Tobias-Frost
Ny medlem
Atomic Powder Plus...
...kulten har fått en ny anhängare.
Köpte ett par Atomic Powder Plus knappt beggade här på Freeride för lite över ett år sedan. Pröjsade en 600 hundring och tänkte att det kunde det ju vara värt att slänga ut på en gammal fetskida bara för att få pröva hur det känns med sådan bredd under pjäxorna. De var hiskligt fula i neon gult, rosa, orange och svart, och hade några gammla grymt plastiga skitbindningar monterade offcenter mot innerkanterna eftersom det viktigaste som fanns en gång i tiden vara att alltid åka "kloss" oavsett lutning eller före. Nåja, jag monterade av bindningarna och la på ett lager fejkmahognyträ i plast från Kreatima och fick ett par demobindningar monterade av en kompis. De blev faktiskt grymt snygga och ser nu verkligen ut som ett par feta plankor...
Pow + är för de som inte vet den första riktigt feta skidan som tilllverkades, och den producerades först och främst för heliskiing operatörer i Kanada från 1991 och några år därefter. Enligt rykte så blev en ingenjör på Atomic inspirerad av snowboard utvecklingen och den mer surfiga åkstilen och meklade ihop ett par skidor av isärsågade snowboards och blev mycket överraskad av åkningen på dem. Så de gick i produktion och såldes framförallt som nämnts till Kanada. Rykten säger också att puderrävar på den tidens 230cm långa och rätt smala lagg kallade Pow + för en skida för rika och dåliga åkare med lika fet plånbok som den skida de behövde ha under foten för att kunna få ut några svängar i puder. Well, de hade helt klart inte testat...
Måtten är 135 - 115 - 125 på mina 180cm och skärningen ligger någonstans runt 45 m. Konstruktionen är en träsandwich med två aluminium skikt. De är rätt tunga och rejält styva plankor kan man lätt säga. Aluminiumet har den fördelen att man faktiskt kan "rockra" dem om man vill. Ett flertal jänkare har testat detta efter att grundaren till DPS-Skis tippsat om detta på Tetonforumet. De har spänt upp skidorna i en rejäl böj några dagar och därmed "satt" dem med några cm böj fram och bak, men fortfrande med lite camber under foten. Jag satte mina i lite lätt spänn några dagar i tippen och fick en väldigt liten liten tipprocker, vilket jag i efterskott är mycket nöjd med.
Jag har kört i nästan 2 veckor och i antal olika fören och på olika berg och jag måste verkligen säga att dessa lagg rockar så hårt för mig. Jag är grymt impad! Verkligen!
Har kört på ett par gamla svart/grå/vita 185 Rossi B3:or i tre år och gillat dessa skarpt som bra allround i alla fören, men Pow + blåser dessa ur snön nästan överallt på berget faktiskt. Från det att jag tog upp dem på berget i Stranda en dag efter lunch så dubblade jag farten i uppkört fluff och halverade antalet svängar ner plus att jag skrattade hela tiden av lycka över vilka fantastiska verktyg detta var att blåsa utför med i total kontroll. Det var stor glädje helt enkelt, och de har bara fortsatt att imponera därefter i alla de olika fören de har fått smaka.
De har körts i Stranda/Sunnemörsalperna, Björkliden, Nåolja, Abiskoalperna, Kebmassivet och i Narvik. I alla upptänkliga fören, snötyper och temperaturer. Från högfartscrusing på öppna fält till tät snårig björkskog till skakiga hoppsvängar utför 50 graders insteg till snabba svängar i halvrännor till hopp och skutt svängar nerför snäva raviner till fluffhets och pudersvängsjakt i uppspårad djupsnö till regnblöt halvskare med knappt glid till vindblåsta och räfflad betongsnö. De har körts på en rätt blandad kompott av snö och terräng kan jag nog säga...
I puder flyter de helt fantastiskt givetvis och man kan lätt lägga stora feta svängar i machsnell men även snabbt byta över till snabba stunsiga kortsvängar när terrängen eller leklusten kräver det. Lätta att glida över i kas-sväng för att dra ner fart utan att förlora flytet. Att gasa på lite och ibland göra snabba slashsvängar med stort snösprut blev en ny lek när terräng inbjöd till det.
I spårat fluff så är det bara att gasa på och de flyter över allt utan att konstra och det känns nästan som att köra orört. Jag har fått dem att "klattra" litegran som vattenskidor när jag bara släppt på ordentligt men aldrig så att det har känts som någon förlust av kontroll.
I skarsnö är det bara att bränna på och låta farten och skidan skära dig igenom alla svängar, gärna med totalt tryck på dalskidan. Här förvånade de mig nästa mest eftersom det var så enormt enkelt att helt problemfritt bara skära sig ner när man väl vågade köra lite snabbare och litade på skidan. Tror att bristen på skärning är en mycket bidragande faktor här. Detsamma gäller för alla former av blötskare eller allmänt slush där de visar samma trevliga egenskaper och lätthanterlighet.
