När kvällspressen satte tänderna i slopestylelandslaget

Vad hände egentligen under vinter-OS när kvällspressens krönikörer satte tänderna i svenska slopestylelandslaget? Freerides chefredaktör Anders Wingqvist försöker förstå känslostormen.

Resultatmässigt var det en tung helg för svenska landslaget i Slopestyle. När vi summerar damerna och herrarnas tävlingar ser vi att Jennie-Lee Burmansson blev bästa svensk med sin åttondeplats. Både Oscar Wester och Emma Dahlström vann kvalet med varsitt riktigt bra åk, men lyckades inte prestera i finalerna och hamnade bägge två på en elfteplats. Jesper Tjäder, som gjorde sitt andra OS missade finalen, precis som 17-åriga debutanten Oliwer Magnusson.

Men snackisen efteråt har inte varit de fem ovan nämnda landslagsåkarna. Storfavoriten Henrik Harlaut föll tungt i sitt första kvalåk. Hans åk började med en miss på den sista av de tre rail-sektionerna i slopestylebanan i Bokwang Phoenix park, Sydkorea. Henrik Harlaut gick för en en 450 disaster till switch på sista railet, men gled av räcket alldeles för tidigt. I första hoppet, av slopesyltebanans tre, var det så dags för Henriks nya trick – en alley-oop dubbel cork 1260 blunt grab. Men Henrik Harlaut föll i landningen och när han skulle resa sig upp slog han knäet i hakan och bet sig i tungan på båda sidor. Henrik spottade blod och hade märkbart ont när han kom ner i målområdet. En rail-miss i det andra och sista kvalåket gjorde sedan att den nästan alltid smittsamt leende 26-åringen från Åre inte fick med sig tillräckliga poäng för att nå OS-finalen.

”Vi ska inte glömma bort vad syftet är med denna typ av krönikor: att röra upp känslor genom att föra fram tydliga, slagkraftiga åsikter. Att skapa klick och läsningar.”

Henrik Harlaut hade i detta läge inte koll på att han enligt Internationella olympiska kommitténs (IOK) regelverk måste gå igenom den så kallade mixade zonen där media och journalister väntar. Henrik Harlaut ville istället ta liften upp och tacka förbundskapten Patric Hopstadius och landslagstränaren Niklas Eriksson för allt stöd. Att Sveriges mest meriterade freeski-åkare missade intervjuzonen var något som snabbt fick mediala konsekvenser.

Många av de svenska medier som rapporterade från PyeongChang denna tidiga söndagsmorgon valde denna vinkel. DN, Aftonbladet och Expressen hade allesammans olika varianter på rubriken ”Harlaut nobbade pressen efter finalmiss”. Presschefen för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) meddelade att man inte visste vart Henrik Harlaut hade tagit vägen. Aftonbladet fick tag på Henrik Harlaut i åkarnas lounge och fick bland annat svaret att ”Jag har så jävla ont i munnen”. Ungefär en halvtimma senare gick Henrik Harlaut tillbaka till presszonen och ställde upp på intervjuer, just till Aftonbladets TV-reporter Anna Rydén bad han också om ursäkt. Även förbundskaptenen Patric Hopstadius blev intervjuad efter herrarnas slopestylefinal och ville inte kalla slopestylelandslagets OS för ett misslyckande, vilket i sin tur fick nya mediala konsekvenser.

”Det finns ingen slopestyleåkare av idag som tar sig till ett OS utan ett enormt antal nedlagda timmar i parken, på studsmatta och på vattenhopp.”

Patrik Brenning var först ut med sin krönika ”Låt en riktig idrott få chansen istället” som publicerades strax före nio på söndagsmorgonen. Expressens krönikör Nicolinn Nilssons krönika ”Är ett praktfiasko av svenskarna i OS” gick ut tidigt på söndagskvällen strax för klockan sex.

Vi ska inte glömma bort vad syftet är med denna typ av krönikor: att röra upp känslor genom att föra fram tydliga, slagkraftiga åsikter. Att skapa klicks och läsningar till sina arbetsgivare. Det är inte kärleken till slopestyle som motiverar krönikörerna. Det är inte deras gedigna kunskaper om vad norska guldmedaljören Øystein Bråtens monsteravslutning i de två sista kickarna med switch dubbel cork 1440 back to back är, hur jädra svårt det är att göra en pretzl och avbryta en rotation uppe på ett rail och börjar rotera åt andra hållet av det eller vilken mördande hög kvalitet det har blivit inom världseliten inom slopestyle, som gör att dessa krönikor skrivs.

