Mountain_Man sa:
Om skaren brister eller inte beror ju helt på hur hårt den belastas ... rent teoretiskt borde det då vara bäst att åka fort med så stora skidor som möjligt ... och jag vill nog påstå att det fungerar så i praktiken också.
Tänk "åka på vatten" vad skulle du ha för skidor och hur skulle du åka för att hålla dig flytande på vatten. Så mitt tips är att köra fort och stort med de fetaste skidorna du har. Min personliga erfarenhet är dock att det är lättare sagt än gjort, men mina Völkl Kuro (195) klarar bristande klart bättre än mina andra skidor.
/MM
I den här frågan står vi enade MM. Du ska som åkare behärska att kunna avlasta laggen vid riktningsändringar. Men, resonerar vidare så här:
Jag menar att det handlar i första hand att försöka få skaren att hålla, alltså sprid vikten på en större yta, ergo bredare lagg, särskilt under foten, bumpa midjebredden.
Om skaren ändå brister lite så kan en bredare skida lättare komma upp på fast mark (okej, ovanpå skaren iaf) i och med att skidans sidokant kan höja sig högre och vid mindre kantningsvinkel än en smalare skidas, vilken riskerar att istället bli fångad under skarens kant.
Rejäl tip- och tailrocker, eller duktig fullrocker, ger dig större chanser att manövrera genom att kunna vrida skidan utan att den hakar fast fram eller bak.
Jag har själv inte haft förmånen att testa dem, men den i sammanhanget bästa skidkonstruktionslösningen för detta dilemma enligt mitt resonemang torde vara ett par hyfsat breda R/R-skidor, finns säkert nån som kan vittna om det!
Edit; Av de lagg som har passerat i min ägo hittills som bäst klarat brytskare är Opinion LDE, de gick verkligen att smyga fint med uppe på brytskare där andra hade milda till grava problem att ta sig fram kontrollerat.
