HitMe
Medlem
Aktiva bindningar
Jag åker nu för tiden mest alpint, men drar en och annan telissväng ibland. Jag har lagt märke til att allt fler bindningar blir av så kallad aktiv typ. Kortfattat innebär det att när man böjer upp hälen försöker bindingen hålla ned en bit av sulan mot plattan vid tådelen. Ideen är att få mer av skona att hålla kontakt med skidan och därmed ge åkaren assistans i att hålla bakskidan stabiliserad.
Men, för att bindingen skall kunna uttöva denna kraft på skidan måste den liksom tas någonstans ifrån. Det måste finnas ett "mothåll". Om man funderar lite inser man att det bildas ett slags vridande moment på skidan som vill trycka ned skidans framdel mot snön. I hårs snö är detta inget problem, men om det är mjukt så kan detta leda till att bakskidan dyker. Som det t ex nämns i recensionen https://www.freeride.se/content/1226/ eller monteringstråden https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=34818 så finns det sätt att komma runt detta: bakmontera lite. Det "dykande moment" som bindningen utöver finns kvar, men det finns mer framskida som man motverka det.
Själv undrar jag dock om inte dessa aktiva bindningar är ett slags feltänk. Jag tror de växt fram för att många åkare helt enkelt inte med teknik klarar att lägga tryck på sina bakskidor. Med en aktiv bindning behöver man i princip bara föra bakbenet bakåt för att börja få tryck på skidan. Man behöver inte alls lägga lika mycket av "kroppstyngden" på bakbenet.
Om man t ex kollar in en i mitt tycke klassiskt skolad telisåkare som Erik Mossfelt i äldre Free Radicalsfilmer ser man prov på en teknik med väldigt mycket tryck på innerskidan. Han går mer djupt och långt isär men fötterna, lätt medvridning och en ganska upprätt överkropp. Grymt surfigt.
Många åkare kör iställer met mer motvrid, inte så långt mellan fötterna och med mer av kroppstyngden på framskidan.
Själv ligger jag åt Mossfelts håll, även om jag inte utger mig för att vara lika bra. Med den tekniken blir det naturligt att pressa ned mycket av framfotens sula i bindningen även med en mindre aktiv bindning som en gammal Riva. Skillnade är blir att denna press liksom ökas tillsammans med trycket under skidan ökas, så det blir inte alls samma dyktendenser.
Givetvis går det som sagt att jobba runt dyktendenserna med bakmontering, och jag är personligen mycket öppen för att motera skidor på olika sätt för att uppnå olika egenskaper. Dock tycker jag det är lite onaturligt att behöva bakmontera av just den här anledningen. Met fast häl har skidorna de senaste åren blivit allt mer allround, dvs det finna lagg som går bra i puder och ändå är hyfsade pistsmiskare. Allt för utpräglad bakmontering påverkar i allmänhet sådana allroundegenskaper negativt. Så, min tes är lite att de aktiva bindningarna i förlängningen gör teleisåkningen mindre allround (och då har jag inte ens tagit upp problem med turning).
Jag är medveten om att de aktiva bindningarna också typiskt är stabilare, dvs även ger framfoten bättre stöd, men denna aspekt lämnar jag åt sidan här. Bevisligen går det att göra "passiva" bindningar stabila också.
Så, vad säger ni initierade. Är de aktiva bindningarna resultatet av USA-inspirerat feltänk?
HitMe
Men, för att bindingen skall kunna uttöva denna kraft på skidan måste den liksom tas någonstans ifrån. Det måste finnas ett "mothåll". Om man funderar lite inser man att det bildas ett slags vridande moment på skidan som vill trycka ned skidans framdel mot snön. I hårs snö är detta inget problem, men om det är mjukt så kan detta leda till att bakskidan dyker. Som det t ex nämns i recensionen https://www.freeride.se/content/1226/ eller monteringstråden https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=34818 så finns det sätt att komma runt detta: bakmontera lite. Det "dykande moment" som bindningen utöver finns kvar, men det finns mer framskida som man motverka det.
Själv undrar jag dock om inte dessa aktiva bindningar är ett slags feltänk. Jag tror de växt fram för att många åkare helt enkelt inte med teknik klarar att lägga tryck på sina bakskidor. Med en aktiv bindning behöver man i princip bara föra bakbenet bakåt för att börja få tryck på skidan. Man behöver inte alls lägga lika mycket av "kroppstyngden" på bakbenet.
Om man t ex kollar in en i mitt tycke klassiskt skolad telisåkare som Erik Mossfelt i äldre Free Radicalsfilmer ser man prov på en teknik med väldigt mycket tryck på innerskidan. Han går mer djupt och långt isär men fötterna, lätt medvridning och en ganska upprätt överkropp. Grymt surfigt.
Många åkare kör iställer met mer motvrid, inte så långt mellan fötterna och med mer av kroppstyngden på framskidan.
Själv ligger jag åt Mossfelts håll, även om jag inte utger mig för att vara lika bra. Med den tekniken blir det naturligt att pressa ned mycket av framfotens sula i bindningen även med en mindre aktiv bindning som en gammal Riva. Skillnade är blir att denna press liksom ökas tillsammans med trycket under skidan ökas, så det blir inte alls samma dyktendenser.
Givetvis går det som sagt att jobba runt dyktendenserna med bakmontering, och jag är personligen mycket öppen för att motera skidor på olika sätt för att uppnå olika egenskaper. Dock tycker jag det är lite onaturligt att behöva bakmontera av just den här anledningen. Met fast häl har skidorna de senaste åren blivit allt mer allround, dvs det finna lagg som går bra i puder och ändå är hyfsade pistsmiskare. Allt för utpräglad bakmontering påverkar i allmänhet sådana allroundegenskaper negativt. Så, min tes är lite att de aktiva bindningarna i förlängningen gör teleisåkningen mindre allround (och då har jag inte ens tagit upp problem med turning).
Jag är medveten om att de aktiva bindningarna också typiskt är stabilare, dvs även ger framfoten bättre stöd, men denna aspekt lämnar jag åt sidan här. Bevisligen går det att göra "passiva" bindningar stabila också.
Så, vad säger ni initierade. Är de aktiva bindningarna resultatet av USA-inspirerat feltänk?
HitMe