Både Aftonbladet och Expressen vet vad som intresserar deras läsare i för dem en ”smal sport” (återkommer till smalheten i sporten längre ned…) som slopestyle skidor är i deras och deras chefers ögon. När medaljerna inte kom under helgen, när de upphaussade svenska förhandsfavoriterna inte levererade och det största namnet dessutom bröt IOK:s regler om att inte gå igenom den mixade zonen – ja då vädrade krönikörerna medialt-blod. Då smackade fingrarna vant och lätt ned tangenterna och succén var ett faktum – sportkändisar, känslor och konflikter! På Facebook haglade kommentarerna tätt, särskilt efter Aftonbladets krönika som fick ett mycket större genomslag, troligen eftersom den både publicerades tidigare och var bitskare i tonen. Många höll med krönikören, andra tyckte att hans text var ett lågvattenmärke.

SVT och DN valde en annan väg. SVT rapporterade sakligt om tävlingarna. DN:s Johan Esk skrev också en krönika, men i en helt annan ton – resonerande, insatt och smart. Men han lyfte också givetvis fram det som är sant: OS för svenska slopestyle-landslaget var en flopp. Traditions- och regeltunga OS blir en kulturchock för många atleter som kommer från freestyle-hållet.

Det var för mig som chefredaktör på Sveriges största skidmedium en självklarhet att publicera Fabian Omnes svar på Aftonbladets krönika. I debatter behöver bägge sidor höras. En del av utspelen i kvällstidningarnas krönikor är beklämmande, det är åsikter som faktiskt är riktigt tråkiga att läsa. Det är ord som på riktigt gör ont. Det är åsikter som behöver bemötas. Det tycker jag att Fabian Omnes krönika gjorde på ett förtjänstfullt sätt. Han gick på lite motattack och det var på sin plats.

Vi ska också berätta en annan sak: för oss är det öppet mål efter krönikorna av Aftonbladet och Expressen. Vår publicerade artikel som Fabian Omne har skrivit är redan nu mer läst, kommenterad och delad än någon annan artikel under hela OS. Det är nästan fem gånger fler som har läst krönikan jämfört med referatet kring att Øystein Bråten tog guldet i herrarnas slopestyle. Vi lever också på besökare och trafik på vår sajt.

En annan sak är att inse att vi lever i en bubbla, precis som Aftonbladet och Expressens krönikörer lever i sin bubbla. Att slopestyle är med i OS innebär att det uppmärksammas av fler svenska medier än Freeride och Åka Skidor. Det innebär att den oftast väl insatta, men ibland också lätt okritiska fan-journalistiken som vi på de nischade medierna står för, kompletteras med annan bevakning. Det är klart att det blir andra texter när det inte bara är vi journalistintresserade skidåkare som skriver om våra jibbstjärnor.

”Det är klart att det blir andra texter när det inte bara är vi journalistintresserade skidåkare som skriver om våra jibbstjärnor.”

Det innebär nämligen att duktiga och balanserade sportjournalister från SVT med bra redaktionella resurser kan åka med till Stubai och göra ett superbra och fint långt inslag om Henrik Harluts OS-uppladdning. Det innebär att Aftonbladets reporter Henrik Lundgren tillsammans med fotografen Peter Wixström före OS tar sig tid att åka hem och besöka Jennie-Lee Burmansson i Sälen och vara med henne och kika under träning i Tandådalens park. Från traditionell svensk sportmedia har det verkligen gjorts riktig bra inslag om svenska slopestylelandslaget, inslag med intressanta vinklar, inslag med en förklarande ton och inslag som gör att vanliga dödliga svenskar faktiskt kan lära sig grundläggande saker om slopestyle. Det är något som vi har de olympiska spelen att tacka.

Det innebär också att mer sensationslysten media sätter tänderna i slopestyle. Jag tycker inte att de två lite råa krönikorna som Aftonbladet och Expressen har publicerat ger för handen att slopestyle skulle må bättre av att lämna OS som vissa har kommenterat på sociala medier. Jag hoppas istället att den goda, berättande och förklarande, breda mediala bevakningen av Henrik Harlaut, Oscar Wester, Emma Dahlström, Jennie-Lee Burmansson, Oliwer Magnusson och Jesper Tjäder fortlöper. Att vi alla får chansen att lära oss lite mer om dessa talangfulla och dedikerade atleter. Atleter, som precis som alla andra svenska idrottare, måste finansiera sin verksamhet på något sätt – exempelvis med andra tävlingar än OS, filmande och sponsorer.

