Jag har själv byggt och testat dylika system, men inte testat just X-plate själv. För den intresserade kommer här en relativt utförlig beskrivning av problematiken. Diskussion om huruvida X-plate kan funka kommer i slutet.
Att bygga ett slags plattsystem som möjliggör byta av bindning på en skida har länge varit en dröm för många. Detta gäller dels de som åker både telis och alpint men också personer som vill kunna köra till exempel Diamir ibland och vanliga alpinbindningar ibland liksom personer som har många par skidor och vill spara in på bindningsutgifterna. En ytterligare fördel med ett dylikt system är vid transporten - ett par skidor utan bindningar tar markant mindre plats än ett par skidor med så om man stoppar bindningarna i handbagaget kan man lura snikna flygbolag och få med två par skidor till sin alport istället för ett par, likaledes kan man lura i många fler par skidor i skidboxen etc.
När man börjar fundera på att bygga ett sådant här system upptäcker man dock att det finns många till synes oförenliga egenskaper man måste få in. Innan jag går in på dessa problem kan vi komma överens om att ett flexibalt plattsystem av den typ vi diskuterar i praktiken måste bestå av (minst) två delar per skida, en del som sitter fast skruvad i skidan och en del i vilkem man fäster bindningen och som sedan i sin tur fästs i den del som sitter i skidan. Vi kommer kalla dessa delar för underplatta och överplatta.
1. Det måste vara enkelt att byta mellan de olika systemen. Idealet skulle vara någon "knapp" eller spak som lösgjorde överplattan från underplattan, men en sprint eller en skruv (eller ett mindra antal skruvar) kan också funka (så läng man kommer ihåg att ha med sig lämpligt verktyg). Väljen man att använda skruvar kan det vara bra att använde relativt standardiserade sådana så man kan hitta ersättningsdelar även på sin avlägsna alport. Systemet skall också funka i all typ av väder, extrem kyla, is mm.
2. Man måste noga fundera på plattans påverkan på skidan. För att inte få en negativ inverkan på skidans böjkurva måste man använda någon slags glidande upphängning alternativt endast låta hele systemet ha kontakt med skidan via en mycket kort anläggningsyta (ala originalet av Salomons Hanglplatta). Även med ett system med skenor och en lång glidande platta (ala Völkl Energy Rail eller NDI Crossplate) som bara fästs med en skruv eller sprint på ett ställe finns det saker att fundera på. Jag har testat en del med olika infästningspunkter och platsen för infästningspunkten spelar stor roll för åkegenskaperna hos skidan. Lite förenklat kommer den punkt där fästsprinten eller färstskruven sitter att bli stället där åkarens kraft överförs till skidan. Fästpunkten långt fram ger upplevelsen av en skida med mjukare bakdel och vice versa. Personligen gillar jag när fästpunkten ligger någonstans mellan fotens mitt och tån.
2b. Överkursen av 2 är att man kanske VILL kunna påverka känslan hos skidan via byta av bindning. Detta kan man lösa genom att t.ex. ha olika typer av överplattor som är olika styva och olika dämpade eller variera sättet som överplatta fästs i underplattan.
2c. Mer överkurs. Om man har olika skidor, säg en storslalom och en feting, kanske man vill att plattans påverkan på skidan skall vara olika på de olika skidorna (men för en given bindning/överplatta). Detta kan t.ex. lösas genom att ha olika underplattor för olika skidor.
3. Konstruktionen, placering av skruvar, sprintar och annat måste möjliggöra montering av olika typer och fabrikat av bindningar och dessutom monterade för olika pjäxstorlekar. Detta ställer till det om man tänker sig en konstruktion med skena och fästskruv från ovansidan (NDI Crossplate). Studerar man de, säg, 20 vanligaste bindningarna (alpint, telis, randonee) och studerar deras placeing för pjäxstorlek finns inte mycket fri plats kvar, speciellt inte om man tar in att placeringan med tanke på punkt 2 ovan bör sitta under pjäxans framdel.
4. Kompakthet. Här är vi igen inne på vad en del skulle kalla finlir. Olika bindningar och bindningstyper är placerade på olika ställen på skidan för samma skostorlek. T. ex. sitter ju en tådelen på en Rottefella Riva under foten, liksom hälklacken medan alla alpinbindningar har tådelen framför och under och häldenen bakom och under foten. Har man ett system som där samma överplatta skall plassa alla typer av bindningar får man en onödigt lång platta när man monsterar klassiska telisbindningar. Vidare, många telisåkare är lite av traditionalister och gillar att det ser "telisaktigt" ut. Det betyder att man inte alls vill ha en platta under hela foten, inte ens om den är så kort att den inte sticker ut framför och bakom bindningen. Istället vill man, på klassiskt vis, ha en tåplatta och en hälplatta. Även om man bygger ett system där telisöverplattan är tvådelad (fram och bak) samt har en främre och an bakra bottenplatta blir det problem eftersom alpinbindningar kräver stabilitet där de moterar (långt bak repsektive långt fram). Det krävs en del funderande och kompromissande för att sätta bottenplattorna på rätt ställen i relation till hur stabil alpinöverplattan är.
5. Höjd. Ibland vill man ha en hög bindningsplacering och ibland en låg. Många bindningar på marknaden är rätt höga i standardutförande och på vissa typer av skidor vill man inte ha dem högre. Detta gäller dels många alpinbindningar, men också numer många telisbindningar (Linken, HammerHead, etc) som redan som standara har rätt mycket (obligatorisk) platta inbyggt i systemet.