I tät björkskog, oavsett om det var med djupt torrt puder eller skarsnö eller slush, så var det bara att skutta omkring och lätt att byta riktning, Vid behov så gör man bara en snabb slarv-sväng och studsar sen glatt vidare. Lekfulla och skojsigt snabbsvängda. Just i den här miljön har jag alltid brottats med B3:orna och därmed avskytt tät, snårig skogsåkning, men nu öppnade det sig faktiskt en helt ny och rolig dimension eftersom det blev så lekfullt och enkelt att studsa, glida, snabbsvänga sig omkring.
I brantare miljö med hårdare vindblåst snö vara det bara att stå lite bredbentare och trycka till när man landade hoppsvängarna så gav de fina trygga svängar ner. Inga problem att ösa på när man kände sig säker och även om snön var rätt hård så var det lätt att pendla mellan hopp-, kas- och kantsväng efter behov och terräng.
I pist är det givetvis en annan femma. Detta är givetviss inte ett par allroundskidor, inte alls. Men de funkar hanterbart i pist om den inte är alltför hård och isig, Det går utan problem att transportera sig snabbt och i full kontroll på pistat oavsett hur hårt eller mjukt det är, man får bara stå lite bredare när det är hårt och jobba på att kanta ordentligt. I en stenhård pist i Narvik fick jag faktiskt upp dem i skärande långsväng några gånger efter lite brottande, men som sagt är detta inte rätt element alls. När det är mjukt eller halvmjukt så är tom roligt att flyta omkring i nån blandning av karv- och sladdsväng och högfartscruisa lite slarvigt. Man kan leka omkring och göra slashsvängar i det mjuka i pistens kanter, skutta runt lite kanten av skogen och bara flowa nerför berget avslappnat med ett smajl på läpparna...
Jag har tom gjort lite korta turer på dem med hudar och treckers och det funakde det också, visst det var inte lätta att hasa sig uppåt med men det gick alldeles utmärkt i sidobergsmiljö. Tror dock inte att de är ett bästa val om man ska ge sig ut på flerdagstur om man inte är garanterad episk pudersnö hela tiden, men alla i sällskapet kommer att älska när man spårar iaf...
Sammanfattningsvis så blev det stor åkglädje och mycket lycka med dessa ca 15 år gamla puderlagg och jag ska kosta på dem ett par Marker Duke:ar till nästa vinter så de blir de perfekta hela-berget-och-sidorna-därtill-laggen de är, och dessutom ska de få lite tlc med tillfixad ovansida så att de blir så snygga förtjänar att vara.
Lite fakta om mig:
Man
42 år
80+kg
171
07=
29 skiddagar
9 transportdagar
10 downdagar
Köpte ett par Atomic Powder Plus knappt beggade här på Freeride för lite över ett år sedan. Pröjsade en 600 hundring och tänkte att det kunde det ju vara värt att slänga ut på en gammal fetskida bara för att få pröva hur det känns med sådan bredd under pjäxorna. De var hiskligt fula i neon gult, rosa, orange och svart, och hade några gammla grymt plastiga skitbindningar monterade offcenter mot innerkanterna eftersom det viktigaste som fanns en gång i tiden vara att alltid åka "kloss" oavsett lutning eller före. Nåja, jag monterade av bindningarna och la på ett lager fejkmahognyträ i plast från Kreatima och fick ett par demobindningar monterade av en kompis. De blev faktiskt grymt snygga och ser nu verkligen ut som ett par feta plankor...
Pow + är för de som inte vet den första riktigt feta skidan som tilllverkades, och den producerades först och främst för heliskiing operatörer i Kanada från 1991 och några år därefter. Enligt rykte så blev en ingenjör på Atomic inspirerad av snowboard utvecklingen och den mer surfiga åkstilen och meklade ihop ett par skidor av isärsågade snowboards och blev mycket överraskad av åkningen på dem. Så de gick i produktion och såldes framförallt som nämnts till Kanada. Rykten säger också att puderrävar på den tidens 230cm långa och rätt smala lagg kallade Pow + för en skida för rika och dåliga åkare med lika fet plånbok som den skida de behövde ha under foten för att kunna få ut några svängar i puder. Well, de hade helt klart inte testat...
Måtten är 135 - 115 - 125 på mina 180cm och skärningen ligger någonstans runt 45 m. Konstruktionen är en träsandwich med två aluminium skikt. De är rätt tunga och rejält styva plankor kan man lätt säga. Aluminiumet har den fördelen att man faktiskt kan "rockra" dem om man vill. Ett flertal jänkare har testat detta efter att grundaren till DPS-Skis tippsat om detta på Tetonforumet. De har spänt upp skidorna i en rejäl böj några dagar och därmed "satt" dem med några cm böj fram och bak, men fortfrande med lite camber under foten. Jag satte mina i lite lätt spänn några dagar i tippen och fick en väldigt liten liten tipprocker, vilket jag i efterskott är mycket nöjd med.
Jag har kört i nästan 2 veckor och i antal olika fören och på olika berg och jag måste verkligen säga att dessa lagg rockar så hårt för mig. Jag är grymt impad! Verkligen!
