Jrpro och DrJ> Ni verkar var två motsatser när det gäller synen på prylar, men ändå med någon form av nyväckt gemensamt skidintresse. Eftersom Jrpro verkar vara av den lata sidan, så kan jag ju, liksom dina tidigare rumspolare servera dig på ett färdigt fat. I detta fall dock inte med valla och kantfilar, utan med lite grundläggande historik... Just nu behöver jag dessutom en paus på lunchen och då passar det ju bra att knappra iväg lite foruminlägg
Jag gjorde min första säsong 1998 och det var verkligen precis innan hela bredlaggsrevolutionen startade. Man kan lugnt påstå att det har hänt en del sedan dess. Det är inte små saker, utan det är snarare en fullständig revolution av utrustning för friåkning. Just ordet revolution används ibland lite väl flitigt i marknadsföringssyfte, men i det här fallet är det befogat. Du har dessutom missat två sådana, i form av först starten på bredlaggseran och sen ca tio år senare marknadsintroduktionen av rockertänkandet. Jag kan bara gratulera dig till att du är tillbaka. Även om det är en djungel så är skidmarknaden intressantare än någonsin och de nya verktygen gör framförallt att antalet kvalitetsdagar på berget ökar. Chansen till bra skidåkning har aldrig varit större.
En tillbakablick i minnet är en ganska angenäm resa över en fantastisk teknisk utveckling. En kort resume kan nog hjälpa dig att ta steget in i den moderna skidvärlden.
1997-1999:
Nyhetens behag har lagt sig rörande timglasskidorna, eller carvingskidorna, som de senare kom att kallas. Marknaden börjar precis känna på begreppet freeride, eller friåkning på svenska. Bredlagg som Völkl Explosiv och VR Snowrider tillverkas sedan flera år, men är trots sin neonfärg fullständigt osynliga på marknaden. Inte ens initierade prylnissar vet knappt om deras existens. Men runt 98-99 där någonstans händer något. J-O Aikio hoppar quarterpipe och blir någon form av startskott i Sverige. Salomon är tidigt ute med sin X-Scream Series med tydlig friåkningsprofil och för första gången nämns begreppet bredd som något man kan koppla till egenskaper utanför pisten. Dynastar fyller på med 4x4-serien och drar dit flames på skidorna. Ungefär samtidigt släpper Salomon 1080 som den första twintippen och sätter igång jib-svängen. Snöbollen är i rullning. Bredlaggen är i inledningen bara några mm bredare än standardpistskidans 63mm. X-Scream tex är 68mm och anses som rejält bred. Rönnbäck röjer på och sätter ribban.
2000-2003 ca:
Bredlaggen slår igenom fullständigt bland friåkare. Först bland skibums och resten följer på. Sättet att åka lössnö förändras för alltid. Strävan efter att lägga en perfekt åtta byts mot en målbild som består av att på ett kreativt och fritt sätt ta sig ta sig ner för en bergssida. Gärna fort, hårt och aggressivt. Tydligast syns revolutionen i skidfilmer, där de tidigare fantastiskt duktiga åkarna förvandlas till superhjältar som uträttar stordåd som ansågs som omöjliga för bara några år sedan. På den här tiden ansågs en skida vara bred om den är över 80mm. Salomon AK Rocket, Völkl G4, Atomic Ten:EX och Dynastar BIG är normen. Völkl byter neon mot Gandalf och skickar dit ett -e i slutet på Explosiv, och vips så är skidans målgrupp ändrad från rika helikopteråkande chefer till de hårdaste av de hårda skibumsen. Lössnöåkningen öppnas upp för massan. Spåren blir fler och puderhetsen ökar markant på de populära orterna. Men även om de nya skidorna underlättar puderåkningen så är det fortfarande skidor som kräver en hel del av åkaren. Mer ska komma...
2003-2006:
Bredden går långsamt uppåt med några mm per år, men det är samma grundkoncept. Stabila skidor med storslalomsjäl breddas. Skärningar och flexmönster skiljer sig åt, men marknaden är relativt unison ändå. Under några säsonger är 95mm:arna skidorna som klarar allt. Prylbögarna hade några enkla år där man kunde åka all snö och ändå vara cool nog i byn med bara ett par skidor strax under 100mm i bredd. Säsongerna går och någon klok person på Teton kostaterar att "110 is the new 95". Så blir det dock aldrig riktigt, eftersom tiden när "alla" körde på skidor inom 5mm i midjemått aldrig kom tillbaka. Nu och än idag är det främst bredden under foten på ett par skidor som definierar användningsområdet.
Samtidigt 1997-2003:
Diverse försök görs med olika spannprofiler på skidor. Shane McConkey framförallt testar vattenskidinspirerade former i hembyggen bland annat. De första idéerna på rocker börjar gro, men än så länge i rena prototypstadier. 2001 släpper Volant sin Spatula som ett resultat av McConkeys testande och den skidan anses som fullständigt märklig i början, men en det blir i det närmaste en kultskida när åkare efter åkare börjar förstå potentialen i att göra skidor med omvänt spann. Schweiziska Bogner blir en av de första att utnyttja det på smalare skidor är tidigt ute med svindyra 70mm:are med tiprocker. Rockertrenden startar hos mindre tillverkare, men bjässarna är långsamma med att hänga på och det tar ända till 2007-2008 innan det börjar märkas på allvar.
