Jag har båda och tycker att båda har sina för- och nackdelar. Shiften har jag redan beskrivit ett antal gånger i Shift-tråden och nu senast i tråden som gällde långtidserfarenheter. Kortfattat är den mekaniskt imponerande, men har några brister som är irriterande men inte funktionskritiska. Värre är att den då och då får för sig att tjuvsläppa i stökigt underlag för vissa åkare. Har man en historik av att ha problem med tjuvsläpp med andra bindningar (det har jag i allra högsta grad med en mängd olika modeller) är det aningen osäkert att köra på fullt med Shift. Dom flesta verkar inte ha problem dock, så det handlar om att rannsaka sig själv. Jag kommmer inte helskinnad ner för tex ett hårt och slagigt Gästrappet om jag trycker på max och inte justerar upp din:en 1,5-2 enheter. Men å andra sidan har jag aldrig klarat mig utan att dra i rejält på en enda skidtestarhelg genom alla åren utan brukar få tjuvsläpp i tid och otid med det mesta, förutom ett fåtal bindningar som jag verkligen litar på. Jag är ett känt problembarn helt enkelt när det gäller tjuvsläpp.
Det är mycket smidigt att, precis som Pillard skriver, bara köra den som vanlig alpinbindning och inte behöva hålla på och fippla med pins. Även om man vänjer sig är det ändå lite meck jämfört med att bara trycka i. Shift turar tillräckligt bra för nån timmes powder access eller till och med heldagsprojekt om man inte går med folk som har ultralätta grejor. Jag är mycket nöjd med Shiften som allrounder, även om jag får hålla igen lite i hård piståkning. Det är framförallt känslan av att man har möjligheten att tura om man vill, att den är riktigt lätt för kategorin och kanske allra mest att det känns som en helt vanlig alpinbindning när man använder den som en sådan som är de tyngsta argumenten.
Tectonen å andra sidan imponerar mer och mer på mig. Den känns lite plastig i klassisk Diamiranda och jag kan väl inte säga att förtroendet för den var på topp första åkdagen. Men det är en jäkel till bindning att fungera bra, speciellt efter den senaste uppgraderingen av tådelarna som iaf förefaller helt eliminera problemet med att den bucklar pjäxan vid knäfall. Det är riktigt smidigt att byta mellan gå och åkläge, det är lätt att byta hälhöjare, inte speciellt känslig för snö och lätt att göra rent. Stoppern är lätt att låsa och har aldrig fällt ner när den inte ska. Jag har inte haft ett enda tjuvsläpp trots att jag har gasat på tämligen ordentligt här och där. Den har helt enkelt fungerat fullständigt prickfritt för mig hittills. Dock får jag slänga in en brasklapp här i form av att jag inte har kört den i riktigt svåra och hårda pistförhållanden än. Jag har inte haft den på skidor som jag använder till det ännu. Där har Shift en nackdel eftersom man sätter den på skidor där man tänker sig att ladda på även i pist, medan de flesta sätter Tecton på betydligt mer offpistinriktade skidor och även på lite lättare modeller. Det KAN påverka det allmänna intrycket av Tectons fasthållning till det bättre.
För mig är fasthållningen är så pass bra att man börjar fundera på om DIN-talen verkligen stämmer (det är väl inte DIN, men ska ju vara jämförbart). För mig har den aldrig släppt, vare sig tjuvat eller i fall, men jag har å andra sidan aldrig skadat mig med den heller. Jag har dock sett min lillebror krascha med den och då flög den av i precis rätt ögonblick. Jag upplever det som mentalt tryggare att åka med den än en vanlig tech, tex ATK Freerider 14 som jag har kört en hel del med.
Jag stukade foten riktigt ordentligt i början av förra säsongen efter ett tjuvsläpp (som vanligt) på ena foten och den andra släppte inte i tid. Då var det en G3 Ion 12 (tech) som släppte för sent, men det hade varit samma med vilken 12-14-tech som helst. Jag har i efterhand testat samma vridrörelse i kontrollerade former av ett fingerat fall med lätt framåtrotation med tech och jämfört med Tecton. Jag är efter det helt övertygad om att jag hade klarat mig från skada med Tecton jämfört med G3 (eller vilken tech som helst) i den kraschen. Något som är lite oklart är vad som händer med Tecton i läget mellan att hälen släpper uppåt och att tådelen löser ut genom att pjäxan trycker till på öppningsspaken, särskilt nu när den plattan som ska tryckas ner är mindre och det krävs en ännu längre framåtrörelse för att det ska släppa. När hälen är lös från häldelen och sitter i tådelen i åkläge sitter den riktigt hårt jämfört med andra techbindningar. Det är ett tänkbart scenario att man får ett slag på skidan och hälen släpper uppåt, men man ramlar inte framåt utan trycker ner hälen igen. Då kommer pjäxan inte att tryckas fast igen utan man kommer att stå ovanpå häldelen pga flexet i tådelen i sidled. Om man får en vridning i det läget, eller ännu värre ett vridfall bakåt kommer knät gå sönder före bindningen gissar jag. Jag testade på en kasserad tådel häromveckan och kraften som går åt där är så pass hög att man nästan skadar tech-inserten om man bänder ur pjäxan. Det här är ett teoretiskt resonemang, men det kan hända.
Sammanfattat:
Jag föredrar Shift pga enkelheten som vanlig bindning på skidor som man åker liftburet med och där man knatar nån gång ibland. Den ersätter Marker Baron för mig.
Jag föredrar Tecton på skidor som används även på rena toppturer eller där man helt enkelt prioriterar turegenskaperna även om man åker mycket pist.
Båda är bra. Jag kommer inte att göra mig av med någon av dom.
Kortare turer då och då.
