Utvecklat höjdskräck/liftskräck

[Marsun94]

Var en vecka i Verbier/Siviez nu V10. Fantastiskt väder, bra med kallsnö, god mat men dyr.

Dock fick jag reda på att jag har fått höjdskräck/liftskräck.
Jag har varit i flera alporter sedan jag var 14 (nu 30). Senast i Val Thorens 2023 så hade jag inga problem.

Men i tisdags så satt jag i en 2-stol i Veysonnaz (Greppon Blanc 3) och fick i närmsta laget en panik-attack av höjden på 15 meter.
Jag trodde jag skulle svimma eller falla ur. Fick stå på toppen några minuter och pusta ut.

Tänkte att visst, jag åker inte den liften igen så löser det sig.
Men sedan under onsdagen kom liknande känsla när jag satt i en liknande lift i Verbier (Lac des vaux 2). Efter detta slog det helt slint i huvudet.

På varenda stol, gondol eller kabinbana som går högre än 5-6 meter, så tror jag att jag ska svimma eller få panik (speciellt om den stannar).
Bara jag tänker tanken på att bli vinschad ner från en trasig lift får mig att få en mildare panik-känsla.

Jag har blivit något deprimerad av detta eftersom jag älskar skidåkning. Jag har diskuterat med andra om det kan handla om avsaknaden av träd eller andra objekt som gör att jag känner så.

Finns det några fler där ute som har haft liknande upplevelser?
Är det någon som har tips på hur jag kan hjälpa mig själv?


/Marsun

 

[STE-77]

Har du fått barn nyligen?
Hade en gång i tiden en kollega som blev extremt flygrädd efter att han blev pappa. Gick sedan över när barnen blivit vuxna. Funderar på om du kan ha råkat ut för något liknande. Stora livsförändringar kan sätta igång saker i hjärnan.

 

[Tomba_la_bomba]

En tröst är att det finns många anläggningar i Sverige som har i huvudsak ankarlift (Bydalen, Lofsdalen till viss de mfl) så du behöver inte "sluta åka skidor"...

För min del är det tvärtom; jag var mer höjdrädd när jag var ung, i sittliftar som 15 åring kände jag obehag när man åkte över tilltopparna...

Nu drygt 30 år senare känner jag inget obehag, så det kanske är som allergier, de kommer och går i livet...

 

[Marsun94]

Har du fått barn nyligen?
Hade en gång i tiden en kollega som blev extremt flygrädd efter att han blev pappa. Gick sedan över när barnen blivit vuxna. Funderar på om du kan ha råkat ut för något liknande. Stora livsförändringar kan sätta igång saker i hjärnan.

Har inte fått barn tyvärr . Iförsig är livet i en liten speciell fas just nu (fyllt 30), så det kanske är något som spökar.

 

[Bobski]

Du är inte helt ensam i den känslan. Till mig nära bekant "måste" ha någon brevid sig när det åks höga stolliftar, och de riktigt höga är överhuvudtaget inte aktuella. Gondol o kabin går fint.

 

[DrDim]

Sök professionellhjälp med KBT-terapi, ta tjuren vid hornen snarast.

 

[fredw]

Sök professionellhjälp med KBT-terapi, ta tjuren vid hornen snarast.

Bra råd. Detta bör gå att komma till rätta med.

Detta sagt så känner jag själv som (troligen) något äldre än TS med åren mer tveksamhet inför situationer som potentiellt kan gå åt skogen, inklusive flygplansstarter/landningar, diverse åkturer på nöjesparker mm som jag tidigare älskade. Njuter inte heller av kabiner som dinglar 1 km över diverse avgrunder och vassa bergstoppar, vilket kanske är ganska normalt egentligen. Men jag "rationaliserar" bort det hela med det klassiska att bilfärden dit säkert var mer riskfylld.

 

[Upthehill]

Whoever said "there is nothing to fear but fear itself" never had an irrational fear. It can be quite debilitating to develop a phobia. I became agoraphobic after the death of my daughter, although I have no idea if that was the cause.
Good luck overcoming your new fear of heights.

 

[Marsun94]

Stort tack för alla svar! Hoppas att det kanske blir mindre problem om man åker i områden med skog (typ Tyrolen, kitzbuhel, skiwelt, schladming, zillertal). Tiden får bevisa.

 

[Anzom]

Tips är att ta tag i det och låta en psykolog hjälpa dig att bena ut om det är kopplat till rädslan för panikångesten eller rädslan för höjden.

 

[Marsun94]

Bumpar denna tråd. Var för 4 dagar sen i St. Anton och vandrade. Åkte Galzigbahn upp och det gick. Var nog lättare på grund av träden vid sidan av. Var dock jobbit mellan stolpe 12 och 13 (60 meter över en ravin). Fick blunda och räkna till 90. Vi får se till i vinter om jag behöver KBT-terapi.

 

[arne]

Var en vecka i Verbier/Siviez nu V10. Fantastiskt väder, bra med kallsnö, god mat men dyr.

Dock fick jag reda på att jag har fått höjdskräck/liftskräck.
Jag har varit i flera alporter sedan jag var 14 (nu 30). Senast i Val Thorens 2023 så hade jag inga problem.

Men i tisdags så satt jag i en 2-stol i Veysonnaz (Greppon Blanc 3) och fick i närmsta laget en panik-attack av höjden på 15 meter.
Jag trodde jag skulle svimma eller falla ur. Fick stå på toppen några minuter och pusta ut.

Tänkte att visst, jag åker inte den liften igen så löser det sig.
Men sedan under onsdagen kom liknande känsla när jag satt i en liknande lift i Verbier (Lac des vaux 2). Efter detta slog det helt slint i huvudet.

På varenda stol, gondol eller kabinbana som går högre än 5-6 meter, så tror jag att jag ska svimma eller få panik (speciellt om den stannar).
Bara jag tänker tanken på att bli vinschad ner från en trasig lift får mig att få en mildare panik-känsla.

Jag har blivit något deprimerad av detta eftersom jag älskar skidåkning. Jag har diskuterat med andra om det kan handla om avsaknaden av träd eller andra objekt som gör att jag känner så.

Finns det några fler där ute som har haft liknande upplevelser?
Är det någon som har tips på hur jag kan hjälpa mig själv?


/Marsun

Min pappa har allvarliga höjdskräck, när han var i Åre på 70 talet så vägrade han åka sittlift. Vi bodde på slalomsvängen, så han fick åka ner till byn och ta bergbanan för att ta sig till tottbacken.

 

[belouga]

Jag känner igen ditt problem.
Lösningen som funkar för mig är att absolut inte titta neråt samt blunda och meditera.

 

[Pillard]

Min pappa har allvarliga höjdskräck, när han var i Åre på 70 talet så vägrade han åka sittlift. Vi bodde på slalomsvängen, så han fick åka ner till byn och ta bergbanan för att ta sig till tottbacken.

När jag var barn var jag nästan mer rädd för bergbana. Jag satt i fosterställning i en bergbana i Salzburg och var paniskt rädd för att den skulle åka baklänges ner i stan.

Men åter till TS. Ta tag i detta direkt, innan det hinner sätta sig. Håll inte på och gå och vänta..

 

[fredw]

Hitta rätt KBT-terapeut så kan det gå jättebra, och det snabbt. En dotter till några bekanta hade panisk spindelskräck (hon blev bokstavligen hysterisk, tålde inte ens se spindelväv...) och kunde redan efter andra sessionens terapi låta spindlar krypa på sin arm. Nästan magiskt.