Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist

Sockerfarsan

Aktiv medlem
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
I egenskap av fysikanalfabet och rånörd så undrar jag varför racebindningar är så mycket trögare än turistbindningar, även om fjädern är lika hårt spänd. Helmysko i min välrd, kanske solklart för teknikerna?

Två exempel - ett från garaget och ett från berget...

På mina Ross Scratch 140 ställda på 6 kan jag vrida ur pjäxan (i sidled) med lite lagom mycket våld, ingen ansträngning. Men på mina Ross FKS155 ställda på samma värde krävs väldigt mycket mer kraft innan det släpper.

Efter en halvstor vurpa med Fischer X17 ställd på 12 flyger laggen all världens väg. Däremot resulterar en regelrätt vansinnesvurpa med mina FKS155 ställda på 10 i nada. Skidorna sitter som berget. Förspänningen är rätt ställd på alla bindningar.

Med tanke på att tyskarna är sjukt anala vad gäller ordnung så känns det rimligt att alla bindningar med samma DIN-inställning borde släppa vid samma påfrestning, eller? Är verkligheten krångligare än så?
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Det är krångligare än så. Anledningen till det är att olika bindningar "flexar" olika mycket och har också olika tryck som motverkar detta. En racebindning tillåter bindningen att vrida sig mer i sidled innan den löser ut än en vanlig bindning. Olika bindningskonstruktioner påverkar också detta, men det har inte jag järnkoll på.

Hur man förklarar detta mer ingående och tekniskt finns det folk som är bättre på. Troligen har MnO ett bra svar... Eller någon annan.

Tack för en intressant tråd som förhoppningsvis kommer skapa en lika intressant diskussion.
 
Senast ändrad:
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Utan att vara expert på området kan jag bara hålla med Jarle ... det kan vara mycket stor skillnad på två olika bindningar inställda på exakt samma förspänning och DIN-tal.

Del så tror jag (bäst att reservera sig eftersom det finns en och annan expert här ...) att bindningens skala inte är speciellt exakt. Sannolikt är toleranserna så stora att 12 på en bindning kan vara detsamma som 10 på en annan i ren fjäderstyrka. Gissningvis är en dyrare racebindning mer exakt i skalan än en billigare friåkningsbindning. Och det är då sannolikt så att friåkningsbindningen dessutom graderas med en viss marginal åt det mjukare hållet för att minska risken för skador pga av att bindningen inte löser ut. Kanske är det helt enkelt så att 10 på racebindningen motsvarar 14 på friåkningsbindningen ...???

Sen har vi det här med elasticitet i bindningen, dvs. förmågan att återgå i läge efter att den blivit utsatt för en kraft. Här skiljer det enormt på olika bindningar. Vissa har så att säga bara on/off, pang så är man utslängd (liten elasticitet), medan andra med en större elasticitet drar tillbaka skon i läget om belastningen upphör.

Sen naturligtvis det uppenbara att skilda bindningar har olika konstruktion där tå respektive häldel spelar helt skillda roller ...

Tja, detta var lite spånande en gråmulen söndagsmorgon. 8+ i slutet av oktober, shit, för tio år sedan var det skidpremiär nu!

/MM
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
race-bindningar har ju givetvis en längre "bana" som skon ska gå igenom innan bindningen löser ut. jag vet inte hur jag ska förklara det bättre, men så är det i alla fall! :) tror denna kan vara upp till ca tre gånger längre än på de så kallade turistbindningar du nämner.
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Kan bara instämma att DIN 11 på ett par s916 upplevde jag som klart hårdare än ca 13-14 på mina nuvarande 977eq. Dock är mina pjäxor mycket mer slitna nu och det kanske spelar in också. 977orna har tjuvlöst ett par gånger, dock under ganska stor belastning, men tror knappast 916 skulle gjort det i de lägena.

Ska utvärdera look p18 i vinter så får vi se hur dom står sig i skalan... Börjar nog rätt lågt så får vi se hur det utvecklar sig :) Hoppas bara man slipper få upp skaften på bindningarna där dom inte hör hemma...

MM en annan har ju precis kommit hem från en skön tenta denna söndagsmorgon. Hur tänker man egentligen, när man lägger den klockan 9 en söndag...
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
jag underar också en del om det här.

förstår verkligen inte hur en bindning som är ställd till säg 12 kan lösa ut i "lågfart och djupsnö", men inte i "högfart och praktvurpa" som jag läst här på forumet?

det låter helt orimligt. hade för mig att bindningar var mekaniska prylar, som löser ut efter X i våld - och inte hi-tech sci-fi prylar som gör lite som dom vill beronde på blahablaha...?!


