Patrick
Aktiv medlem
Magiskt i Abisko!
Jag vill bara börja med att jag lika lite som vilken skidtidning som helst skriver det här för att skapa avundsjuka utan för att inspirera, tipsa om kanonskön åkning och atmosfär.
Ensamresenären, d v s jag, klev på tåget i Stockholm strax före 17 på Onsdagkvällen med dubbla kännslor. Jag viste att det kommit en del nederbörd under de senaste dagarna, men jag visste också att det varit stängt p g a starka vindar under hela veckan. Temperaturen pendlade enligt säkra källor på nätet mellan -1 och +2 grader, men prognoserna talade för att vindarna skulle mojna och graderna sjunka.
Efter en lång men härligt lugn tågresa med mat, öl, bokläsning och bio rullade jag i en ganska vintrig Abiskomiljö klockan 11 lokal tid. På vänster hand tornade Off Pist berget Noulja upp sig och till höger ovanför Torneträsk ligger turiststationen. Det var blåsigt, men en halvtimme senare stod vid den gamla och enda liften. Stängt p g a hård vind! Efter en kort stunds snackande med liftkillen kom beskedet i comradion; " du kan släppa upp honom nu". Så var det, jag var den enda där! Det hade varit stängt i flera dagar, förutom en kort stund samma morgon, nu stod jag där, ingen ny nederbörd under natten, men tidigare i veckan i kombination med nyindriven snö och klar sikt ökade på förhoppningarna......
Efter en väl vilsam lifttur, gav jag mig ner efter nedfarten, huvudlinjen mot liftstationen. Inte ett spår syntes, underlaget var något varierat men mestadels skön, mjuk pudersnö. Inte fjäderlätt med i branten sprutade snön upp över midjan, underbart. Så här fortsatte det resten av eftermiddagen, jag räknade till max 7 andra på berget varav merparten var personal från stationen. Der är egentligen bra, men ändå synd och skam på ett sådant superberg för offpiståkning!?
Berget erbjuder från bergstationen ner till lifthuset på ca 500 fallhöjdmeter, där de sista 50 är av transportkarraktär, men i övrigt bjuds mycket varierad åkning, framförallt om man räknar in allt utanför området. De här dagarna blev det inte så mycket utanför det utmärkt kontrollerade området eftersom lavinrisken bedömdes hög och det efter de Kanadensiska mått man mäter efter, inte den automatiska åre-fyran!
Kvällarna brända jag av med en Whiskey och en god bok framför den öppna brasan, med njutbar utsikt över fjäll och Torne träsk utanför fönstret. Jag lämnade brasan någon enstaka gång för bl a ta in lite av den utmärkta information som man fick av guiderna klockan 18.30-19.30 då de fanns tillgängliga för att diskutera väder, laviner, turer och mycket annat vässentligt. Vilken service! Samma möjlighet erbjöds även 8-9 varje morgon, de vi alla kunde ta in de färskaste uppgifterna! Annars lämnade jag brasan för en utsökt måltid med tillhörande dryck i den trevliga retaurangen eller som på fredagkvällen för att se ett bilderband och dricka happy hour öl i storstugan! Kvällarna gled m a o fram i en oerhört avslappnad och skön stämning, kan verkligen rekommenderas om det är bra skidåkning och avkoppling som eftersöks!
Skidåkningen blev bättre och bättre för varje dag som gick då det kom in regelbundna snöbyar och vinden förde med sig ny härlig snö. Berget blev mer och mer inbäddat med puder och när det var dags att åka med off-pistgudningen på lördag eftermiddag låg det ett jämt och fint snötäcke som täckte en bra bit av pjäxskaftet. Guiden tog oss ner för ett antal finna repor, både branta snöfält, raviner ock bäckrännor. Snön var nästan alltid orörd, alltid lätt och sprutade upp mot överkroppen när vi forsade fram. Jag kan verkligen rekommendera alla att hänga med på guidningen, kostar endast 120 kronor för två timmar. Vid bra förhållanden hålls turen varje dag mellan 13-15!
