Det krävs knappast fler bifallande svar för att stärka andemeningen i detta inlägg, men jag påpekar ändå att jag håller med alla tidigare talare när det gäller vikten av att ha rätt utrustning och så bra kunskap som möjligt innan man ger sig ut på offpist i någon form.
Jag vill, i helt ologisk ordning, lyfta fram några saker som ofta glöms bort, eller bara saker som är värda att nämna igen även om man har hört dom många gånger förut:
- Gruppen du åker med är helt central för din och de andras säkerhet. Har man väl svetsats samman med säsongarpolare eller liknande där man vet hur de fungerar när det blir allvar så är det guld värt. Någon gäst eller två kan man ta med i en väl inåkt och samkörd grupp utan att det påverkar hur gruppen reagerar om det blir skarpt. Åk i möjligaste mån med en kärna av åkare från den grupp du brukar åka med.
Om man på en chartervecka eller liknande hamnar med åkare som man är osäker på när det gäller lavinkunskap måste man tänka till. Ta alltid reda på hur de tänker och vilken typ av erfarenhet de andra har. Känner du att det inte räcker till, eller att ni inte är synkade bör man avsätta tid för att gå igenom ett eventuellt nödscenario. Det tar ingen större tid om det är rutinerade åkare och kan vara helt avgörande om det händer något. En kort diskussion på fem minuter om centrala begrepp och tankesätt lyfter fram lavintänkandet effektivt. Var inte rädd för att verka mesig eller liknade genom att ta upp saken. Är det seriösa åkare så uppskattas det alltid.
- Var stenhård när det gäller krav på lavinutrustning. Acceptera aldrig att någon åker med utanför pisten utan rätt utrustning. Visst kan man göra undantag när det gäller rutin och kunskap, men då måste man hela tiden vara medveten om att den personen inte är att räkna med om något händer. Utgå från att en veckoturist med en nyköpt sändare som aldrig eller bara har övat någon gång i princip har sändaren för att bli hittad själv och inte för att hitta dig eller andra. Överskatta aldrig tekniken så pass att en sådan åkare tvingas ta ett större ansvar än vad han/hon är kapabel till. Är det någon eller några som sticker ut med bristande rutin om lavinkunskap eller stor åkning i allmänhet bör dom åka i mitten eller den främre delen av gruppen när man släpper ner en och en för en sluttning.
- Det räcker INTE med att behärska lavinsändaren rent tekniskt som många verkar tycka. Man kan öva sökning hundra gånger och vara skitsnabb på sökövningar, men ändå glömmer många bort att man måste nöta in hur man ska agera i ett mer övergripande sammanhang om det blir ett skarpt läge. Alltför många kör övningar där tre man sitter på röven och tittar på när en annan letar efter en nergrävd sändare. Tänk mer helhet vid övningar. Hur ska du/ni/man egentligen agera när en lavinolycka inträffar?. Sökningen med sändare är en mycket viktig bit, men det är ändå bara en del i en helhet.
Beskriv vart lavinen släppte, hur långt den gick och hur käglan ser ut osv för att bygga upp ett realistiskt scenario. Kör sedan övningar i ett totalperspektiv där alla är inblandade. Tänk igenom saker som:
* Hur många måste ni vara för att "ha råd" med att skicka en kille/tjej för att larma pistvakterna, avsätta folk som direkt sätter ihop spadar och sonder osv? Är ni två är det troligtvis bättre att leta själv direkt osv och är ni sju pers så kan man utan vidare skicka ner en kille för att larma och sätta en kille på att plocka ihop alla de andras sonder och spadar under tiden som det grovsöks. Man sparar minuter på att någon kommer och förser sökmanskapet med färdiga sonder och spadar när närsöket inleds. Det här måste man ha funderat igenom INNAN det händer något.
* Är alla i gruppen, inkl gäster, medvetna om vikten av att slå om sändaren till sök för att inte störa sökning för andra? Sitter hantering av panikknappen eller aktivering av retur till sändning i ryggmärgen?
