Vegar sa:
Berätta mer om hur det stjälper
@MP1. Nyfiken på dina erfaringar.
Nu var det inte jag som ställde frågan först men klart att skidskola är något man bör göra. Men ni som svarat detta, har ni själva testat några av dessa hjälpmedel? Som ni ser på en länk ovan här så använder även Kasper Threadway en sådan. Och om ni vet vem hans pappa är så är ju det konstigt att han som faktiskt har rätt bra koll använder en sådan?
Jag är fortfarande nyfiken på exakt vilka erfaringar ni har. Hur funkade de? Vad var bra och vad var dåligt?
Varför det kan stjälpa mer än det hjälper med sele och spetshållare: Det är som jag försökte beskriva, barnet får ingen koppling mellan de försöker göra en sak, sedan verkligen gör det, istället blir det tvärt om.
Om man tar sele kan det mycket väl vara att barnet vill åka åt höger, strävar ditåt, så småningom i rätt (lätt terräng) kan svänga dit. Men med sele är det lika stor chans att den som håller i selen vill åt vänster, styr barnet dit. Selen ger mer kraft än barnet, det svänger åt vänster. Då lär sig barnet fel.
Samma sak med fartreglering. Min erfarenhet både som skidlärare, alpintränare, utbildare av skidlärare, utbildare av tränare, tvåbarnspappa och i alla fall 3000 skiddagar säger att nästan alla barn fixar fartregleringen själv, om de är i rätt backe. Man kan tycka att de bara åker rakt ner, men för en 3-4 åring är det ingen vits att svänga, de hittar ingen rytm. Kommer det ner till liften, det börjar bli trångt med folk, svänger det helt plötsligt och får ner farten, stannar. Ibland krockar det, men lär sig av konsekvensen.
Med sele ser jag ofta att den vuxne ligger och bromsar, barnet lär sig inte fartreglering. Samma sak med spetshållarna. Låt barnet lära sig hålla ihop spetsarna själv, lär den inte att de inte behöver hålla ihop skidorna, det fixar en extrapryl. I min värld tycker jag att de dessutom ska åka i så lätt terräng att de redan från början lär sig kanta med parallella skidor.
Med en hockeyklubba/ slalomkäpp som barnet och den vuxne håller framför sig kan man hjälpa till att bromsa, svänga. Då är det tydligt för barnet, de vet när det får hjälp. Direkt när det har lagom fart, är på väg åt rätt håll släpper barnet, åker själv. Skenar det helt galet (för brant terräng) fångar man upp barnet, de förstår att de fick hjälp. Man är dessutom närmare barnet rent fysiskt än med sele, kan förklar att nu åker vi mot liften, nu svänger vi mot skogen (höger och vänster brukar vara överkurs).
Lille Threadway är kul på att se på Youtube, men det är inget självändamål att likt honom åka i terräng och fart som han inte riktigt klarar av, måste ha hjälpmedel att fixa.
Men där sele/ andra hjälpmedel kan vara bra, så att jag inte bara kör motorsåg: Antingen om barnet har ett funktionshinder eller om man "måste" åka i för brant terräng. Det kanske inte finns lätta backar nog där man åker, eller att man har ett storasyskon som får krupp i barnbacken - måste även det få utvecklas. Argumentet att man som förälder vill åka i brantare backar än barnet fixar är inte giltigt.
