Pillard
Aktiv medlem
Tech-bindningar one-quiver edition
Eftersom jag lagt en del energi på att klura på techbindningar såsom enda bindning på mitt enda par skidor tänkte jag dela med mig och se ifall vi kan skapa en samlad tråd om just det konceptet. Det har dykt upp en hel del trådar där ämnet diskuteras på sistone men kanske ingen som samlar allt.
Problemet med alla tech-bindningar är att de (iaf inte så långt man kommit idag) kan fungera lika bra som en rambindning utifrån säkerhet nedför. De är ju dock överlägsna uppför så därför kan det vara värt att kompromissa. De två stora fördelarna är att du slipper lyfta bindningen alls när du går och du får en mer naturlig rotationspunkt i tåleden istället för framför. Frågan är dock vad man kompromissar med? De olika modellerna har löst de olika problemen på lite olika sätt. Som det ser ut idag verkar det dock inte som att någon löser alla problem utan man får själv prioritera vad man tycker är viktigast.
De största utmaningarna är elasticitet och att kunna lösa ut i alla riktningar. Elasticitet pratas det egentligen konstigt lite om när det gäller bindningar. Alla pratar om DIN-tal men det styr ju bara vilken kraft det behövs för att pjäxan ska kunna röra sig i bindningen. Elasticiteten är ju dock hur långt pjäxan kan röra sig innan bindningen släpper istället för att föra tillbaka pjäxan till mittenläget igen. Många som har haft problem med elasticiteten har antagligen skruvat upp DINen istället och därmed kommit tillrätta med tjuvlösningarna men antagligen riskerat sina knän istället.
Gamla klassiska Dynafit hade i huvudsak två problem vid utförsåkningen. För det första är tån fast och vridningsutlösningen sker i hälen. Själva fjädern där man faktiskt kan ställa utlösningen sitter i häldelen och denna har en viss elasticitet. Problemet är dock att så fort hälen kan röra sig lite så släpper istället tån eftersom den inte kan röra sig alls. Det andra problemet är att häldelen är fast i längsled. Det innebär att man var tvungen att ställa "förspänningen" genom att justera in häldelen på ett väldigt exakt avstånd från pjäxan. Sen när skidan flexar så kan i värsta fall häldelen stöta emot pjäxan och slå den framåt med följden att tådelen löser ut. Många löste ju dessa problem genom att "dra åt" tån i gåläge till viss del men följden blir ju att du riskerar dina knän istället.
De starkaste utmanarna idag verkar vara:
Beast 16 Dynafits Beast 16 var ju smått revolutionerande när den kom. Problemet med att rörelse i häldelen löser ut i tån, även utan att hälen de facto släppt, löstes genom att tådelen kan rotera. Problemet med häldel som slår emot pjäxan löses genom att häldelen dessutom kan åka i längsled på skidan. Elasticiteten vid fall framåt har också förbättrats tack vare två extra hakar i häldelen. Dessutom är fjädern i häldelen betydligt kraftigare än något som suttit i tech-bindningar innan. Förutom att den går till DIN16 är den dessutom längre och grövre och bör därför ge bättre hållbarhet och ett mjukare flex.
Det går att gå från turande till åkläge utan att lossa pjäxan men inte från åkläge till turläge.
Nackdelarna är dock att den väger en del (935g styck) och att den inte kan tura helt plant. Turlåsningen i hälen bygger lite och därför kan man inte gå helt plant. Sen har även Beast 16 haft en del problem med isbildning i tån vilket gjort att man varit tvungen att pilla en hel del med den när man fått in snö.
Beast 14 I grunden samma konstruktion som Beast 16 men tådelen är utbytt mot en Radical 2.0-tå och fjädern i häldelen går istället bara till 14. Elasticiteten och funktionerna i övrigt är identiska. Problemet med isbildning i tån bör dock vara eliminerat. Den är dock lite nättare i tån. Den blir också lite lättare än Beast 16 och väger in på 844 gram styck. Precis som på Beast 16 går det att gå från turande till åkläge utan att lossa pjäxan men inte från åkläge till turläge.
