Tack UCPA! v.12 2020 (Coronakrisen)
Nej, titeln är inte ironisk!
Hej alla
Jag vill bara ge min lilla rapport från helgens äventyr med UCPA, mitt under coronavirusets kaos.
Det var dagen efter jag skickade betalningen för Val Thorens v.12 med UCPA som Corona briserade som en bomb i Europa. Innan des hade det såklart rapporterats, men det var där medialavinen började på hemmaplan. Självklart undrade man hur det skulle gå, och ifall man precis hade kastat bort sina surt hopsparade slantar för vinden.
Tiden gick och veckorna rullade på, Kina, Iran, Italien, Resten av Europa. Och sen Sverige. Alpresorna var mycket i fokus, fler åtgärder och restriktioner i andra länder. Man såg vart det barkade, men inget från UCPA, som fortfarande körde på. Sista två veckorna innan avfärd växte det varje dag. Och jag mailade UCPA två gånger sista veckan, men dom sade att dom följde UD's rekommendationer, och varken Svenska staten eller Franska hade satt stopp.
05:00 fredag den 13'e (haha) åkte jag iväg. Tåget till GBG, och därifrån bussen ner mot alperna. Många avhopp gjorde bussen halvfull och alla fick varsitt dubbelsäte att sova i. Hela resan präglades av uppdateringar via folks telefoner om nyhetsläget. När vi kommit in i Tyskland fick vi veta att Danmark stängt gränsen, men vi var ju förbi. Vad skulle vänta oss längre fram? Alla visste nog ATT det skulle stängas, frågan var bara när.
Bussen delades upp på de olika destinationerna, och vi kom fram till Val Thorens vid lunch på lördagen. Fantastiskt väder, och trängseln på centret och i pisterna var ungefär som på bussen, d.v.s. typ halvfullt. Vi fick inte hämta utrustningen förrän vid 18, så ingen skidåkning på eftermiddagen. Istället gick vi i pisterna upp mot byn och åt. Pisterna såg fina ut, och inte överbefolkat. Jag tyckte att UCPA ändå skötte allt snyggt och seriöst, dom spärrade av sektioner mitt i matsalen och införde olika tider för olika grupper vid måltiderna, mycket information och folk var noga med hygienen. Pistvisning på söndag 09:30.
Vi förstod att det skulle bli minst lika mycket avhopp från de som flög ner. Och i mitt 4-mannarum blev jag själv, då de två andra uteblev. Skidgrupperna skulle antagligen blivit små, och så länge det inte stängdes så kunde det blivit en episk vecka. Men alla satt på kvällen och såg ena nyheten efter den andre komma, allt värre restriktioner, allt närmre kröp det. Och sedan runt 22 kom nyheten vi väntade på. Skidorten stängdes för säsongen! Inte bara vår, utan typ hela Frankrike. Jahapp, beställ en öl till. Vad kan man göra? Och enda kritiken här var att baren stängde 22:30. I detta läge tycker jag dom kunde tummat lite på reglerna och haft öppet ett par timmar till, för både personal och gäster satt kvar ändå och pratade. De som kom med transfer hade fått höra nyheten när dom landat, men fick ändå köra transfern till centren. Mest för sovplatserna. Många satte igång direkt och bokade egna hemresor, särskilt transferfolket. Men snabb information kom också. Vi fick tyfdligen inte vara kvar söndag vid midnatt "enligt lag", så dom skulle få oss hem snabbt.
Redan vid 10:00 kom bussen och hämtade alla UCPA'are till Genéves flygplats. Där skulle flygarna hoppa på plan, medan bussresenärerna fick vänta en stund på hembussen. Alla center hade fått ungefär samma upplevelse. Resan hem kändes inte lika stressande, mindre fokus på nyhetsuppdateringar, vi visste ju vart vi skulle. Och det var precis som jag kände innan avfärd, man kändes klart mindre exponerad för smitta med det lilla gänget man umgicks med på resan, än hemma i Stockholm. Ingen i det här gänget sprang ju iväg till jobbet, hämtade ungar på dagis, handlade på ICA, eller träffade sina familjer hemma. Vi var ju bara exponerade för varandra, och det var ju inte så att vi satt och hånglade allesammans heller. Men nu var jag alltså på väg tillbaka till smitthärden i Stockholm istället, där alla exponeras för alla på ett helt annat sätt. Och det märktes, från att sitta på en helt osnorig buss var det lagom skoj att hoppa på tunnelbanan i Stockholm med massa snörvlande och hotande främlingar. Resan kändes som rena karantänen i jämförelse.