Citat:
"Sen har vi det här med elasticitet i bindningen, dvs. förmågan att återgå i läge efter att den blivit utsatt för en kraft. Här skiljer det enormt på olika bindningar. Vissa har så att säga bara on/off, pang så är man utslängd (liten elasticitet), medan andra med en större elasticitet drar tillbaka skon i läget om belastningen upphör. "

Vaddå elasticitet?! Kan någon förklara det där rent teoretiskt?

Är jag dum i huvudet, eller är det inte så att en bindning löser ut pjäxan när den är vriden till en viss vinkel. Och för att uppnå den vinkeln så krävs en viss mängd kraft (din-inställning)?
 
Senast ändrad:
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Om jag inte är helt ute och cyklar så behöver en bindning med hög elasticitet utsättas för en kraft motsvarande ett visst DIN-värde under en längre tid innan den släpper. Pjäxan kan röra sig ganska mycket i bindningen innan den löser ut.

En bindning med låg elasticistet (typ Marker) släpper så fort skidan utsätts för ett slag motsvarande det inställda värdet. Den bindningen måste alltså spännas hårdare för att inte släppa när underlaget varierar.

Om du vrider ur pjäxan (för hand) i en Look P18 och motsvarande Marker så blir skillnaden väldigt uppenbar.

Sen så kan man ju ifrågasätta om dom borde graderas på samma sätt eftersom dom släpper vid helt olika påfrestningar...
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Hm, okej okej. Men vad är det egentligen som är elastiskt i själva bindningen?

Om det nu är på det här viset, då vill man ju ha en bindning med så hög elasticistet som möjligt väl? Och i sånt fall, vilka binidningar på marknaden har högst elasticistet?
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Det som är elastiskt i en bindning är fjädrarna och elasticiteten är det avstånd som tå- och häldelen kan röra på sig innan det släpper. Om du vrider ur en pjäxa för hand syns det jättetydligt hur tå- och häldelen rör på sig.

Bindningar från Look/Rossignol och Salomon har hög elasticitet och är allmänt bra för friåkning.
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Motsvarande racebindning från Marker och Salomon släpper efter ungefär samma påfrestning trots Salomons elasticitet, i alla fall enligt mina erfarenheter.

Har för närvarande Salomon 997 (DIN 20 modellen, i princip ren metall) på två par skidor och ett par Marker 9,2 Comp 18 på ett par. Salomonbindningarna sitter på storbergslaggen och står på 16-17, Marker sitter på jibb/pistlaggen och är ställda på 15-16. Med denna inställningen löser Markerbindningen ut vid en ren 90gradig landning med stålkanter som biter i efter ett 15m+ hopp(ni förstår tanken) eller motsvarande kraft. Just dessa Salomonbindningarna har löst ut två gånger, en gång förrförra vinter tomahawkandes utför Östra ravin i Åre och en gång under störtloppstävling i störtloppet i Åre (snabbt slag, blev stående på en skida, inställda på 18-19 vid det tillfället).
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
kebacken sa:
Hm, okej okej. Men vad är det egentligen som är elastiskt i själva bindningen?
Det är enbart fjädern som står för det elastiska i det här sammanhanget. Det är naturligtvis en ideal syn eftersom en viss grad av elasticitet även finns i materialet som bindningen är byggd av. Dock bortser man från det när man pratar om elasticitet bland bindningar. Det handlar om fjäderkompression relaterat till tådelens rörelse från viloläge till det läge där pjäxan inte längre hålls kvar i bindningen.

Det kan vara intressant att fundera på hur fjäderkompressionen egentligen fungerar. I fallet tådel finns det fyra huvudprinciper för att åstadkomma kompression av fjädern:

1. Delrotation. (Tex gamla Ess, Look FKS 150 med Gezetån, Atomic och även Vist tror jag). Vingarna sitter ihop i en solid enhet och vilar mot en rätvinklig platta. Vingarna vrider sig då tillsammans i en utåtroterande rörelse, vilket pga lägesförändringen mellan de två rätblocken leder till en dragande kraft på fjädern. Se bild 1.

2. Totalrotation. Hela tådelen vrider sig och komprimerar fjädern. Det finns inom den här gruppen två olika konstruktioner, men funktionen är likvärdig.

Bild 2a) En direkt dragande koppling till fjädern (Look FKS tex). Det här är en väldigt enkel, men synnerligen effektiv konstruktion där en lägesförändring i sidled orsakar en dragande kraft i en bult som därmed påverkar fjädern.

Bild 2) Fjädern komprimeras via en kraftriktare med en tryckande kraft(Salomon 914 exempelvis). En platta som sitter fast i den roterande delen påverkar en annan platta som sitter upphängd i bottenplattan. Den "fasta" plattan är rörlig i längsled, och därmed får man en kompression.

Notera att båda dessa varianter komprimerar fjädern, även om kraftriktningen är olika.