De sista ljuva svängarna av guidningen ackompanjerades av ett försiktigt snöfall med förhoppningar inför den sista skiddagen. När jag senare lyfte på blicken från boken där framför brasan upptäckte jag att snöfallet nu var kraftigare, pulsen ökade direkt och den obligatoriska svängen till guiden bekräftade mina förhoppningar, det skulle snö ordentligt hela natten, temperaturen skulle vara fortsatt under noll och vinden vara nästan obefintlig! Lördag kväll blev en tidig kväll vill jag lova!
Efter en snabb gick den raska promenaden mot liften genom pjäxhög mycket lätt och kall pudersnö! Pulsen och förhoppningarna var mycket höga och inte framförallt p g a det höga tempot. Väl uppe styrde jag de första svängarna mot södra områdets brant. Skidorna flöt fram helt ljudlöst, blicken framåt och snön virvlade över magen. Jag attackerade branten, fortsatte med ett tiotal svängar i lårdjup skogsskidåkning för att ansluta åkningen i skogsrännan under liften. Vilken start på dagen! Nästa gång styrde jag mot norra gränsen, utan att tappa någon fallhöjd och med ett snöfält som sträcker sig en bit nedanför trädgränsen väntade nu ca 400 fallhöjdsmeter av den absolut bästa snön. Pudersnön nådde upp över knäna, när jag lät riktade spetsarna rakt ner i fallinjen och höll farten i stora svängar sprutade snön upp mot halsen och ansiktet! Jag stannade inte upp förrän skogen närmade sig och då framförallt för att inte missa den utgallrade del som möjliggör återfarten mot liftstationen. Missa inte den för då blir det till att hugga sig fram i snårskog eller ta sig hela vägen ner till vägen och gå tillbaka. Väl nere skrattade jag högt, trots att jag stod där helt ensam, ren lycka spred sig i hela kroppen! Så här fortsatte det hela dagen och jag kan inte påminna mig att jag korsade ett enda skidspår, möjligen var där något enstaka men det var helt försumbart. Jag räknade till max 20 personer på berget denna underbara dag. Prognosen visar på fortsatt kallgrader och mer snö, åk dit om ni har chansen! Nu är jag hemma i Stockholm igen med sköna minnen och resan med tåg är trots sina 20 timmar rätt trevlig, inte så segt som man kan tro!
Lev och njut!
Patrick
Ensamresenären, d v s jag, klev på tåget i Stockholm strax före 17 på Onsdagkvällen med dubbla kännslor. Jag viste att det kommit en del nederbörd under de senaste dagarna, men jag visste också att det varit stängt p g a starka vindar under hela veckan. Temperaturen pendlade enligt säkra källor på nätet mellan -1 och +2 grader, men prognoserna talade för att vindarna skulle mojna och graderna sjunka.
Efter en lång men härligt lugn tågresa med mat, öl, bokläsning och bio rullade jag i en ganska vintrig Abiskomiljö klockan 11 lokal tid. På vänster hand tornade Off Pist berget Noulja upp sig och till höger ovanför Torneträsk ligger turiststationen. Det var blåsigt, men en halvtimme senare stod vid den gamla och enda liften. Stängt p g a hård vind! Efter en kort stunds snackande med liftkillen kom beskedet i comradion; " du kan släppa upp honom nu". Så var det, jag var den enda där! Det hade varit stängt i flera dagar, förutom en kort stund samma morgon, nu stod jag där, ingen ny nederbörd under natten, men tidigare i veckan i kombination med nyindriven snö och klar sikt ökade på förhoppningarna......
Efter en väl vilsam lifttur, gav jag mig ner efter nedfarten, huvudlinjen mot liftstationen. Inte ett spår syntes, underlaget var något varierat men mestadels skön, mjuk pudersnö. Inte fjäderlätt med i branten sprutade snön upp över midjan, underbart. Så här fortsatte det resten av eftermiddagen, jag räknade till max 7 andra på berget varav merparten var personal från stationen. Der är egentligen bra, men ändå synd och skam på ett sådant superberg för offpiståkning!?
Berget erbjuder från bergstationen ner till lifthuset på ca 500 fallhöjdmeter, där de sista 50 är av transportkarraktär, men i övrigt bjuds mycket varierad åkning, framförallt om man räknar in allt utanför området. De här dagarna blev det inte så mycket utanför det utmärkt kontrollerade området eftersom lavinrisken bedömdes hög och det efter de Kanadensiska mått man mäter efter, inte den automatiska åre-fyran!