2007-idag:
Rockerskidor dyker upp på marknaden i diverse former. Först ut är små tillverkare som Birdos, Capital, Igneous och liknande. Vintern 2007 (tror jag det var) hakar några stora drakar på och skidor som Salomon Rocker, K2 Hellbent osv börjar synas i butiker och på fötterna hos åkare. Året efter och kanske framförallt två år efter så slår rockertrenden igenom fullständigt. Skidor med inverterat spann blir var freeriders egendom och det går från att vara några enstaka prylbögar som testar till att det blir nästan otänkbart att köpa ett par friåkningsskidor utan rocker. Den som har testat förstår varför. Rätt utfört så tillför rocker på ett par skidor en dimension i hanterbarhet och flyt som är helt oslagbart och ingen vill gå tillbaka till ett rejält spann. Frågan är dock fortfarande vad som är en rätt utförd rocker. Marknaden spretar och tillverkarna testar diverse varianter med hybridspann, tiprockers, fullrocker, tip/tail/flat. Du har mycket termer att lära dig.
Ska vi gå in på kärnfrågan angående vilka skidor du ska välja så tycker jag att en skida runt 110-118mm är lagom. Lite smalare om du har för avsikt att bara ha en skida som även fungerar riktigt bra i pisten. Går du upp mot, eller tom lite över 120mm för att helt fokusera på offpist, tycker jag att du ska välja rätt så snälla skidor. Annars kan det bli väl stor kulturkrock. Det är bättre att vänja sig vid bredlaggstekniken på ett par lättåkta skidor. Sen kan du gå över till något med mer stabilitet och fartpotential om du känner för det efter ett tag. Som sagt så är det relativt enkelt att sälja skidor på den här sidan, även om man såklart oftast förlorar lite på affären.
Börja dock med att se över pjäxorna, precis som DrJ säger (ovanligt vettigt för att komma från någon som är ny inom skidåkning!). Ett par breda skidor är nästan omöjliga att åka med någon form av behållning utan ett par välsittande och högpresterande pjäxor. Det fanns bra pjäxor även 1998 dock, så har du ett par bra (vilket jag förmodar att du har iom den stora dosen skiddagar) så finns det ingen anledning att byta. Har de gått 300-400 dagar kanske dock så lär det vara stor risk att dom ger upp fort. Då kan det vara ett läge att byta redan nu, så att du åker in dig direkt på de nya pjäxorna. Min gamla goda regel är att när det gäller skidor så kan man åka på vilken skit som helst efter tre dagars inåkning (det är dock en mycket grov generalisering...). Pjäxor däremot är otroligt svårt att byta utan komplikationer och man behöver ofta minst 20 dagar för att åka in ett nytt par.
Shogun är en bra skida, men det är ett väl konservativt val. I mina ögon är det en breddad pistskida med skaplig offpistpotential. Men det är ingen skida jag hade valt om jag skulle fokusera på offpist. Jag tycker istället du ska våga gå upp på Rocker 2 om du vill ha Salomon. Det är ett typexempel på en lättåkt, modern bred, men inte överdrivet bred, lättsam skida. Det säger jag iofs utan att ha testat den, men ren kataloginfo och testrapporter talar sitt tydliga språk. Du tar dig definitivt fram i pisten med hedern i behåll även med den skidan. Andra alternativ är Völkl Shiro som är ny för i år, eller den ständiga favoriten Katana som går åt det mer biffiga hållet. Du har Moments skidor som är riktigt fina med Bibby Pro i spetsen. K2 Sidestash och Darkside är också skidor som alltid är populära. Line Prophet 115 är en annan neutral och trevlig skida. Vill du röra dig lite iväg från mainstreamfållan finns det massa småmärken som alternativ. Tex svenska carvingtroende Hendryx som har ruggiga pistprestanda trots breda mått, Ninthward CVP som jag gillade förra året eller CD2 från Down som jag själv åker på sedan i våras (just det... jag lovade visst nån gång att skulle ta lite bilder och beskriva den skidan för någon vem det nu var... får ta tag i den saken). RP112 från DPS är ett annat möjligt val. En karaktärsfull skida med mycket speciella egenskaper som en del älskar och andra ställer sig tveksamma till, men som inte lämnar någon oberörd. Det finns mängder av bra skidor på marknaden, som alla har sin egna karaktär.
Rådet att åka på en skidtestarhelg har aldrig varit mer aktuellt. För dig som tidigare mångdagad åkare skulle en enda helg på ett skidtest förklara mer för dig var marknaden står idag, än vad vi på forumet kan göra med hundra inlägg. Speciellt om du är ointresserad av prylteori och mer bedömer utrustning genom praktiskt testande.
Jag hjälper folk att välja skidor året runt som info, så har du några frågor, eller vill reda ut något, så skicka ett PM så ska jag försöka hitta tid att styra in dig på rätt väg. Det här forumet har ett antal mycket kunniga individer också och är en guldgruva om man kan formulera sig rätt och undvika att bli en i mängden som frågar om skidval. Att utgå från påståendet att man är lat och helt ointresserad av prylar är väl dock knappast ett bra ordval om man vill få reda på något, hehe.
Lycka till med letandet!
/MnO
