Jibberisch
Aktiv medlem
Pepparkaka - en smakresa
I år ämnar jag fortsätta min forskningsresa kring pepparkakor och dess vänner. Som ett led i detta lägger jag upp tidigare resultat här. Min ambition är att fylla på allteftersom.
Pepparkakor är en personlig favorit. Något av det bästa på hela julbordet. Men jag börjar tidigare än så. Än julbordet alltså. Jag tjuvstartar ofta med ett par bunkar av olika slag redan tidigt på hösten. Min favorit bland alla olika pepparkaksmärken tänker jag inte avslöja här. Av den enkla anledningen att jag inte får betalt för att avslöja det. Däremot tänker jag ägna nedan text resultaten av en sorts undersökning jag bedrivit med diverse varor som skulle kunna tänkas förhöja upplevelsen med den fantastiska bruna lilla kakan till obeskrivliga höjder.
Ambitionen var större, mycket större och listan är lång. Men en vis man sa en gång att man måste veta sina begränsningar. Någonting att ta fasta på. Vilket gjorde att jag, för att inte dö i en överdos, delade upp min forskning i olika delar. Nedan följer del 1.
Teriyakisås
Denna såsernas sås. Denna ocean av oceaner. Teriyakisås fungerar inte helt oväntat förträffligt med pepparkakor. Kardemumman och ingefäran tillsammans med pepparkakans knapriga konsistens dras ihop i Teriyakisåsens syrliga kladdighet på ett sätt som egentligen är helt omöjligt att beskriva.
Denna "Orientens mästare" går lika bra ihop med pepparkakor, som Bankok inte går ihop med bakfylla. Det är nivån på storheten.
Konsistensen och syrligheten. Sötman! Syrligheten och konsistensen. Sötman. I en fantastisk dans. Låt Teriyakisåsen omfamna kakan helt, se den sträcka ut sina kladdiga fingrar och slingrande förena de två i en symbios så naturlig att solskygga danskar och transfetter bleknar i jämförelse.
Öppna dina sinnen, stäng dina ögon, närvara fysiskt och låt ditt medvetande sväva iväg en stund.
Betyg: Högsta möjliga
Johnny's söt-starka senap
Johnny, julskinkans bästa vän och alla gångna julars ödmjuka hjälte har hittat hem. Ett andra hem. En brunbränd fosterfamilj med doft av kryddnejlika.
Johnnys söt-starka senap är en senap så perfekt balanserad att den egentligen inte behöver något komplement. Johnny's senap behöver egentligen bara ett sugrör.
Således en alldeles utomordentlig danspartner till en kaka som förkroppsligar den gamla klyschan "ensam är stark".
Sötman och den lilla eldighet som Johnny's sötstarka senap lyfter fram pepparkakans bästa egenskaper. Snåla inte med senapen, men ta inte heller för mycket. Väg av, smaka av och njut.
Betyg: Högsta möjliga
Messmör
Messmör är nyttigt som fan sägs det. Kalcium, järn och något som kallas för vasselprotein blandas friskt tillsammans med en utomordentligt trevlig smak. En vinnande kombination och då har jag inte ens nämnt konsistensen.
Tjock och bredbar på samma gång. Den rinner inte, den stannar kvar på pepparkakan som en perfekt våg frusen i tiden.
Messmöret blir inte ett komplement, likt vilken tjockis som helst, tränger den sig på och tar över helt. Det blir Messmör med pepparkaka. På det viset kan Messmöret tyckas vara påläggens motsvarighet till turismens tyskar. Blek-fet, trögflytande och borde egentligen inte ha något pass. Samma lika som valfri tysk. Med undantaget att Messmör är ett välkommet inslag under vilken semester som helst.
Messmör med pepparkakor är en förträfflig kombination. Pepparkakorna hänger på Messmöret som vilken dyngfull polare som helst. Och vad bättre är, det går med fördel att lägga Messmör emellan två pepparkakor. Smakerna gifter sig lika bra som alla inblandade i ett mormon-bröllop i Utah. Syrligheten i Messmöret fångas mellan pepparkakorna på ett ypperligt vis. De håller sams och skapar stordåd.
Betyg: Högsta möjliga
Blå/Grönmögel-ost
Det tunga artilleriet. Den lagrade osten. Ost kan inte gå fel. Ost är aldrig fel i någon form. Ost är som bacon. Alltid ost. Lagrad ost är som vin, det blir bara bättre med åren. Jag vägrar gå in på klyschan att ost skulle vara som kvinnor och bara bli bättre med åren, då ost låter mig spela playstation och äta pepparkakor i fred.
Stilton Gorgonzola och Roquefort, mina vänner, mina allierade och tillsammans med bruna baskrarna - pepparkakornas elitförband är vi oslagbara.
Smaken fyller hela munnen, alla sinnen och bedövar en som ett granatnedslag. Med en skräckblandad förtjusning vill man aldrig att chocken ska ta slut. Hela gommen blandas av mjukt konsistens som exploderar i smak tillsammans med kakans smulighet. Förmodligen är det som att äta kryddad sprängdeg.