Vi blev uppradade utanför bussen av danska tullen, och av svenska. I bägge fallen var det visa pass, men också en uppenbar okulär besiktning efter symptom hos resenärerna. Men dom ville inte gå ombord och leta efter varor iaf.
För mig blev det samma väg tillbaka och när jag kom hem 19:00 igår (måndag) så hade jag rest 86 timmar, 450 mil, och åkt 0 skidor. Hahaha
Men jag är glad ändå. Visst är det tråkigt allt som händer i världen just nu, men UCPA lyckades ju faktiskt fixa hem oss blixtsnabbt allihop.
Vissa kan ju kritisera dom för att inte ställt in tidigare på eget bevåg, men dom följde ändå svenska och franska statens beslut, och skötte sig så gott dom kunde. Så det ska UCPA ha ett stort tack för. Mitt förtroende för dom var högt innan, och har bara ökat med detta. Dom jobbade hårt hela nätterna, och vi fick mail strax före 04:00 på morgonen om hemresan. Och ordnade ombokningar av resebiljetter hela vägen tillbaka.
Jag vet inte hur denna rapport kan intressera någon, men jag skriver den ändå. Det var ändå en ganska speciell resa. Vi får trycka upp T-shirts:
"UCPA v.12 -20 Vi kom, vi såg, vi åkte hem".... eller "Så nära, så nära"...
Resterande veckors bokningar blev ju avbokade, och de tidigare hann ju åka. Men det lilla gänget v.12 fick ju en klart särskilt resa.
Simma lugnt alla ni andra, och hoppas ni klarar denna pandemin bra. Vilken vinter detta har varit, lite snö och mycket coronakaos. Vi får hoppas på en roligare säsong nästa år, och att världen har överlevt corona tills dess.
PS. Och försök att hålla pekpinnarna/näthatet till ett minimum är ni bussiga.
Hej alla
Jag vill bara ge min lilla rapport från helgens äventyr med UCPA, mitt under coronavirusets kaos.
Det var dagen efter jag skickade betalningen för Val Thorens v.12 med UCPA som Corona briserade som en bomb i Europa. Innan des hade det såklart rapporterats, men det var där medialavinen började på hemmaplan. Självklart undrade man hur det skulle gå, och ifall man precis hade kastat bort sina surt hopsparade slantar för vinden.
Tiden gick och veckorna rullade på, Kina, Iran, Italien, Resten av Europa. Och sen Sverige. Alpresorna var mycket i fokus, fler åtgärder och restriktioner i andra länder. Man såg vart det barkade, men inget från UCPA, som fortfarande körde på. Sista två veckorna innan avfärd växte det varje dag. Och jag mailade UCPA två gånger sista veckan, men dom sade att dom följde UD's rekommendationer, och varken Svenska staten eller Franska hade satt stopp.
05:00 fredag den 13'e (haha) åkte jag iväg. Tåget till GBG, och därifrån bussen ner mot alperna. Många avhopp gjorde bussen halvfull och alla fick varsitt dubbelsäte att sova i. Hela resan präglades av uppdateringar via folks telefoner om nyhetsläget. När vi kommit in i Tyskland fick vi veta att Danmark stängt gränsen, men vi var ju förbi. Vad skulle vänta oss längre fram? Alla visste nog ATT det skulle stängas, frågan var bara när.
Bussen delades upp på de olika destinationerna, och vi kom fram till Val Thorens vid lunch på lördagen. Fantastiskt väder, och trängseln på centret och i pisterna var ungefär som på bussen, d.v.s. typ halvfullt. Vi fick inte hämta utrustningen förrän vid 18, så ingen skidåkning på eftermiddagen. Istället gick vi i pisterna upp mot byn och åt. Pisterna såg fina ut, och inte överbefolkat. Jag tyckte att UCPA ändå skötte allt snyggt och seriöst, dom spärrade av sektioner mitt i matsalen och införde olika tider för olika grupper vid måltiderna, mycket information och folk var noga med hygienen. Pistvisning på söndag 09:30.
