Bokstavsbeteckningen DIN står för Deutsche Industrie Norm, alternativt för Deutsches Institut für Normung, vilket är den myndighet/institut som ansvarar för hanteringen av de olika standarderna. Rent allmänt är det en industristandard av liknande typ som den mer betydligt mer kända ISO (International Organization for Standardization).
I bindningssammanhang är det en relativt standardiserad enhet för att avgöra den rent fysiska kraften som behövs för att en pjäxa ska dras ut ur bindningen i en maskin som mäter just detta. Man bör dock tänka på att det i verkligheten skiljer en hel del i fasthållning och säkerhet mellan olika bindningsmärken och modeller, även om de är inställda på samma DIN-tal. Det har att göra med att olika bindningar uppvisar olika egenskaper när det gäller elasticiteten i utlösningsrörelsen. Med vissa modeller räcker det med en kort tids kraftpåslag för att bindningen ska lösa ut. Hos andra måste mekanismen föras en längre tid/sträcka med samma kraft för att den ska lösa ut. Är kraftpåverkanstiden för kort återgår bindningen till viloläget. Vilket som är bäst beror på vilken nivå åkaren är på. En nybörjare i medelåldern med svaga knän vill att bindningen ska lösa ut omedelbart vid minsta risk för vridskador vid fall. En mer vältränad åkare uppfattar samma bindning som totalt livsfarlig.