Prova dig fram till din favorit. Skapa ditt eget Waterloo.
Betyg: Högsta möjliga
Vitmögel-ost
Den ovannämnda ostens lika fina släkting. Brie och Camenbert. Herregud och makalös. Man blir tårögd. Ostarnas motsvarighet till napalm. Den går inte att gömma sig ifrån och jag älskar doften av den på morgonen. Den luktar drömmar, horisonter och seger.
Brie:n och dess kan vara lite mildare och inte så intensiv, men den går inte att fly. Man kan fokusera på massa istället för punktinsatser som dess gröna och blåa kusiner ofta används till.
En "brie-tårta" kan med fördel placeras i ugnen en stund, skäras upp och användas att doppa pepparkakorna i. Toppa tårtan med lingonsylt och hackade nötter för extra succé.
Att kombinera de båda ost-färgerna skall vara förenat med livsfara i vissa kulturer. Då det enligt rykten är precis som att ligga med tvillingar.
Betyg: Högsta möjliga
Präst-ost
Vad gäller ost där allt man behöver är en hyvel för att skära till sig små och perfekta bitar av paradiset – kan självklart ingenting gå fel. Hyvla, vik och applicera på pepparkakan. Stoppa i munnen och njut.
Prästost är för pepparkakan vad Christer Fuglesang är för svensk rymdindustri.
Betyg: Högsta möjliga.
Västerbotten-ost
Från det påstådda lilla mejeriet med den fjantiga reklamen kommer denna lilla goding! Oh lala, ge mig en bit till – skulle vilken fransman som helst ha sagt om denne vågat lämna sitt miserabla lilla u-land och tagit sig någon annanstans.
Just denna jul kom ett stort paket med färdigskivad västerbottenost min väg. Nyp till, lägg på och fyfan va gott! Den lite lagrade smaken som någon efterbliven reklamare vill håsa upp till att komma från yttre rymden passar alldeles ypperligt till pepparkaka. Missa inte denna! För fan!!1
Betyg: Högsta möjliga
Findus äkta Majonäs
Majonäs är och förblir lycka. Lycka på burk. En uppfinning vars smak och konsistens likt solens strålar om morgonen, gör allting lite bättre och lite lättare.
Då min farsa alltid haft en tub majonäs i innerfickan under hela min uppväxt, med motiveringen: "man vet aldrig när man träffar på ett par räkor inte." - har Findus äkta Majonäs varit en del av mitt liv länge. Jag är därför måhända lite partisk. Men skit i det!
Mer behövs egentligen inte sägas kan jag tycka. Stryk på med en kniv. Doppa i burken. Dubbel-doppa. Doppa igen. Njut.
Betyg: Högsta möjliga
Pepparkakor är en personlig favorit. Något av det bästa på hela julbordet. Men jag börjar tidigare än så. Än julbordet alltså. Jag tjuvstartar ofta med ett par bunkar av olika slag redan tidigt på hösten. Min favorit bland alla olika pepparkaksmärken tänker jag inte avslöja här. Av den enkla anledningen att jag inte får betalt för att avslöja det. Däremot tänker jag ägna nedan text resultaten av en sorts undersökning jag bedrivit med diverse varor som skulle kunna tänkas förhöja upplevelsen med den fantastiska bruna lilla kakan till obeskrivliga höjder.
Ambitionen var större, mycket större och listan är lång. Men en vis man sa en gång att man måste veta sina begränsningar. Någonting att ta fasta på. Vilket gjorde att jag, för att inte dö i en överdos, delade upp min forskning i olika delar. Nedan följer del 1.
Teriyakisås
Denna såsernas sås. Denna ocean av oceaner. Teriyakisås fungerar inte helt oväntat förträffligt med pepparkakor. Kardemumman och ingefäran tillsammans med pepparkakans knapriga konsistens dras ihop i Teriyakisåsens syrliga kladdighet på ett sätt som egentligen är helt omöjligt att beskriva.
Denna "Orientens mästare" går lika bra ihop med pepparkakor, som Bankok inte går ihop med bakfylla. Det är nivån på storheten.
Konsistensen och syrligheten. Sötman! Syrligheten och konsistensen. Sötman. I en fantastisk dans. Låt Teriyakisåsen omfamna kakan helt, se den sträcka ut sina kladdiga fingrar och slingrande förena de två i en symbios så naturlig att solskygga danskar och transfetter bleknar i jämförelse.
Öppna dina sinnen, stäng dina ögon, närvara fysiskt och låt ditt medvetande sväva iväg en stund.
Betyg: Högsta möjliga
Johnny's söt-starka senap
Johnny, julskinkans bästa vän och alla gångna julars ödmjuka hjälte har hittat hem. Ett andra hem. En brunbränd fosterfamilj med doft av kryddnejlika.
Johnnys söt-starka senap är en senap så perfekt balanserad att den egentligen inte behöver något komplement. Johnny's senap behöver egentligen bara ett sugrör.
Således en alldeles utomordentlig danspartner till en kaka som förkroppsligar den gamla klyschan "ensam är stark".
Sötman och den lilla eldighet som Johnny's sötstarka senap lyfter fram pepparkakans bästa egenskaper. Snåla inte med senapen, men ta inte heller för mycket. Väg av, smaka av och njut.
Betyg: Högsta möjliga
Messmör
Messmör är nyttigt som fan sägs det. Kalcium, järn och något som kallas för vasselprotein blandas friskt tillsammans med en utomordentligt trevlig smak. En vinnande kombination och då har jag inte ens nämnt konsistensen.
Tjock och bredbar på samma gång. Den rinner inte, den stannar kvar på pepparkakan som en perfekt våg frusen i tiden.
Messmöret blir inte ett komplement, likt vilken tjockis som helst, tränger den sig på och tar över helt. Det blir Messmör med pepparkaka. På det viset kan Messmöret tyckas vara påläggens motsvarighet till turismens tyskar. Blek-fet, trögflytande och borde egentligen inte ha något pass. Samma lika som valfri tysk. Med undantaget att Messmör är ett välkommet inslag under vilken semester som helst.
Messmör med pepparkakor är en förträfflig kombination. Pepparkakorna hänger på Messmöret som vilken dyngfull polare som helst. Och vad bättre är, det går med fördel att lägga Messmör emellan två pepparkakor. Smakerna gifter sig lika bra som alla inblandade i ett mormon-bröllop i Utah. Syrligheten i Messmöret fångas mellan pepparkakorna på ett ypperligt vis. De håller sams och skapar stordåd.
Betyg: Högsta möjliga
Blå/Grönmögel-ost
Det tunga artilleriet. Den lagrade osten. Ost kan inte gå fel. Ost är aldrig fel i någon form. Ost är som bacon. Alltid ost. Lagrad ost är som vin, det blir bara bättre med åren. Jag vägrar gå in på klyschan att ost skulle vara som kvinnor och bara bli bättre med åren, då ost låter mig spela playstation och äta pepparkakor i fred.
Stilton Gorgonzola och Roquefort, mina vänner, mina allierade och tillsammans med bruna baskrarna - pepparkakornas elitförband är vi oslagbara.
Smaken fyller hela munnen, alla sinnen och bedövar en som ett granatnedslag. Med en skräckblandad förtjusning vill man aldrig att chocken ska ta slut. Hela gommen blandas av mjukt konsistens som exploderar i smak tillsammans med kakans smulighet. Förmodligen är det som att äta kryddad sprängdeg.
Prova dig fram till din favorit. Skapa ditt eget Waterloo.
Betyg: Högsta möjliga
Vitmögel-ost
Den ovannämnda ostens lika fina släkting. Brie och Camenbert. Herregud och makalös. Man blir tårögd. Ostarnas motsvarighet till napalm. Den går inte att gömma sig ifrån och jag älskar doften av den på morgonen. Den luktar drömmar, horisonter och seger.
Brie:n och dess kan vara lite mildare och inte så intensiv, men den går inte att fly. Man kan fokusera på massa istället för punktinsatser som dess gröna och blåa kusiner ofta används till.
En "brie-tårta" kan med fördel placeras i ugnen en stund, skäras upp och användas att doppa pepparkakorna i. Toppa tårtan med lingonsylt och hackade nötter för extra succé.
Att kombinera de båda ost-färgerna skall vara förenat med livsfara i vissa kulturer. Då det enligt rykten är precis som att ligga med tvillingar.
Betyg: Högsta möjliga
Präst-ost
Vad gäller ost där allt man behöver är en hyvel för att skära till sig små och perfekta bitar av paradiset – kan självklart ingenting gå fel. Hyvla, vik och applicera på pepparkakan. Stoppa i munnen och njut.
Prästost är för pepparkakan vad Christer Fuglesang är för svensk rymdindustri.
Betyg: Högsta möjliga.
Västerbotten-ost
Från det påstådda lilla mejeriet med den fjantiga reklamen kommer denna lilla goding! Oh lala, ge mig en bit till – skulle vilken fransman som helst ha sagt om denne vågat lämna sitt miserabla lilla u-land och tagit sig någon annanstans.
Just denna jul kom ett stort paket med färdigskivad västerbottenost min väg. Nyp till, lägg på och fyfan va gott! Den lite lagrade smaken som någon efterbliven reklamare vill håsa upp till att komma från yttre rymden passar alldeles ypperligt till pepparkaka. Missa inte denna! För fan!!1
Betyg: Högsta möjliga
Findus äkta Majonäs
Majonäs är och förblir lycka. Lycka på burk. En uppfinning vars smak och konsistens likt solens strålar om morgonen, gör allting lite bättre och lite lättare.
Då min farsa alltid haft en tub majonäs i innerfickan under hela min uppväxt, med motiveringen: "man vet aldrig när man träffar på ett par räkor inte." - har Findus äkta Majonäs varit en del av mitt liv länge. Jag är därför måhända lite partisk. Men skit i det!
Mer behövs egentligen inte sägas kan jag tycka. Stryk på med en kniv. Doppa i burken. Dubbel-doppa. Doppa igen. Njut.
Betyg: Högsta möjliga