Kvällarna brända jag av med en Whiskey och en god bok framför den öppna brasan, med njutbar utsikt över fjäll och Torne träsk utanför fönstret. Jag lämnade brasan någon enstaka gång för bl a ta in lite av den utmärkta information som man fick av guiderna klockan 18.30-19.30 då de fanns tillgängliga för att diskutera väder, laviner, turer och mycket annat vässentligt. Vilken service! Samma möjlighet erbjöds även 8-9 varje morgon, de vi alla kunde ta in de färskaste uppgifterna! Annars lämnade jag brasan för en utsökt måltid med tillhörande dryck i den trevliga retaurangen eller som på fredagkvällen för att se ett bilderband och dricka happy hour öl i storstugan! Kvällarna gled m a o fram i en oerhört avslappnad och skön stämning, kan verkligen rekommenderas om det är bra skidåkning och avkoppling som eftersöks!
Skidåkningen blev bättre och bättre för varje dag som gick då det kom in regelbundna snöbyar och vinden förde med sig ny härlig snö. Berget blev mer och mer inbäddat med puder och när det var dags att åka med off-pistgudningen på lördag eftermiddag låg det ett jämt och fint snötäcke som täckte en bra bit av pjäxskaftet. Guiden tog oss ner för ett antal finna repor, både branta snöfält, raviner ock bäckrännor. Snön var nästan alltid orörd, alltid lätt och sprutade upp mot överkroppen när vi forsade fram. Jag kan verkligen rekommendera alla att hänga med på guidningen, kostar endast 120 kronor för två timmar. Vid bra förhållanden hålls turen varje dag mellan 13-15!
De sista ljuva svängarna av guidningen ackompanjerades av ett försiktigt snöfall med förhoppningar inför den sista skiddagen. När jag senare lyfte på blicken från boken där framför brasan upptäckte jag att snöfallet nu var kraftigare, pulsen ökade direkt och den obligatoriska svängen till guiden bekräftade mina förhoppningar, det skulle snö ordentligt hela natten, temperaturen skulle vara fortsatt under noll och vinden vara nästan obefintlig! Lördag kväll blev en tidig kväll vill jag lova!
Efter en snabb gick den raska promenaden mot liften genom pjäxhög mycket lätt och kall pudersnö! Pulsen och förhoppningarna var mycket höga och inte framförallt p g a det höga tempot. Väl uppe styrde jag de första svängarna mot södra områdets brant. Skidorna flöt fram helt ljudlöst, blicken framåt och snön virvlade över magen. Jag attackerade branten, fortsatte med ett tiotal svängar i lårdjup skogsskidåkning för att ansluta åkningen i skogsrännan under liften. Vilken start på dagen! Nästa gång styrde jag mot norra gränsen, utan att tappa någon fallhöjd och med ett snöfält som sträcker sig en bit nedanför trädgränsen väntade nu ca 400 fallhöjdsmeter av den absolut bästa snön. Pudersnön nådde upp över knäna, när jag lät riktade spetsarna rakt ner i fallinjen och höll farten i stora svängar sprutade snön upp mot halsen och ansiktet! Jag stannade inte upp förrän skogen närmade sig och då framförallt för att inte missa den utgallrade del som möjliggör återfarten mot liftstationen. Missa inte den för då blir det till att hugga sig fram i snårskog eller ta sig hela vägen ner till vägen och gå tillbaka. Väl nere skrattade jag högt, trots att jag stod där helt ensam, ren lycka spred sig i hela kroppen! Så här fortsatte det hela dagen och jag kan inte påminna mig att jag korsade ett enda skidspår, möjligen var där något enstaka men det var helt försumbart. Jag räknade till max 20 personer på berget denna underbara dag. Prognosen visar på fortsatt kallgrader och mer snö, åk dit om ni har chansen! Nu är jag hemma i Stockholm igen med sköna minnen och resan med tåg är trots sina 20 timmar rätt trevlig, inte så segt som man kan tro!
Lev och njut!
Patrick
))