Vi förstod att det skulle bli minst lika mycket avhopp från de som flög ner. Och i mitt 4-mannarum blev jag själv, då de två andra uteblev. Skidgrupperna skulle antagligen blivit små, och så länge det inte stängdes så kunde det blivit en episk vecka. Men alla satt på kvällen och såg ena nyheten efter den andre komma, allt värre restriktioner, allt närmre kröp det. Och sedan runt 22 kom nyheten vi väntade på. Skidorten stängdes för säsongen! Inte bara vår, utan typ hela Frankrike. Jahapp, beställ en öl till. Vad kan man göra? Och enda kritiken här var att baren stängde 22:30. I detta läge tycker jag dom kunde tummat lite på reglerna och haft öppet ett par timmar till, för både personal och gäster satt kvar ändå och pratade. De som kom med transfer hade fått höra nyheten när dom landat, men fick ändå köra transfern till centren. Mest för sovplatserna. Många satte igång direkt och bokade egna hemresor, särskilt transferfolket. Men snabb information kom också. Vi fick tyfdligen inte vara kvar söndag vid midnatt "enligt lag", så dom skulle få oss hem snabbt.
Redan vid 10:00 kom bussen och hämtade alla UCPA'are till Genéves flygplats. Där skulle flygarna hoppa på plan, medan bussresenärerna fick vänta en stund på hembussen. Alla center hade fått ungefär samma upplevelse. Resan hem kändes inte lika stressande, mindre fokus på nyhetsuppdateringar, vi visste ju vart vi skulle. Och det var precis som jag kände innan avfärd, man kändes klart mindre exponerad för smitta med det lilla gänget man umgicks med på resan, än hemma i Stockholm. Ingen i det här gänget sprang ju iväg till jobbet, hämtade ungar på dagis, handlade på ICA, eller träffade sina familjer hemma. Vi var ju bara exponerade för varandra, och det var ju inte så att vi satt och hånglade allesammans heller. Men nu var jag alltså på väg tillbaka till smitthärden i Stockholm istället, där alla exponeras för alla på ett helt annat sätt. Och det märktes, från att sitta på en helt osnorig buss var det lagom skoj att hoppa på tunnelbanan i Stockholm med massa snörvlande och hotande främlingar. Resan kändes som rena karantänen i jämförelse.
Vi blev uppradade utanför bussen av danska tullen, och av svenska. I bägge fallen var det visa pass, men också en uppenbar okulär besiktning efter symptom hos resenärerna. Men dom ville inte gå ombord och leta efter varor iaf.
För mig blev det samma väg tillbaka och när jag kom hem 19:00 igår (måndag) så hade jag rest 86 timmar, 450 mil, och åkt 0 skidor. Hahaha
Men jag är glad ändå. Visst är det tråkigt allt som händer i världen just nu, men UCPA lyckades ju faktiskt fixa hem oss blixtsnabbt allihop.
Vissa kan ju kritisera dom för att inte ställt in tidigare på eget bevåg, men dom följde ändå svenska och franska statens beslut, och skötte sig så gott dom kunde. Så det ska UCPA ha ett stort tack för. Mitt förtroende för dom var högt innan, och har bara ökat med detta. Dom jobbade hårt hela nätterna, och vi fick mail strax före 04:00 på morgonen om hemresan. Och ordnade ombokningar av resebiljetter hela vägen tillbaka.
Jag vet inte hur denna rapport kan intressera någon, men jag skriver den ändå. Det var ändå en ganska speciell resa. Vi får trycka upp T-shirts:
"UCPA v.12 -20 Vi kom, vi såg, vi åkte hem".... eller "Så nära, så nära"...
Resterande veckors bokningar blev ju avbokade, och de tidigare hann ju åka. Men det lilla gänget v.12 fick ju en klart särskilt resa.
Simma lugnt alla ni andra, och hoppas ni klarar denna pandemin bra. Vilken vinter detta har varit, lite snö och mycket coronakaos. Vi får hoppas på en roligare säsong nästa år, och att världen har överlevt corona tills dess.
PS. Och försök att hålla pekpinnarna/näthatet till ett minimum är ni bussiga.
