Baksidan

För att åka på Baksidan krävs turbindningar och stighudar, alternativt någon som kör skoter. Under högsäsong anordnas ibland guidade turer med skoterskjuts, och i vissa fall även heliski. Fråga i skidshopen P3 som ligger i bottenvåningen på hotellet, bredvid Anjabacken.

Börja med att ta Anjaliften upp till toppen. Den är inte alltid öppen, men då fungerar det att ta Ingemarliften upp, tura i pisten upp till toppen av Anjaliften och följa instruktionerna därifrån. Det adderar ca 80-85 höjdmeter. När du kommit upp med liften hoppar du av åt vänster och åker förbi starthuset, ned mot snökanonstjärnen. Vid bra väder syns en tydlig rak kant på östra sidan av den lilla sjön, ta sikte på den. Vid sämre sikt brukar det ändå synas ett litet pumphus, sikta då ca 50 meter till vänster om det. När det planar ut är det dags att ta på hudarna. Stigningen är ca 50 höjdmeter. Följ kanten av tjärnen norrut ca 75 meter, sväng sedan vänster. Jag rekommenderar att inte gå över tjärnen, då det kan vara stor höjdskillnad mellan vattenytan och isen. Skulle den brista så är man körd. Här brukar det finnas ett skoterspår man kan följa, annars tar man sikte på en ledmarkering uppe på krönet åt nordväst. Det går som i två steg uppåt, med en flack bit emellan. Du är antagligen framme fortare än du trott. För mig brukar det ta ca 15 minuter. Vi ledmarkeringen som jag nämnde tidigare behöver du inte gå högre. Är det bra sikt och du är sugen på att ta en topp kan du fortsätta 100 m till, och du är uppe på Storsten, det tillför dock ingen åkning.

Huda av och gör dig redo för ett grymt skogsåk. När du tittar norrut ser du Norra Storfjällsmassivet, med Vallentjåhke och Murtsertoppen som de mest utmärkande topparna. Nedanför kalfjället syns en lavingata, som lätt misstas för en preparerad backe. Det är spåret efter raset i Laxnäs 2010, och det är ett bra riktmärke för åket. Närmare syns även två tydliga ryggar som går ut, med en sänka mitt emellan sig. Det går att åka egentligen var som helst mellan dessa, och även på dem. I början är skogen väldigt tät en liten bit, sen öppnar den upp sig och blir behagligt gles. För det flackaste och snällaste åket följer man sänkan som håller lite skidåkarens vänster första halvan. Åt höger blir det brantare och där finns en del klippor. Längre åt vänster är terrängen mer böljande och där finns gott om tvära branter och platta landningar. Vid ungefär 500 meter över havet har man passerat det brantaste partiet, och kommer det inte en skoter och hämtar nere på sjön Laisan så finns egentligen ingen anledning att fortsätta. Min erfarenhet är att hur man än väljer att åka Baksidan, så hamnar oftast på ungefär samma ställe efter sista branten. Huda på här och börja med att gå västerut. Ibland finns ett spår upp, men oftast gör det inte det.

Ganska snabbt, lite beroende på vart man har kommit ner, så kommer man till en tydlig bäckfåra. Här slår man åt öster innan bäcken, och fram och tillbaka två eller tre gånger innan man kommer upp på en liten platå. Härifrån syns sänkan ganska tydligt, och den är troligen i syd-sydöstlig riktning. Gå upp i den för mest effektiv stigning, och när den börjar ta slut, och du kan ana att kalfjället närmar sig, gäller det att välja om det är värt ett åk till eller inte. Vill du köra igen, gör det härifrån, vill du gå hem, håll lite vänster. Gå platt, lite på skrå, så att trädgränsen är nära men inte passerad, och fortsätt söderut. Efter en liten stund viker trädgränsen av neråt vänster, och där är det bara fortsätta rakt fram upp på krönet. Även här finns antagligen skoterspår att följa. På toppen av krönet syns pumphuset, tjärnen och toppen av Anjaliften. Nu är det bara att fortsätta i de gamla spåren tillbaka till liften och ner till afterskin.

Startpunkt:
Toppen av Anjaliften