I ärlighetens namn ska vi också säga att slopestyleåkarna egentligen inte får mer skit än andra sporter som resultatmässigt misslyckas i OS. Se på herrlandslaget i skidor och alla efterspel kring vallan och annat. Det som kanske är skillnaden är att ingen krönikör häver ur sig att längdåkarna inte är riktiga tävlingsidrottare, att de har ett ”självskadebeteende” eller liknande inadekvata saker.

Och sedan var det det där med de unga livsstilssporterna och OS. Snowboard och freeski har lyfts in i OS-programmet för att öka intresset för de olympiska spelen. IOK har varit intresserade av att hitta en ny, yngre publik genom att införliva denna typ av livsstilssporter. Det är precis samma tanke som göra att vi troligen får se någon skateboard-variant i nästa sommar-OS. Vad gäller TV-tittande är dessa sporter inte smala på något sätt, de lockar storpublik.

Men det blir kulturkrockar. I grund och botten är det så klart väldigt tävlingsinriktade individer med massa talang som är med i ett OS. Det finns ingen slopestyleåkare av idag som tar sig till ett OS utan ett enormt antal nedlagda timmar i parken, på studsmatta och på vattenhopp. Självklart är det en riktig tävlingsidrott som dessutom är spektakulär och rolig att kika på. Och precis som konståkning är det en av sporterna på programmet i vinter-OS som är en bedömningssport. Det medför givetvis saker – domarnas bedömningar kan ifrågasättas, det kan vara svårt att förstå poängerna om man inte är insatt, det kan också vara så att själva poängsystemet kan var felaktigt utformat – och så vidare.

Precis som att slopestyle är en sport i rasande utveckling där vi under ett OS kan få se nya trick, kan också säkerligen själva bedömningen av sporten också utvecklas. Där måste domarkår, FIS och alla andra inblandade vara lyhörda för kritik. Samtidigt bör det finnas en viss respekt för att åkarna själva inte är några domare, det är inte helt lätt att stå i en målfålla under pågående OS och förklara för en journalist varför ett visst åk ska belönas med en viss poäng. Det kan behövas TV-repriser och slowmotion-bilder för att se hur bra en viss grab är utförd i ett trick med ett otal volter och snurrar som görs i rasande fart. Där behövs domare som är kunniga.

Publiken behöver också kunna grundläggande saker, likaså journalisterna som sköter bevakningen. Låt mig bli lite personlig. För 12 år sedan träffade jag min blivande fru. Hon har hållit på med truppgymnastik i hela sitt liv. När jag träffade henne 2006 visste jag ungefär vad en flickflack var för någonting. Jag hade ingen aning om vad en whipback, rondat eller ett tumbling-golv var, än mindre att sporten innehöll tre olika delmoment. Med åren har jag lärt mig mer och mer, och i takt med att kunskapen har ökat har det också blivit roligare att följa tävlingarna. Precis enligt samma devis tror jag att bevakningen av slopestyle bör göras av journalister som är genuint intresserade av att lära sig om sporten och som sedan vill använda den kunskapen i sin bevakning, precis så som SVT har gjort. De ska givetvis också kunna ställa kritiska frågor och även uttrycka sina tillspetsade åsikter i krönikeform, men gärna då på ett lite, lite mer sympatiskt vis.

Vi har alla vårt sätt att hantera förluster. Det finns inget rätt och fel där. Jag tror att förbundskapten Patric Hopstadius motvilja att kalla slopestylelandslagets insats för ett misslyckande är mer att betrakta närmast som en partisk Pappas uttalande som skyddar sin familj. Det är ett ungt landslag, där stjärnskottet Jennie-Lee och Oliwer Magnusson inte ens får lov att ta körkort ännu.


Vinter-OS har plats för olika atleter, exempelvis pipe-åkare från Ungern


Självklart var besvikelsen stor över resultaten, men när allt kommer omkring är det faktiskt bara en sporttävling. Och Patric Hopstadius perspektiv på att det är en bedrift i sig att ta sig till OS är just ett perspektiv. Man kan lägga andra perspektiv, men alla förbundskaptener behöver inte bara tänka ”vinna, vinna, vinna”. Och till skillnad från krönikörerna i kvällstidningarna så är jag övertygad om att man kan bry sig sjukt mycket under själva tävlingen och sedan släppa det. Man behöver inte vara en dålig förlorare för att prestera på topp. Det finns andra vägar. Ibland ger man allt och det räcker inte ändå. Låt oss minnas de moderna olympiska spelens franska grundare Charles Pierre Frédy de Coubertins klassiska motto ”Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl.”

Jag tror inte, som Expressens krönikör försöker leda i bevis, att ett lättsamt sätt att hantera en förlust på innebär att en vinst hade hanterats med samma lättsamhet. Aftonbladets krönikör gör samma tankevurpa när han refererar till slalomåkaren Emelie Wikströms känslor när Frida Hansdotter tog guld. Alla individer reagerar på olika sätt. Reaktionerna är dessutom delvis styrda av det sociala och kulturella sammanhanget. Vi ska komma ihåg att i den sociala sfär som freeski verkar inom är det kutym att inte bry sig för mycket. Eller som DN:s krönikör Johan Esk uttryckte det ”I freestylevärlden går mycket ut på att se ut att ha roligt.”

Att känslorna direkt efter OS-tävlingarna i slopestyle uttrycks lite blaserat eller på ett okonventionellt sätt må så vara, och om krönikörer går igång på det och använder det som sprängstoff, so be it. Samtidigt är inte Svenska Skidförbundet några flummare som Aftonbladet och Expressen indirekt antyder. Sportchefen Stefan Karlsson var också mycket klar med sin syn på resultaten i slopestyle:
– Det är tiden och åren fram till ett OS som man ska lära sig att hantera press. Här ska man leverera, sade han till DN.
Och även att:
–Det blev lite platt fall.

Jag är övertygad om att svenska landslaget i slopestyle, efter att känslorna har lagt sig, i lugn och ro funderar igenom det som har hänt. Finns det ett uns av sanning i de kritiska krönikorna? Finns det något att ta med sig? Finns det en chans att fortsätta den fantastiska utveckling som skett inom freeski de senaste åren? Hur går vi vidare?


En mer polerad och historiskt förankrad bedömningssport i vinter-OS (som många freeskiers är LIVRÄDDA för)


OS i Sydkorea kommer att fortsätta i en vecka till, sedan kommer troligen intresset för svenska slopestylelandslaget sjukna till normala nivåer, för att sedan accelerera upp igen inför OS 2022.

Jag hoppas också att krönikörerna på Aftonbladet och Expressen fortsätter sin utveckling. De är redan två duktiga stilister som effektivt bygger upp varsin slagkraftig krönika. De vet väl hur man spetsar till en text, skapar dramaturgi och nyttjar känslor. Metaforerna finns där. Gott så. De skulle heller aldrig babbla på och skriva så långt som jag gör här, hey! 90 procent av alla läsare har redan försvunnit….  Men kanske kan Patrik Brenning och Nicolinn Nilsson också lära sig lite mer om slopestyle till nästa OS? Precis som det svenska landslaget i slopestyle kanske kan blir lite mer taktiska, bli lite duktigare på att kombinera sin fina gemenskap och härliga inställning med att spetsa till prestationerna?

Relaterade artiklar

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Bohica
    2
    Bohica | 2018-02-23 09:55          

    Nä Aftonbladet & Expressen är sedan många, många år tillbaka inte bättre än Hänt i Veckan, bara massa sensations"journalistik" för att kränga sin blaska.
    Henrik var ju skadad, skulle han spottat blod på dom eller? Så vem bryr sig vad dom tycker öht? Inte jag iaf.

    Jag bryr mig inte ett jota om vad s.k. "sportjournalister" tycker. Ett gäng soffpotatisar vars karriär består i att såga idrottskvinnor och män, när dom själva aldrig har presterat något annat än massa elaka åsikter om andra. Fjäskar när det går bra, sågar när det blir silver.
    Det var länge sedan jag kroknade. Framförallt när dom kallar OS-silver för fiasko och sågar prestationen. Tänk er själva, lilla Sverige i världen, ska tydligen självfallet vara bäst i världen på allt, annars är man en misslyckad idrottare...? Det är alltid "vi" när det blir vinst, det är alltid "dom" när det blir sämre. Världsmästare i åsikter kan alla vara.

  2. Harre
    1
    Harre | 2018-02-21 22:31          

    Det jag kan känna är fruktansvärt tråkigt är hur sporter som är yngre i sammanhangets enda möjlighet till medialt utrymme är antingen ett misslyckande eller att någon olycka händer.

    Dock all heder till vissa medier som det senaste året gett Henrik en del fin mediatid.

  3. Glidaren
    3
    Glidaren | 2018-02-21 12:42          

    Gillar artikeln eftersom ni försöker belysa båda sidor. Men visst måste vi kalla det ett stort misslyckande rent sportsligt eller är det så att alla bedömningssporter är känsliga för kritik som är negativ? Alla bedömningssporter är tvivelaktiga i stora mästerskap, från brottning till isdans. Men visst är det lite gött med att man kan tycka att någon är bättre än andra.
    Att spin to win är grejen numera känns fel (snowbord swe 2a) no style bara spinn. hmmmm

  4. D-G
    2
    D-G | 2018-02-21 09:52          

    Tummen upp!