare än att få ett skönt åk. Denna lilla samling med osäkra individer uppfyller alla tänkbara krav för att kvalificera sig som en sk. subgrupp. Idolbilder, säskilda assecoarer och inte minst ett alldeles eget språk. Faktum är att jag, i egenskap av hobbypsykolog, blir omåttligt road av att höra snacket i liftkön mellan dessa unga herrar.
Nu ska jag inte driva det här längre utan luta mig tillbaka och se om någon annan har en åsikt i frågan. Missuppfatta mig nu för all del inte, jag är djupt imponerad av vad smågrabbarna kan göra i luften, men frågan kvarstår, varför är det bara pojkarna i upprorsåldern som tar hoppandet på allvar?