Kingpin Personligen kan jag inte se att de löst elasticitetsproblemet annat än att de lagt i fler fjädrar i tån men det innebär egentligen ingen skillnad mot gamla dynafits i elasticitet. Däremot har man dock fått ett "forward pressure" i hälen som löser problemet med flexande skida. Vikten är lite lägre än Beast på 730gram styck. Det går att ändra mellan gå och åkläge utan att ta loss pjäxan helt och den kan tura helt platt. (tar tacksamt emot kommentarer kring varför Kingpin funkar bra? Själv har jag inte riktigt lyckats förstå vad som är så revolutionerande)
Diamir Vipec Denna lösning gillar jag personligen, i teorin iaf. För att få elasticitet i tån, precis som på de flesta klassiska och rambindningar sitter tå-pinsen på en fjäderbelastad räls. För att förstå är det enklast att återigen titta på videon
Även här kan också häldelen röra sig framåt och bakåt så här får vi både elasticitet i tån och problemet med flexande skida är också löst. Vikten är 545gram per styck och du kan smidigt gå mellan åk- och gåläge utan att knäppa loss pjäxan. Den turar också helt plant. Som sagt, i teorin är det ju smått fantastiskt. Men nån som åkt på den med synpunkter?
Tecton Nästa år kommer också en utveckling av Vipec som heter Tecton. Denna kombinerar Kingpins häl med Vipecs tå. Detta borde ju till slut vara den heliga graalen för tech-bindningar som även kan användas i pist men det återstår väl att se när den börjat testas skarpt.
Vikt 630 gram styck
Radical 2.0 Dynafits "normal"-modell har ju numera också vridbar tå och har därmed till viss del fått samma elasticitet som Beast. Fjädern i hälen är fortfarande densamma som tidigare. Alltså en betydligt vekare och kortare fjäder. Dock har även Radical 2.0 löst problemet med flexande skida genom att även den häldelen numera kan flexa framåt/bakåt. Den turar helt platt och vikten är 599 gram. Det går att gå från turande till åkläge utan att lossa pjäxan men inte från åkläge till turläge.
Vad jag kan se har ingen av dessa ännu löst problemet när du faller bakåt, utan någon vridning. Men detta torde väl inte klassiska bindningar alltid klara heller? Eller hur löser t.ex. en Look Pivot ut vertikalt i tån? Fyll gärna på med kommentarer så redigerar jag ifall det är något som bör ändras.
Edit: Kanske också ska tillägga att jag själv använder Beast 16 och de tycker jag funkar grymt bra, förutom isbildningen som är ett helvete. Nu letar jag dock efter den optimala lösningen till frun så det var därför jag grottade ner mig
Problemet med alla tech-bindningar är att de (iaf inte så långt man kommit idag) kan fungera lika bra som en rambindning utifrån säkerhet nedför. De är ju dock överlägsna uppför så därför kan det vara värt att kompromissa. De två stora fördelarna är att du slipper lyfta bindningen alls när du går och du får en mer naturlig rotationspunkt i tåleden istället för framför. Frågan är dock vad man kompromissar med? De olika modellerna har löst de olika problemen på lite olika sätt. Som det ser ut idag verkar det dock inte som att någon löser alla problem utan man får själv prioritera vad man tycker är viktigast.
De största utmaningarna är elasticitet och att kunna lösa ut i alla riktningar. Elasticitet pratas det egentligen konstigt lite om när det gäller bindningar. Alla pratar om DIN-tal men det styr ju bara vilken kraft det behövs för att pjäxan ska kunna röra sig i bindningen. Elasticiteten är ju dock hur långt pjäxan kan röra sig innan bindningen släpper istället för att föra tillbaka pjäxan till mittenläget igen. Många som har haft problem med elasticiteten har antagligen skruvat upp DINen istället och därmed kommit tillrätta med tjuvlösningarna men antagligen riskerat sina knän istället.
Gamla klassiska Dynafit hade i huvudsak två problem vid utförsåkningen. För det första är tån fast och vridningsutlösningen sker i hälen. Själva fjädern där man faktiskt kan ställa utlösningen sitter i häldelen och denna har en viss elasticitet. Problemet är dock att så fort hälen kan röra sig lite så släpper istället tån eftersom den inte kan röra sig alls. Det andra problemet är att häldelen är fast i längsled. Det innebär att man var tvungen att ställa "förspänningen" genom att justera in häldelen på ett väldigt exakt avstånd från pjäxan. Sen när skidan flexar så kan i värsta fall häldelen stöta emot pjäxan och slå den framåt med följden att tådelen löser ut. Många löste ju dessa problem genom att "dra åt" tån i gåläge till viss del men följden blir ju att du riskerar dina knän istället.