3. Individuell vingöppning. Varje vinge är en egen enhet och kan öppna sig rörelmekaniskt oberoende (dock ej fjädermässigt oberoende) av den andra. Varje vinge har en egen rotationsaxel som överför en sidorörelse till en dragande fjäderkompression. Tyrolia använder den här varianten. Se bild 3.

4. Markervarianten. Tyvärr har jag ingen Marker och har aldrig plockat isär någon heller, så jag vet inte riktigt hur den fungerar. Det är någon form av kombination mellan delrotation och individuell vingöppning iaf där hela vingpaketet rör sig i sidled samtidigt som vingarna öppnar sig. Det stora problemet med Markers lösning är att tådelen vid sidoutlösning liksom laddar ur sig vid ett slag. När den når ändläget så används inte hela fjäderkraften för att återta grundpositionen, utan den måste gå tillbaka av annan kraft till neutralläget för att "ladda om" till full funktion. Det innebär att man så att säga är utom allt hopp om man går utanför ett visst läge i ett slag. En mycket underlig tanke som jag inte har någon förståelse för, förutom för bindningar för nybörjare och äldre.

Bindningar_580x435.jpg


Det är inget som säger att man inte kan uppnå höga elasticitetsmått på vilken som helst av ovanstående grundkonstruktion, men som det ser ut på marknaden idag så är alternativ 2 och 2a med totalrotation ensam på tronen när det gäller bindningar som av den allmänna opinionen anses vara bra för avancerade åkare.

Häldelen skiljer det sig mindre mellan när det gäller olika tillverkare och det är också svårare att se hur det fungerar rent mekaniskt utan att såga sönder något.

kebacken sa:
Om det nu är på det här viset, då vill man ju ha en bindning med så hög elasticistet som möjligt väl? Och i sånt fall, vilka binidningar på marknaden har högst elasticistet?
En avancerad åkare som åker i park, offpist eller i hård pist vill definitivt ha en bindning med hög elasticitet. En pensionär som är uppe och åker en vecka om året och har svaga knän vill ha en bindning med låg elasticitet. Båda varianterna har sitt eget lämpliga användningsområde. Det är när en bindning med låg eller hög elasticitet hamnar i fel händer (eller på fel fötter kanske) som problemen uppstår.

EDIT: Det tog en stund att skriva, så jag hann inte se alla svar. Ursäkta för eventuella dubbelåsikter.
 
Senast ändrad:
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Grymt inlägg MnO :)

Alltså, elasticitet i en bindning = storleken på vinkeln som pjäxan kan röra sig utan att lossna. Ungefär....

Och éftersom look/rossi verkar vara väldigt elastiska jämförbart med tex marker, så borde man sätta DIN lägre på look/rossi väl?


Vad vill man ha om man är en ex-racer med klena knän som åker park och offpist? :)


Å föresten, borde inte förspänningen på olika bindningar spela en VÄLDIGT stor roll i det här med elasticitet?
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Det är väll så att en racebindning inte löser ut i lika många vinklar som en vanlig bindning. Har själv köp Salomon STH16 för säsongen. Hade ett par äldre 912 i vintras som gick sönder två gånger (plasten som håller fast bakdelen gick av).
 
Senast ändrad:
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Ett fenomenalt svar, som vanligt av MnO! Tack för det!

Strax under bilderna skriver du att bild 1 illustrerar totalrotationen, men jag antar du menar 2 och 2a?

Återigen, tack!
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
FF sa:
Ett fenomenalt svar, som vanligt av MnO! Tack för det!

Strax under bilderna skriver du att bild 1 illustrerar totalrotationen, men jag antar du menar 2 och 2a?

Återigen, tack!
FF har helt rätt. Det är jag som blandade ihop det hela. Nu ska det vara rätt.
 
Skillnad på DIN och DIN - race vs. turist
Bra beskrivningar här, men så vitt jag ser vi en snabb anblick fattas en viktig poäng.

Vi snackar här om två bindningar med olika hårda fjädrar, men ställda på samma DIN-tal. Låt oss för enkelhetens skull anta att de för övrigt är identiska (vilket de sällan är och svaren ovan lyfter ett par relevanta skillnader).

DIN värdet motsvarar i princip den kraft som den lite ihop-pressade fjädern utövar vid en viss sidledsförflyttning (om vi snackar frambindning). För att få en mjuk fjäder att utöva samma kraft som en hård måste den mjuka förspännas mer. Men nu ligger det till så att när man förspänner en fjäder så blir den inte styvare, man bara "förskjuter kurvan" lite. I praktiken betyder det att utanför ett viss område (= nära utlösning, när det spelar roll) så kommer den styvare fjädern helt enkelt att uppföra sig just styvare och därmed vara snabbare i returen mm.

HitMe
 
Tillbaka
Topp