Jarle
Aktiv medlem
Svenska friåkningen är döende?
Nej, nej, nej. Den lever och frodas med stora framgångar för svenskar i både FWT och FWQ. Men sen då? Sverige har enormt många duktiga friåkare som uppstått i kölvattnet av Free radicals och Swedish Posse. Tyvärr har denna, fria om man så vill, delen av friåkningen lidit enorma förluster på senare år och vad finns kvar? Alla dessa duktiga åkare blir nu tvungna att dra iväg och åka tävlingar för att få någon större exponering, nu är det inte något fel på tävlingar i sig, det är naturligt att vilja ta reda på vem som är bäst på det ena eller andra, inte heller vill jag ta någonting ifrån alla som tävlar, men jag tror att det är många som inte vill tävla av olika anledningar. Dessutom tror jag att friåkningen, på sikt, kommer att krympa när det inte längre finns filmer med modiga män som gör mer eller mindre dumma saker.
Varför? För att jag själv minns hur jag kom i kontakt med friåkningen, vilsen och förvirrad i södra Sverige visste jag att jag ville åka skidor, jämt, och för allt jag visste handlade skidåkning (på annat än leknivå) om att vara snabbast genom portar (och att smyga sig in i snowboardparken när inga läskiga snowboardåkare såg på). Det var först när jag var runt 15 som jag fick syn på något helt magiskt, något bortom denna värld, någonting som var mer än utstakade hinder man skulle hålla sig till. Det var en free radicals-rulle som gick på bussens tv, bussen som skulle ta oss till Idre fjäll på klassresa. Efter den filmen var det enda jag tjatade på mina polare om två saker, hoppa och åka utanför pisterna. På den vägen bar det, någonstans i smeten med upptäckten av vad skibums var och att snöbrädeåkarna inte alls blev arga om man åkte i "deras" park kom någonting som en käftsmäll och visade vägen.
Men vafan, vi har ju internet med massor av edits på internet och stora utländska produktionsbolag!? Förvisso, men för att få åtkomst till detta material måste du aktivt söka upp det. Du springer inte på filmerna lite random på interteamstadium, vilket jag gjorde flertalet gånger med de svenska filmerna. Det ger inte heller samma närhet till sporten att se någon amerikansk superhjälte hucka 30+are i AK som att se svenskar och norrmän åka i bl.a. svenska och norska fjäll eller på orter dit man själv faktiskt åker.
Tyvärr får inte heller FWT och FWQ den uppmärksamheten jag önskar att den hade fått i "svenssonmedia". Det är helt enkelt ett jävligt långt kliv från en weekend i "fjällen" (läs branäs, lindvallen och liknande) till friåkningen idag.
TLDR
Det är svårt för semesterfirande människor från plattlandet att relatera till FWT och amerikanske superhjältar. Vi behöver svensk skidfilm.
Varför? För att jag själv minns hur jag kom i kontakt med friåkningen, vilsen och förvirrad i södra Sverige visste jag att jag ville åka skidor, jämt, och för allt jag visste handlade skidåkning (på annat än leknivå) om att vara snabbast genom portar (och att smyga sig in i snowboardparken när inga läskiga snowboardåkare såg på). Det var först när jag var runt 15 som jag fick syn på något helt magiskt, något bortom denna värld, någonting som var mer än utstakade hinder man skulle hålla sig till. Det var en free radicals-rulle som gick på bussens tv, bussen som skulle ta oss till Idre fjäll på klassresa. Efter den filmen var det enda jag tjatade på mina polare om två saker, hoppa och åka utanför pisterna. På den vägen bar det, någonstans i smeten med upptäckten av vad skibums var och att snöbrädeåkarna inte alls blev arga om man åkte i "deras" park kom någonting som en käftsmäll och visade vägen.
Men vafan, vi har ju internet med massor av edits på internet och stora utländska produktionsbolag!? Förvisso, men för att få åtkomst till detta material måste du aktivt söka upp det. Du springer inte på filmerna lite random på interteamstadium, vilket jag gjorde flertalet gånger med de svenska filmerna. Det ger inte heller samma närhet till sporten att se någon amerikansk superhjälte hucka 30+are i AK som att se svenskar och norrmän åka i bl.a. svenska och norska fjäll eller på orter dit man själv faktiskt åker.
Tyvärr får inte heller FWT och FWQ den uppmärksamheten jag önskar att den hade fått i "svenssonmedia". Det är helt enkelt ett jävligt långt kliv från en weekend i "fjällen" (läs branäs, lindvallen och liknande) till friåkningen idag.
TLDR
Det är svårt för semesterfirande människor från plattlandet att relatera till FWT och amerikanske superhjältar. Vi behöver svensk skidfilm.