De starkaste utmanarna idag verkar vara:
Beast 16 Dynafits Beast 16 var ju smått revolutionerande när den kom. Problemet med att rörelse i häldelen löser ut i tån, även utan att hälen de facto släppt, löstes genom att tådelen kan rotera. Problemet med häldel som slår emot pjäxan löses genom att häldelen dessutom kan åka i längsled på skidan. Elasticiteten vid fall framåt har också förbättrats tack vare två extra hakar i häldelen. Dessutom är fjädern i häldelen betydligt kraftigare än något som suttit i tech-bindningar innan. Förutom att den går till DIN16 är den dessutom längre och grövre och bör därför ge bättre hållbarhet och ett mjukare flex.
Nackdelarna är dock att den väger en del (935g styck) och att den inte kan tura helt plant. Turlåsningen i hälen bygger lite och därför kan man inte gå helt plant. Sen har även Beast 16 haft en del problem med isbildning i tån vilket gjort att man varit tvungen att pilla en hel del med den när man fått in snö.
Beast 14 I grunden samma konstruktion som Beast 16 men tådelen är utbytt mot en Radical 2.0-tå och fjädern i häldelen går istället bara till 14. Elasticiteten och funktionerna i övrigt är identiska. Problemet med isbildning i tån bör dock vara eliminerat. Den är dock lite nättare i tån. Den blir också lite lättare än Beast 16 och väger in på 844 gram styck. Precis som på Beast 16 går det att gå från turande till åkläge utan att lossa pjäxan men inte från åkläge till turläge.
Kingpin Personligen kan jag inte se att de löst elasticitetsproblemet annat än att de lagt i fler fjädrar i tån men det innebär egentligen ingen skillnad mot gamla dynafits i elasticitet. Däremot har man dock fått ett "forward pressure" i hälen som löser problemet med flexande skida. Vikten är lite lägre än Beast på 730gram styck. Det går att ändra mellan gå och åkläge utan att ta loss pjäxan helt och den kan tura helt platt. (tar tacksamt emot kommentarer kring varför Kingpin funkar bra? Själv har jag inte riktigt lyckats förstå vad som är så revolutionerande)
Diamir Vipec Denna lösning gillar jag personligen, i teorin iaf. För att få elasticitet i tån, precis som på de flesta klassiska och rambindningar sitter tå-pinsen på en fjäderbelastad räls. För att förstå är det enklast att återigen titta på videon
Tecton Nästa år kommer också en utveckling av Vipec som heter Tecton. Denna kombinerar Kingpins häl med Vipecs tå. Detta borde ju till slut vara den heliga graalen för tech-bindningar som även kan användas i pist men det återstår väl att se när den börjat testas skarpt.
Radical 2.0 Dynafits "normal"-modell har ju numera också vridbar tå och har därmed till viss del fått samma elasticitet som Beast. Fjädern i hälen är fortfarande densamma som tidigare. Alltså en betydligt vekare och kortare fjäder. Dock har även Radical 2.0 löst problemet med flexande skida genom att även den häldelen numera kan flexa framåt/bakåt. Den turar helt platt och vikten är 599 gram. Det går att gå från turande till åkläge utan att lossa pjäxan men inte från åkläge till turläge.
Vad jag kan se har ingen av dessa ännu löst problemet när du faller bakåt, utan någon vridning. Men detta torde väl inte klassiska bindningar alltid klara heller? Eller hur löser t.ex. en Look Pivot ut vertikalt i tån? Fyll gärna på med kommentarer så redigerar jag ifall det är något som bör ändras.
Edit: Kanske också ska tillägga att jag själv använder Beast 16 och de tycker jag funkar grymt bra, förutom isbildningen som är ett helvete. Nu letar jag dock efter den optimala lösningen till frun så det var därför jag grottade ner mig
Senast ändrad:
