Bedömningssporter blir ju lätt ett jäkla otyg, och ju mindre etablerad sporten är desto svårare är det väl för såväl domare som publik att sortera ut vad som bör poängsättas högt och lågt. Konståkning påminner till exempel lite om slopestyle så tillvida att åkarna bedöms både på teknik och utförande/koreografi (som ju kan jämföras med stilen eller flowet i ett slopestyleåk). Skillnaden som jag tänker är att konståkningen har sisådär hundra år av mästerskap att luta sig tillbaka på, och att utvecklingen där har bromsats upp lite jämfört med i freeskiing, och då blir det enklare att säga vad som bör få vilka poäng. En konståkningsdomare har sett femtioelvatusen trippel axel och vet vad det tricket bör ge för poäng beroende på flaxighetsgrad, medan domarna i freeskiing-toppskiktet fortfarande har nya trick att ta ställning till varje år, och ibland i varje tävling.
Är en snygg dubbelrotation med ovanlig grab värt mer poäng än en spretig trippel med sketchy landning? Vilket väger tyngst av stil och svårighetsgrad?
Nu är det x antal år sedan jag försökte sätta mig in i freeskiingreglerna mer än ytligt så jag har antagligen fattat fel någonstans, men jag tror att slopestyle (och big air) som tävlingsföreteelse kommer bli mer begripligt allteftersom tiden går. Och att stiltrick och riktigt udda grejer mer eller mindre kommer försvinna från den internationella tävlingsscenen, just pga att det är svårbedömt. Huruvida det är bra eller dåligt återstår väl att se. Plus att de åkare som väljer att tävla kommer bli bättre på att snacka så "vanliga dödliga" förstår allteftersom.
Förövrigt så vore det även trevligt om grafiken på teven kunde informera om vilket som är åkarens naturliga snurrhåll (och om snowboardåkare är goofy eller regular).
Och vad gäller krönikörens åsikter om slopestyleutövarnas attityd till tävlande så tycker jag att han borde kolla på mångkamp nästa gång det pågår ett internationellt friidrottsmästerskap. Det är en till kategori idrottare som är glada tillsammans så fort tävlandet är avklarat, och det är inte nödvändligtvis något fel i det.
Dock kan jag förstå att det kan framstå som en smula blasé att Jesper Tjäder pratar om filmprojekt och ett nyss avklarat X Games som ursäkt till varför slopestyleåkarna inte verkar bry sig lika mycket som OS-deltagare i andra idrotter. Det är som om en toppåkare i alpint skulle snacka om kampen om världscuptotalen eller nåt som en anledning till varför de fuckat upp på ett VM eller OS. En ganska oklar och klantigt formulerad förklaring imo..
Avslutningsvis så tycker jag hursomhelst att det är positivt att slopestyle fått så mycket medieutrymme på sistone att kvällspresskrönikörerna har skaffat sig åsikter om det (om än negativa sådana), och att kvällstidningsredaktörerna tycker att det är värt att lägga sidutrymme på.
Även DN hade en krönika på ämnet, en lite mer positiv och resonerande sådan:
"Kulturkrock gjorde skön snubbe till fotbollsdiva".