Skidindustrin, hallå från 2022!

Vad är det som gör att skidindustrin fortfarande är fast i en försvunnen tid? En tid långt gången där pojkar bär blått och flickor bär rosa. Vi närmar oss slutet på 2022 och skidindustrin misslyckas fortfarande att erbjuda lika möjligheter för män och kvinnor.

<< Denna text är en debattartikel. Åsikterna som förs fram är skribentens >>

”Hur har vi inte kommit längre än såhär?” tänker jag när jag totalt sållar internet efter en ny lavinryggsäck som både är utformad för en kortare rygg (läs kvinnor) men också erbjuder volym för längre dagsturer. Till min förvåning är det få företag som producerar lavinryggsäckar över 30 liter för kortare ryggar och bland de som faktiskt gör det finns det fortfarande olikheter i utbudet. Ett ögonblick av hopp dyker upp när Mammut visar sig ha en 35-liters damsäck, ”perfekt” tänker jag och letar vidare efter deras ready version som jag i mitt febrila letande sett finnas på herrsidan. Mammuts ready säckar är mer eller mindre helt vanliga ryggsäckar som är kompatibla med det smarta RAS systemet ( removable airbag system) och blir på så sätt en stor besparing för en studentplånbok som min då att jag redan har en mindre väska med RAS från Mammut.

Många rynkade pannveck senare och efter vägledning från Mammuts kundtjänst i såväl butik som online accepterar jag det faktum att ready 35L bara finns tillgänglig för långa ryggar (läs män). Jag surar en stund över orättvisheten och trots att tanken var att gå vidare i livet kan jag inte förtränga att det faktiskt innebär en minskad säkerhet för kvinnor och kortare personer. Det lämnar oss med alternativet att gå ner en storlek i ryggsäck och därmed riskera att inte få med ordentligt med utrustning, alternativt skippa airbagen helt och hållet vilket också ger en minskad säkerhet. Ett tredje alternativ kan givetvis vara att köpa herryggsäcken men efter erfarenhet av tidigare förstora herrsäckar och det ryggont som ovälkommet och oundvikligt tillkommer surar jag till lite extra över slutsatsen kring att säkerhetsutbudet inte är detsamma för kvinnor som för män.

Samtidigt som jag önskar att detta är det första och enda hinder jag stött på i skidvärlden verkar ojämlikhet genomsyra det mesta i prylväg. I vintras köpte jag nya pjäxor efter en high-tech scanning av mina fötter som fick mig att bli imponerad över teknologin som enbart utformats i syftet för bootfitting. Nedsjunken i mina tankar kring den imponerande moderniteten väcktes jag abrupt av att bootfittern förklarade för mig att varken butiken eller marknaden producerar pjäxor i min storlek för det ändamål jag var ute efter, det vill säga bra uppför, bra nedför. Nyvaken från mina tidigare framtidstankar tittade jag fundersamt på honom eftersom att mina fötter inte är onormalt små, han förklarade vidare att jag kunde hitta rätt storlek i en downhill pjäxa alternativt turpjäxa men att kombinationen ännu inte fanns i min storleken eller med andra ord, för kvinnor. Än en gång var jag tvungen att välja mellan en för stor storlek, sämre utförsförmåga eller obefintlig turmöjlighet, något som oundvikligen påverkar både komfort och prestanda. Givetvis finns det få eller möjligen inga pjäxor som passar någon helt perfekt, stora kängor i plast kommer oundvikligen med kompromissen att det alltid känns och kläms någonstans och den är vi alla villiga att ta. Däremot känns det (minst sagt) tråkigt att teknologin uppenbarligen finns men aktivt prioriteras bort. För att få en känsla av hur rätt storlek skulle kännas fick jag prova en pjäxa utan tech inserts. Jag kunde inte låta bli att le när bootfittern kom ut med en pjäxa i lila, rosa och glittriga detaljer där linern var mjuk som sammet.

För det är inte bara säkerhet eller prestanda som påverkas av ojämlikheterna i skidvärlden, det absolut viktigaste är givetvis stilen. Vem hör vi av oss till för att förklara att vi inte vill ha glittriga och blommiga skidor eller skidkläder i pastell? (Däremot tar jag gärna emot det mjuka fodret i Smiths damhjälmar som är det enda som urskiljer herr från dam modellerna). Att tjejer bär rosa och killar bär blått känns så stereotypiskt och utgånget att det hela bara blir komiskt. Vart och vartannat märke verkar vara fast minst 15 år bak i tiden, helt obrydda och opåverkade av år 2022. Även bland kläder finns det produkter som enbart görs för män och saknas för kvinnor. Flylows dyraste jacka ”Lab Coat” beskriven av de själva som ”The King of Jackets” har exempelvis ingen motsvarighet på damsidan, istället erbjuds en fodrad jacka vilket inte klingar lika bra med ”The Queen of Jackets”. 

Inte att förglömma alla de skidor där kortaste längden är runt 180 cm. Vi som är flera decimeter kortare än så får helt enkelt fortsätta drömma om skidorna som aldrig kan bli våra. Det hög tid för skidindustrin att släppa de förlegade könsnormerna och erbjuda samma möjligheter för alla på berget. Vi ska inte behöva prioritera kring pest eller kolera eller mötas av det begränsade glastak som skidindustrin sätter. Framför allt vill vi inte ha färre säkerhetsmöjligheter, så snälla skidindustrin, låt det fria i friåkning vara lika fritt för alla.

Text: Sophia Polsten
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.