Fornet: Backen som heter Mangard följer till viss del bilvägen som sommartid går upp över Col de l'Isèran så några bitar i början är den typiskt smal med tvära krökar, men den blir öppnare och mer böljande en bit ner (typ där den delar sig i en röd och en blå). När jag var där fick jag känslan av att den mest åks på eftermiddagen när de som bor i Fornet ska hem, den verkar sällan vara uppkörd innan två-tre..
Det är ingen speciellt tidskrävande utflykt att åka hela vägen ner om man står på, och kabinen upp till trädgränsen igen går fort och har sällan köer förutom tidigt på morgonen och på whiteout-puderdagar. Tips: ta gott om fart sista biten, annars blir det promenad till kabinen.
TL;DR – Inte ovärt att åka ner där, men ingen backe att köra laps i.
Vad gäller åkningen nedanför Pissaillas men ovanför Fornetskogen så är det väl i första hand offpisten som är tumme upp. Ingenting som är bättre än Pissaillas när det kommer till pist iaf.
Brévières: Sache (den långa, svarta backen uppifrån nålsögat som går ända ner till Brévières) är ofta puckelpistpanik deluxe. Alternativet är Mélèzes + Myrtilles (blå slingertransport, ospännande) eller Chardons + Pavot (bitvis kul, sen snorsmalt och isigt på ett ställe, sista biten antingen helt okej eller horribel beroende på om vingliga britter har gjort puckelpist av den eller inte och hur slaskigt det är).
Den största behållningen med Brévières är byns mysfaktor, och den låga höjden = varmt och grönt på våren. Det är ett perfekt lunchställe, vilket tyvärr väldigt många vet om, vilket i sin tur gör att backarna ner dit får ta stryk rätt tidigt på dagen.
För att maxa chansen till njutbar piståkning skulle jag åka de röda backarna dit direkt på morgonen en lugn vecka hyfsat tidigt på säsongen. För att maxa chansen till njutbar lunchpaus – närsomhelst när solen skiner.
Bör dock sägas att åkningen är långt ifrån någon Double M (Tignes-sidans bästa pist imo), och att det tar sin lilla stund att komma upp till centrala Tignes igen. Stolliften som heter Aiguille Rouge är provocerande långsam. Men jag tycker på nåt vis ändå att det är värt att ta en vända ner dit, om inte annat så för att omgivningarna är så olika resten av skidsystemet, och för att det ju som du säger är något lockande med att ha varit precis överallt..
Edit: Havreboll har uppenbarligen haft mer flyt med Sache-pisten än jag.. undantaget puderdagar har jag bara åkt den i pistat tillstånd en gång under en säsong i Valdi + diverse kortare vistelser..