Detta betyder att det plattsystem vi diskuterar borde vara relativt lågt, eller åtminstånde kunna byggas relativt lågt. I likhet med i punkt 2c kan man tänka sig att man vill ha olika höjd på olika skidor (med samma bindning) vilket kan lösas genom olika höga bottenplattor. Att få till låg höjd är svårt. Överplattan måste ha en viss höjd för att bindningen skall sitta och den skall bli stabil nog. Underplattan måste ha en viss höjd för att den måste inkorporera någon typ av gränssnitt med överplattan.
6. Vikt. Givetvis vill man ha så låg vikt som möjligt. Möjligen kan man kompromissa med vikten i de eventuella fall man vill ha en platta som dämpar och styvar upp skidan. En Deflex, Vist eller andra racingplattor väger ju trots att väldigt mycket de med. I mitt tycke skall telisplattan inte väga signifikant mer än generiska telisplator på marknaden.
7. Snygghet. Vi vill inte att vårt plattsystem skall se för hemmameckat, primitivt, kantigt, klent eller allämnt konstigt ut. Designen skall helst motsvara skidan och bindningen, kanske med mjuka linjer och lite schysst formgivning. Att få till ett bra utseende försvåras desto med avancerat system (med valmöjligheter av olika över och underplattor mm) man vill ha.
8. Kraftöverföring och passform. Det får inte finna glapp mellan över och underplattan utan allt måste sitta så tight att det inga förwsämringar i kraftöverföringen uppkommer.
9. Styrka. Systemen måsta vara minst lika starkt som bindningarna och skidorne är. Plattan får inte vara det som ger sig. Dessutom måste den vara slitstark och tåla många av och påmonteringar utan att passformmen påverkas.
10. Pris och tillverkningskostnader. Ett för komplext system blir för dyrt att tillverka och därmed för dyrt för konsumenten.
11. Enkel montering av systemet. Monstering av underplattan i skidan samt av bindningarna i de olika överplattorna skall helst funka så enkelt att ett vanlig skidshopsbiträda klarar det och det skall inte behövas specialverktyg (helst inte ens en (dyr) borrgigg) eller specialskruv.
Att uppfylla alla dessa punkter är, tror jag, omöjligt. I praktiken får man kompromissa med vissa för att få bra utdelning vid andra.
När det gäller NDI Crossplate kan jag inte säga så jättemycket eftersom jag inte åkt den. Jag har i och för sig sett den, men det var innan jag visste att det var den här sortans plattsystem det handlade om. Baserat på den lilla information jag har kan jag säga följande. NDI klarar galant punkt 1, med en endas skruv och sedan ett skensysten. När det gäller punkt 2 gissar jag att det är en bit från idealet. Plattan ser rätt styv ut och fästpunkten är ohemult långt fram. Punkt 2b och c uppfylls inte alls, man är fast med den höjd, styvhet och skidpåverkan i allmänhet som plattdesignern valt. Punk 3 är löst genom att sätte skruven så det strider mot punkt 2. Bra placering "ergonomiskt", men som sagt inte så bra åkmässigt. Punkt 4 kompaktheten lämnar mycket att önska. Plattan är lång, lång, lång. Detta oavsett vilke bindning man tänkt montera. Detsamma gäller höjden( punkt 5), den går inte att ändra. Jag vet inte hur hög plattan är, men en gissning är 12-15mm, vilket inte är superhögt, men tillsammans med en HammerHead telisbindning eller många standard alpinbindningar blir rätt högt. Vikten (punkt 6) vet jag inget om, men det hela ser varken direkt superlätt eller supertugnt ut. För alpinbruk kan jag inte tänka mig att det ar några stora problem. För bestigning eller telisåkning kommer men helt klart att släpa på en del extra vikt, ett mer modulärt system tillåter att telisplattan är klart lättare än alpinplattan. När det gäller punkt 7 kan tycker väl jag att NDI är enkel med rätt OK. Jag vet inte om den jag såg var ett produktionsex, men den såg lite takig ut när det gäller detaljfinishen, lite hemmabyggd. Punkt 8 vet jag inget om, inte haller om punkt 9. Rent generellt borde det dock inte vara någta problem att bygga ett starkt system på detta viset, speciellt inte om man tillåter sig lite extra höjd. Konsumentpriset strax under 1000:- är klart OK. NDI-systemets konstruktion (skenor och skrov) är det första man kommmer att tänka på när man börjar funera på att konstruera en sådan här platta och tillverkningstekniskt ser det ganska enkelt ut, bara standardmaterial i format som nästan också är standard. Monteringen vet jag inget om, men den verkar enkel.
Jag har själv funderat på den här typen av konstruktioner i fem år och byggde förra året en enkel prototyp (med endast standardmateral och vanlig verktyg). En kompis har gjort en utseendemässigt mer avancerad variant helt i plast med hjälp av CAD och datafräsar. Våra konstruktioner är sinsemellan olika och båda skiljer sig från NDI. Om någon sitter med en stor summa investeringsbidrag har jag en hel del ideer på hur man kan bygga en platta som i flera avseenden (rörande de flesta av de 11 punkterna ovan) kan bygga en klart bättre plattsystem än NDI.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren.
