Asturien ligger i norra Spanien, med skidåkningen på Kantabriska bergens nordsida, söder om Oviedo och nära gränsen mot León. Två skidorter bär den alpina åkningen: Valgrande-Pajares i kommunen Lena och Fuentes de Invierno i Aller. Det är överskådliga bergsanläggningar med både nybörjarbackar och brantare pister, inte stora alpområden där man tillbringar dagen med att åka mellan byar. Fallhöjderna ligger kring 450 meter, men pistutbudet ger utrymme att utvecklas även efter de första skiddagarna.
Valgrande-Pajares är den större av de två. Åkningen sträcker sig från cirka 1 450 till 1 890 meter, med cirka 440 meters fallhöjd. Här finns lättare backar för att nöta svängar och mer krävande åkning kring Cuitu Negru och El Tubo. Gondolen ger tillgång till skidområdets övre delar, medan snökanoner stöttar snötäcket på delar av pistnätet. Kombinationen av övningsområden och brantare nedfarter gör Pajares till ett rimligt förstaval för sällskap med olika åknivå.
Fuentes de Invierno är kompaktare, med cirka 8,7 kilometer pist mellan cirka 1 500 och 1 950 meters höjd. Tre sittliftar står för huvuddelen av liftåkningen. Trots storleken är det inte bara en nybörjaranläggning: röda pister utgör en tydlig del av utbudet och de svarta nedfarterna Tubu Entresierras, Rebecos och Tubu de Toneo ger brantare alternativ. Samtidigt finns korta övningsbackar och den längre, lättklassade Llana’l Fitu. Det är alltså värt att titta på pistkartan, inte bara jämföra antalet pistkilometer.
Piståkningen är det tydligaste skälet att välja Asturien. Valgrande-Pajares har även längdspår och en snowpark i skidområdets övre del, men kontrollera vad som faktiskt är öppet inför besöket. Min bedömning är att regionen främst passar för några dagars varierad åkning, familjer och skidåkare som föredrar ett hanterbart liftsystem framför maximal pistmängd. Välj Pajares för det större utbudet och Fuentes de Invierno för ett mindre område med flera tydligt utmanande pister.
Saknar du någon skidort? Tipsa oss


