Jag har vart på en hel del olika typer av behandlingar under de senaste 10 åren (pga av spänningar i nacke/huvud som säkerligen kommer från livsstil där stress/dåliga vanor förekommit, dålig hållning, en ev nerv som ligger i kläm toppat av "lite familjärt/släkt- och personligt junk i bagaget"), och i merparten av dem har typ av knådning/massage ingått.
Och jag kan säga med handen på hjärtat att merparten av dom "berörande behandlingarna" har gett mig positiv effekt både kroppsligt, själsligt och mentalt (även om den effekten ibland vart kortvarig) - särskilt av kombon massage/kiropraktik (vilken enkelt kan sägas går hand-i-hand med naprapati). Dock är ju ej dessa direkt gratis, men man kan ha tur att finna en bra sjukgymnast eller kiropraktor inom landstinget.
Problemet med delar av västerländsk och svensk sjukvård, är att man bara sysslar med sådant som man, genom "de rationella och vetenskapliga studierna", med en stor säkerhet vet fungerar. Ex. ett brutet ben är ju relativt enkelt att åtgärda. Men spänningar och andra mindre bra saker i våra kroppar, som hänger ihop med beteenden och den mentala/själsliga delen av oss (dvs sådant som inte syns på röntgen), blir ju en mer omfattande utmaning att rota i och lösa. Men nu i modern tid så börjar det ju sakteligen öppnas upp mer och mer mot andra kulturers erfarenheter och läror - vilket är högst positivt.
Alltså, någon typ av massage-behandling, beroende på problem, ger någon typ av välgörande och förbättrande effekt - med största sannolikhet (detta kan jag härmed fastslå (gälla mig själv, och vad jag känner till och har hört/läst - även hos flera andra) tack vare 0 poängs studier på Universitet/högskola och snart 32 års nyanserat mänskligt leverne)!
Dock, något som vetenskapen vet är att de flesta av oss människor mår bäst med andra och av att ha en partner.
Så för att komma till kärnan i denna tråd så skall jag således låna den och förtälja att jag iom denna skrift söker en hona kring min egen ålder att leva med. Och det här med fjäll och utförsåkning är inte så jäkla viktigt när det kommer till kritan (har nog gjort bort det mesta där (och även här på Freeride??!! - helvete också), även om några långsvängar utför då-och-då kan vara på sin plats).
Som person är jag som många andra människor - mycket. "Men rent krasst": som en super-treenighet av Lasse Åberg, Ingemar Bergman och Per Morberg. Dvs i botten en lugn-snäll kreativ filur med behov av den yppersta (yttersta?) ensamheten nära den egna källan och de stora och mindre nyanserade reflektionerna, men som då-och-då lever ut hybrisen teatralt i rena joker-lika galenskaper och mindre vansinnen. Jag är alltså som folk är mest, kanske.
Vid nyfikenhet, PMa. Annars avnjut denna pärla:
