Jag har gjort den resa som du nu funderar på att göra. Jag har iofs gjort den med telemarksbindning men jag tror inte att det har så stor betydelse. Först lite fakta om mig. Jag är 176 cm lång, väger 74 kg och åker bara i pist om jag måste. Tidigare snittade jag ca 30 skiddagar per år men de sista två har det p.g.a. småbarn blivit lite mindre (fick dock ändå ihop 23 skiddagar förra säsongen).
Jag köpte ett par nya Scratch BC, 182 cm, till säsongen 2003-2004, dvs. den gul-beiga med orangefärgad tjej. Efter att ha flyttat bak bindningen ca 1,5 cm bakom "freeride"-markeringen samt slipat 88 graders kantvinkel tyckte jag att jag hade ett par bra puderskidor som funkade ok i pist.
Inför förra säsongen började jag titta lite på Hendryx. Efter lite diskussioner med Henrik tyckte han att jag skulle välja en modifierad Purple Haze, 172 cm, med måtten 146-104-141 och 15 m sidoskärningsradie. Jag var skeptisk. Jag ville gärna ha en skida som var minst 180 cm lång och som hade minst 20 m sidoskärningsradie. Detta eftersom jag dessförinnan upplevt korta skidor med "kort" sidoskärningsradie som nervösa i hög fart. Henrik plockade då fram ett ess ur rockärmen, han sa: "du får lämna tillbaka skidorna och får pengarna tillbaka om du inte är nöjd". Det gjorde att jag gick helt på Henriks rekommendation när jag lade min beställning.
Hendryx hade lite leveransproblem under förra säsongen, vilket gjorde att jag fick vänta på skidorna ända till vecka 12. Jag hann dock testa dem i totalt tolv åkdagar (alla i Hemavan) och under (nästan) alla tänkbara förhållanden. Här kommer en sammanfattning.
Pist: Bättre isgrepp och renare skär med Hendryx. Om man verkligen ligger på får man dessutom med Hendryx en skön hästspark ut ur svängen som som jag aldrig upplevt med Scratchen.
Vårsnö: Ingen större skillnad även om Hendryx naturligtvis flyter något bättre tack vare att sin bredd.
Vindpackad snö: Scratchen fungerar bra i vindpackat även om den ibland har en tendens att skära fast. Med Hendryx surfar man bara på ytan med abnormt flyt och rena skär. Inte minsta tendens att skära fast eller borra ned sig.
Bristande skare: Scratchen har stora tendenser att borra ned sig och skära fast. Konstruktionen på Hendryx gör att även om det går igenom så flyter de snabbt upp igen. Det kändes faktiskt inte ens svårt. Stor skillnad mot Scratchen.
Puder: Hendryx har ett sjukt flyt. Det gör att jag åker större och fortare än tidigare. Detta trots att skidan är 1 dm kortare och har kortare sidoskärningsradie. Hendryx låter mig "rinna" nedför berget på ett sätt som åtminstone inte jag gjort tidigare. När det gäller halvflack skogsskidåkning har jag alltsedan tidigt 90-tal fått finna mig i att bli frånsurfad av snowboardåkare. Den tiden är nu förbi eftersom jag numera dansar åttor runt förvånade brädåkare mellan fjällbjörkarna.
Jag var lite orolig innan jag testade Hendryxskidorna. Jag hade åkt på Scratchen så länge att de kändes som en förlängning av mina fötter. Jag visste exakt hur de skulle bete sig i varje given situation. Jag visste inte hur lång tid eller om jag någonsin skulle uppnå samma känsla med Hendryxskidorna. Min oro visade sig dock vara helt obefogad eftersom det bara dröjde 4-5 åkdagar innan den känslan infann sig.
Finns det inga nackdelar med Hendryx? Självklart! Här kommer de som jag har upptäckt. 1) Skidorna måste hela tiden åkas på skär. Tappar man skäret och hamnar på sladd blir de väldigt oroliga. Skidorna är på så sätt rätt krävande och förlåter inte att man slarvar med tekniken.
2) Den klassiska svenska toppturen/offpiståket innehåller ofta en sektion snö som närmast kan beskrivas som ett plåttak, dvs. sönderblåst snö som tinats och sedan frusit igen (ibland flera gånger). I sådant före känns skidorna som kokt spaghetti och är närmast oåkbara.
3) Vill gärna "vandra" i sidled på transporter och vid tolkning och måste då kantas för att bli stabila igen.
Sammanfattningsvis: Jag tycker att jag fick en totalt sett bättre och mycket roligare skida när jag bytte från Scratch BC till Hendryx Purple Haze.
/Jonas
been there done that.
