[Artikel] Mårten Johansson – laviner, hjälmar & den mänskliga hjärnan

[Redaktionen]

Freeride träffar Mårten Johansson, grundare av Åre Lavincenter och är kanske Sveriges främsta expert på Laviner och lavinsäkerhet, för att prata om hur allt startade, lavinens risker, skador och hur du bäst kan skydda dig.

Läs hela artikeln:

Mårten Johansson – laviner, hjälmar & den mänskliga hjärnan

Freeride träffar Mårten Johansson, Sveriges kanske främsta expert på Laviner och lavinsäkerhet – om lavinens risker, skador och hur du bäst kan skydda dig.

www.freeride.se

 

[listagangstern]

Intressant! Två saker reagerade jag på;

Mårten nämner hjälmen som en oerhört viktig del i utrustningen, en sak som det känns som att det pratas allt mer om. Nästa generations franska bergsguider kansle börjar ha hjälm

Han säger också att han träffade andra på hjärnskadecentret som hade varit i laviner. Det hade varje intressant med lite mer statistik kring det. Dödsfall finns det ju ganska bra statistik på men inte hjärnskador. Har de flesta förolyckats i Alperna? Vilken är den genomsnittliga återhämtningstiden? Ofta ser man intervjuer med anhöriga till lavindödsoffer men livet kan radikalt förändras(som för Mårten) med en hjärnskada.
Skulle vara intressant om freeride gjorde en intervju med en patient som varit i en lavin.

 

[Hawk100]

När jag (tyvärr) åkte med i en stor lavin för drygt 20 år sedan hade jag precis börjat använda hjälm. Något jag minns oerhört tydligt från den olyckan är det faktum att tack vare hjälmen satt även mina goggles kvar under hela nedfärden när jag maldes ner och skakades runt i lavinens fruktansvärda ”snökvarn”. I och med att mina goggles satt kvar kunde jag hela tiden se medan jag tumlade runt under snön och plötsligt såg jag lite ljus genom snön och och förstod vad som var uppåt, samtidigt som lavinen börjar sakta in. Oklart om jag lyckades göra något aktivt eller om det bara var slumpen som gjorde att jag kom upp till ytan med huvudet just när lavinen stannade helt, men helt klart är att det i alla fall inte var någon nackdel att jag tack vare goggelsen kunde se hela tiden jag tumlade runt under snön. Som jämförelse pressades munnen redan tidigt full med snö och ”trycket” var så fruktansvärt stort medans lavinen ”rullade” ner att det inte gick att spotta ut snön, utan jag fick lov att försöka svälja undan den medan jag for runt som en vante helt utan kontroll under snön.
Trots att det var över 20 år sedan minns jag med fasa denna upplevelse som är den värsta (i alla fall hittills) i mitt liv….

 

[NyslipadeKanter]

Intressant artikel!

 

[czklvgn]

När jag (tyvärr) åkte med i en stor lavin för drygt 20 år sedan hade jag precis börjat använda hjälm. Något jag minns oerhört tydligt från den olyckan är det faktum att tack vare hjälmen satt även mina goggles kvar under hela nedfärden när jag maldes ner och skakades runt i lavinens fruktansvärda ”snökvarn”. I och med att mina goggles satt kvar kunde jag hela tiden se medan jag tumlade runt under snön och plötsligt såg jag lite ljus genom snön och och förstod vad som var uppåt, samtidigt som lavinen börjar sakta in. Oklart om jag lyckades göra något aktivt eller om det bara var slumpen som gjorde att jag kom upp till ytan med huvudet just när lavinen stannade helt, men helt klart är att det i alla fall inte var någon nackdel att jag tack vare goggelsen kunde se hela tiden jag tumlade runt under snön. Som jämförelse pressades munnen redan tidigt full med snö och ”trycket” var så fruktansvärt stort medans lavinen ”rullade” ner att det inte gick att spotta ut snön, utan jag fick lov att försöka svälja undan den medan jag for runt som en vante helt utan kontroll under snön.
Trots att det var över 20 år sedan minns jag med fasa denna upplevelse som är den värsta (i alla fall hittills) i mitt liv….

Tack för att du berätta lite om den upplevelsen! Är så bra att höra om sånna detaljer, verkligen bra påminnelse att goggles kan vara en säkerhetsgrej i ett såntdär tillfälle.
Skönt att du kan berätta om lavinen!

 

[fredw]

När jag (tyvärr) åkte med i en stor lavin för drygt 20 år sedan hade jag precis börjat använda hjälm. Något jag minns oerhört tydligt från den olyckan är det faktum att tack vare hjälmen satt även mina goggles kvar under hela nedfärden när jag maldes ner och skakades runt i lavinens fruktansvärda ”snökvarn”. I och med att mina goggles satt kvar kunde jag hela tiden se medan jag tumlade runt under snön och plötsligt såg jag lite ljus genom snön och och förstod vad som var uppåt, samtidigt som lavinen börjar sakta in. Oklart om jag lyckades göra något aktivt eller om det bara var slumpen som gjorde att jag kom upp till ytan med huvudet just när lavinen stannade helt, men helt klart är att det i alla fall inte var någon nackdel att jag tack vare goggelsen kunde se hela tiden jag tumlade runt under snön. Som jämförelse pressades munnen redan tidigt full med snö och ”trycket” var så fruktansvärt stort medans lavinen ”rullade” ner att det inte gick att spotta ut snön, utan jag fick lov att försöka svälja undan den medan jag for runt som en vante helt utan kontroll under snön.
Trots att det var över 20 år sedan minns jag med fasa denna upplevelse som är den värsta (i alla fall hittills) i mitt liv….

Tack för den, mycket tänkvärd beskrivning.

Tänkte också på det som stod i artikeln om hjärnskador efter lavinolyckor tillsammans med din målande beskrivning ”inifrån lavinen”. Får mig att fundera på nästa steg inom hjälmutveckling. Undrar om inte detta skakande kan vara en bov… Kanske något som stabiliserar huvudet typ Hövding för cyklister? Men utan automatisk utlösning utan kopplad till aktiveringen av övriga ”kudden”.

Annars förstås att aktivt se till att inte hamna där men det är ju parallella spår.

Hjärnskador från upprepat skakvåld inom olika sporter (typ ishockey) är för övrigt något som blir allt mer aktuellt för varje år.