* Vem gör vad? Ska alla börja springa som yra höns, eller ska någon ta en ledarroll? Vem ska larma eller mecka spadar enligt ovan? Det är ofta bra att någon tar det lite lugnare och får en mer övergripande syn på insatsen. Vem som passar till det vet man aldrig förrän det blir skarpt läge tyvärr. Har ni en duktig åkare som har dålig erfarenhet av lavinsökning tex kan det vara läge att skicka ner honom och larma. NOTERA DOCK: Skicka ALDRIG ner en ensam åkare om det innebär en risk för att han ska drabbas av en lavin utom synhåll på vägen. Då är det två eller ingen som gäller enligt mig.
* Det första man bör göra vid en lavin är att snabbt ta reda på vart alla är. Alla rapporterar in via radio eller röst till den som tar ledarrollen. Hur många finns tillgängliga för att vara med och söka? Är tre av fem pers 300 fallhöjdsmeter ner, en är begravd och en står ovanför så är det bara en som har en realistisk möjlighet att hjälpa till. Kartlägg som sagt positionen för alla åkare och avgör därefter vem som ska göra vad.
* Det är bråttom, men försök ändå att inte stressa och göra dumheter. Kontrollera framförallt att ingen står i riskområde för eftersläpp. Se i så fall till att få den personen i säkerhet INNAN folk ovanför börjar ta sig neråt till käglan och den nödställde.
- Står du ovanför olycksplatsen och ska ta dig ner genom lavinområdet så tänk till en extra gång. Finns det ingen omväg med flackare åkning är det förmodligen säkrast att ta sig ner i lavinens spår om det finns underliggande snö kvar. Undvik i allra möjligaste mån snöfält med samma lutning och riktning som släppområdet. Det kan tyckas självklart, men är det en nödsituation så är det bra att ha tänkt igenom i förhand.
- Gå igenom hur man ska agera för att öka sannolikheten för att vara på rätt ställe efter ett eventuellt släpp. Det kan ta en timme att ta sig upp 200 höjdmeter i djupsnö och då är den begravde körd. Grundregeln som man bör följa tycker jag är att minimera risken för att det är den siste åkaren i ett sällskap som drabbas. Ta inga onödigt riskabla linjer om du står och väntar till sist. Kör istället en så säker linje som möjligt. Polarna som har åkt ner och står och kollar nerifrån kan du i princip bortse ifrån när det gäller kamraträddning. Enligt samma resonemang bör man inte köra för långa avsnitt i åk där risken är påtaglig. Stanna säkert och inte för långt ner, trots att det kan vara lockande att dra hela linjen på en gång.
- Vart sågs åkaren sist? Finns det lösa saker på snön som kan visa i vilken riktning åkaren drogs med? Läs flödesriktningen i käglan osv.
- Öva även scenarion där käglan är så stor att räckvidden för sändaren överskrids rejält. Det kan låta självklart, men jag har varit med några gånger när åkare inte känner till metodiken för att finna en signal i skedet där sändaren inte når. Många övar bara sök under typ 30m.
- Använd "close call"-händelser (inträffar tyvärr då och då under en säsong) eller andras misstag till att lära dig själv. Teori i all ära, men inget slår möjligheten att studera förloppen på plats i bergen. Släpper det i en viss lutning och en viss exponering så testa tex att söka upp en säker sådan sluttning och provgräv. Kolla snölager och analysera varför det släppte just där. Jämför kanske också med en sluttning i motsatt riktning och kolla hur uppbyggnaden av snölagret varierar. Under en säsong har man tid för sånt och lavinpraktik kan ofta upplevas som positiva avbrott i vardagsåkningen snarare än nödvändigt ont.
- Tro aldrig att du kan mycket om laviner bara för att du har gjort några säsonger och sett en och annan stor jävel dundra ner för en bergssida. Det enda man egentligen skaffar sig är förståelsen över vilket komplext problem det egentligen är. Men underskatta inte heller vikten av att skaffa sig så mycket kunskap det går. Genom att kombinera praktisk erfarenhet med teoretisk kunskap ökar sannolikheten till att man gör rätt bedömningar inför ett åk.
- Det räcker inte att snacka om att våga säga nej till ett åk. Bedömer du lavinfaran som tillräckligt stor för att du inte vill åka, så stå på dig. Det kan vara du som räddar ditt och dina kompisars liv.
- Var medveten om att risken alltid finns. Det finns ingen helt säker offpiståkning tyvärr. Man kan inte vara för rädd heller, för då blir det inget åkt. Avvägningen är oerhört svår ibland.
