Fyfan vilken jävla mardröm med race-farsor och barnfamiljer som tumlar ut för baksidan. Det är illa nog vissa veckor med dom som tar skotertolken upp till toppstugan och sen "ska testa lite för jag har hört att den här Baksidan är så bra"....
Har mött mer sällskap än jag kan räkna som VERKLIGEN INTE ska ut i seriös lavinterräng, för det är vad det som i folkmun kallas för Baksidan är. 1000% lavinterräng överallt med ett helt oändligt antal terrängfällor och väldigt få, om några, säkra stopp.
Har fått det sagt till mitt ansikte: "Vi följde efter er, för ni ser ju ut som sådana som har koll och vet va ni ska". Då stod jag och mitt sällskap ovanför insteget i Blåsten. Jag fick knappt ur mig ett svar, vände ryggen till och vägrade åka en meter till. Jag ville inte vara den som skulle försöka hitta någon i en lavinkägla utan transceiver på kroppen, sen gräva fram någon avsvimmad/död person, ringa på fjällräddningen och meddela att X antal kroppar/skadade fanns att hämta från Åres absolut farligaste sluttning. Dit en räddningsinsats knappt ens går att genomföra. Självklart var det två farsor på FIS-GS lagg, puffiga dunjackor, POC-race hjälmar och helt utan vett + ryggsäckar (spade, sond, transceiver, karta och kompass) med deras tonårssöner.
Det märks att du inte spenderat jättemycket tid i Åre, det är tämligen utmärkt för alla inblandade att det inte är enkelt/smidigt att nå Baksidan eller Blåsten (och i förlängningen Västerskutan med dess baksida). Området som patrullen skulle behöva lavinsäkra varje dag är fullständigt enormt och 90% går inte att nå (ur räddnings- och jobbsynpunkt) med skoter. Det är BRA att liftarna inte går till toppen och att inte vemsomhelst tar sig ut på baksidan, det kan du fråga vemsomhelst som jobbar i Åredalen om och framförallt dom som jobbar i patrullen/fjällräddningen. Det finns verkligen inget att vinna på att exploatera den ytan.
Jag har personligen brutit nyckelben och behövt gå/klättra ett par hundra höjdmeter utför för egen maskin för att kunna bli upphämtad av fjällräddningen och varit med om att min brors sambo fick ligga still i nästan två timmar med ett benbrott innan fjällrädningen kunde dyka upp med skoter och pulka fram på vårkanten. Det är inget en bara löser sådär.
Och för att illustrera kan en titta på artikeln om "Baksidan" i
Magasin Åre från -15/16:
Visa bilaga 8907