Har kört på ett par gamla svart/grå/vita 185 Rossi B3:or i tre år och gillat dessa skarpt som bra allround i alla fören, men Pow + blåser dessa ur snön nästan överallt på berget faktiskt. Från det att jag tog upp dem på berget i Stranda en dag efter lunch så dubblade jag farten i uppkört fluff och halverade antalet svängar ner plus att jag skrattade hela tiden av lycka över vilka fantastiska verktyg detta var att blåsa utför med i total kontroll. Det var stor glädje helt enkelt, och de har bara fortsatt att imponera därefter i alla de olika fören de har fått smaka.
De har körts i Stranda/Sunnemörsalperna, Björkliden, Nåolja, Abiskoalperna, Kebmassivet och i Narvik. I alla upptänkliga fören, snötyper och temperaturer. Från högfartscrusing på öppna fält till tät snårig björkskog till skakiga hoppsvängar utför 50 graders insteg till snabba svängar i halvrännor till hopp och skutt svängar nerför snäva raviner till fluffhets och pudersvängsjakt i uppspårad djupsnö till regnblöt halvskare med knappt glid till vindblåsta och räfflad betongsnö. De har körts på en rätt blandad kompott av snö och terräng kan jag nog säga...
I puder flyter de helt fantastiskt givetvis och man kan lätt lägga stora feta svängar i machsnell men även snabbt byta över till snabba stunsiga kortsvängar när terrängen eller leklusten kräver det. Lätta att glida över i kas-sväng för att dra ner fart utan att förlora flytet. Att gasa på lite och ibland göra snabba slashsvängar med stort snösprut blev en ny lek när terräng inbjöd till det.
I spårat fluff så är det bara att gasa på och de flyter över allt utan att konstra och det känns nästan som att köra orört. Jag har fått dem att "klattra" litegran som vattenskidor när jag bara släppt på ordentligt men aldrig så att det har känts som någon förlust av kontroll.
I skarsnö är det bara att bränna på och låta farten och skidan skära dig igenom alla svängar, gärna med totalt tryck på dalskidan. Här förvånade de mig nästa mest eftersom det var så enormt enkelt att helt problemfritt bara skära sig ner när man väl vågade köra lite snabbare och litade på skidan. Tror att bristen på skärning är en mycket bidragande faktor här. Detsamma gäller för alla former av blötskare eller allmänt slush där de visar samma trevliga egenskaper och lätthanterlighet.
I tät björkskog, oavsett om det var med djupt torrt puder eller skarsnö eller slush, så var det bara att skutta omkring och lätt att byta riktning, Vid behov så gör man bara en snabb slarv-sväng och studsar sen glatt vidare. Lekfulla och skojsigt snabbsvängda. Just i den här miljön har jag alltid brottats med B3:orna och därmed avskytt tät, snårig skogsåkning, men nu öppnade det sig faktiskt en helt ny och rolig dimension eftersom det blev så lekfullt och enkelt att studsa, glida, snabbsvänga sig omkring.
I brantare miljö med hårdare vindblåst snö vara det bara att stå lite bredbentare och trycka till när man landade hoppsvängarna så gav de fina trygga svängar ner. Inga problem att ösa på när man kände sig säker och även om snön var rätt hård så var det lätt att pendla mellan hopp-, kas- och kantsväng efter behov och terräng.
I pist är det givetvis en annan femma. Detta är givetviss inte ett par allroundskidor, inte alls. Men de funkar hanterbart i pist om den inte är alltför hård och isig, Det går utan problem att transportera sig snabbt och i full kontroll på pistat oavsett hur hårt eller mjukt det är, man får bara stå lite bredare när det är hårt och jobba på att kanta ordentligt. I en stenhård pist i Narvik fick jag faktiskt upp dem i skärande långsväng några gånger efter lite brottande, men som sagt är detta inte rätt element alls. När det är mjukt eller halvmjukt så är tom roligt att flyta omkring i nån blandning av karv- och sladdsväng och högfartscruisa lite slarvigt. Man kan leka omkring och göra slashsvängar i det mjuka i pistens kanter, skutta runt lite kanten av skogen och bara flowa nerför berget avslappnat med ett smajl på läpparna...
Jag har tom gjort lite korta turer på dem med hudar och treckers och det funakde det också, visst det var inte lätta att hasa sig uppåt med men det gick alldeles utmärkt i sidobergsmiljö. Tror dock inte att de är ett bästa val om man ska ge sig ut på flerdagstur om man inte är garanterad episk pudersnö hela tiden, men alla i sällskapet kommer att älska när man spårar iaf...
Sammanfattningsvis så blev det stor åkglädje och mycket lycka med dessa ca 15 år gamla puderlagg och jag ska kosta på dem ett par Marker Duke:ar till nästa vinter så de blir de perfekta hela-berget-och-sidorna-därtill-laggen de är, och dessutom ska de få lite tlc med tillfixad ovansida så att de blir så snygga förtjänar att vara.
Lite fakta om mig:
Man
42 år
80+kg
171
07=
29 skiddagar
9 transportdagar
10 downdagar
