MM,
Angående FR -söket:
I och med att FR bara har en antenn så är den känslig för hur den är vriden mot fältlinjerna, som du säkert vet.
Vertikalt placerade transor brukar vara knepigast, fundera på hur fältlinjerna går. Kommer man in 90 grader mot sändaren är fältlinjen en skarp kurva, som inuitivt känns fel.
Ett tips är att lägga ut en transa synlig på en snöig yta utan spår. Följ pilen på transcievern och titta tillbaka på spåren så ser du fältlinjerna.
Prova att vrida sändaren i olika positioner och se förändringarna.
Om signaler:
Ok, lite tramsiga förslag på ljud ovan, men likväl fullt möjliga att genomföra.
Faktum är att det är lätt att lägga till en massa information i kommunikationen mellan transorna.Är ingen radiofysiker själv, precis men jag har varit på några seminarier med en av gubbarna bakom Pulsen. Ska försöka komma ihåg en del av vad han berättade.
Skicka information är som sagt inte problemet, det som produktutvecklarna grunnar på är vad som är relevant för sökaren att veta. Till exempel skulle det gå att programmera min Pulse att alltid söka efter min flickvän först. Uppstår då lite moraliska dilemman.
När det gäller signalen från digitala och analoga transcievrar är det ingen principell skillnad. Som jag skrev tidigare, alla sänder pulsvis. Så länge alla transcievrar sänder på (nästan) samma frekvens, måste det vara tysta stunder mellan signalerna, annars skulle det bli en enda lång ton. Ju fler transcievrar som sänder desto större risk för att signalerna går i varandra, överlappar. För att ge "plats" åt så många transor som möjligt i ett sök, försöker man göra signalen kort och exakt. Här är det faktiskt en skillnad på en del digitala och analoga.
Eftersom det mänskliga örat, och hjärnan, sätter begränsning mellan att urskilja någonstans mellan tre och fler en tre olika signaler, var det tidigare inte så viktigt att med en kort och precis signal. De mer avancerade digitala transcievrarna tar emot gyttret av signaler och beräknar matematiskt hur många det rör sig om, utifrån intervall.
De ger också varje intervall ett ID. Det är det som gör att man kan avmarkera en hittad transa. För att göra det behöver Pulsen åtta signaler, (pga av att den matematiska funktionen kräver det. Har för mig att Piepsen behöver något färre, den använder signalstyrka som främsta kännetecken). Därför tar det en liten stund innan transan kan registrera exakt hur många signaler den får. Men man behöver inte vänta till dess att transceivern har rätt ut hela scenariot, utan den visar riktningen till den starkase signalen direkt.
Problem uppstår när signalerna i stor utsträckning går i varandra.
Som CB var inne på tidigare sänder Pulsen info också i en annan frekvens till andra Pulsar. Förutom Pulsefunktionen skickar den ID - information -vilket gör att den mycket fortare hittar andra Pulsar. Den matematiska funktionen kan också vara designad utifrån det egna märket, och på så sätt ha en tendens att föredra den.
Edit - Den andra signalen skickas med mikrovågor.