waxoff
Aktiv medlem
Att insatsgänga sig.
Har du monterat insatsgängor för bindningarna på några lagg? Alltså, vilket åtagande det känns som. Jag menar, det är en åtgärd man tar till när man har bestämt sig. Nu är det vi, helt enkelt. Vi har en framtid. Det är ingenting man bara skämtar bort med sin omgivning. Från och med nu så delar vi glädje och sorg, och är varandra trogna, tills döden skiljer oss åt, liksom.
Visst, man kan göra det av rent praktiska skäl. Men allvarligt, är det verkligen bara av praktiska skäl? Nog finns det väl ett ömsesidigt gillande i botten, som på sätt och vis manifesteras då insatserna kommer på plats. Insatser för flera bindningar på samma skidpar förstärker bara min tes. Tillsammans har vi inte bara ett syfte, vi har flera!
Samma bindning på flera par skidor? Tjaa, om alla inblandade trivs med det, så vem är väl jag att ha synpunkter på det?
Ett förhållande utan insatsgängor är väl egentligen mer att jämföra med ett obestämt, lite svävande, möjligen tillfälligt, kanske t.o.m. lite juvenilt, förhållande. Jag menar, vad är det väl att borra om ett par skidor för bindningsbyte och i samband med det plugga de gamla hålen? Det görs ju i en handvändning och lämnar knappt några spår, bara erfarenheter.
Men kom igen, bryt upp ett förhållande med insatsgängade lagg och du kan ju själv ana fortsättningen. De ärren lämnar aldrig de övergivna! Sannolikt har ni tillsammans delat så många öden att du själv också har svårt att glömma. Eller hitta nån likvärdig. Om inte annat kommer du jämföra kommande relationer med den förra. Såvida ni inte ingick i det nya förhållandet av tvång, eller under inflytande av rusdrycker, eller bara helt enkelt förhastat då det förra sprack etc..
Hur som helst, alltså, det måste vara härifrån uttrycket “att gänga sig”, när partners ingår giftermål, egentligen härstammar ifrån.
Så tänk, bara tänk, vad vore väl svenska språket utan skidåkningen?
Visst, man kan göra det av rent praktiska skäl. Men allvarligt, är det verkligen bara av praktiska skäl? Nog finns det väl ett ömsesidigt gillande i botten, som på sätt och vis manifesteras då insatserna kommer på plats. Insatser för flera bindningar på samma skidpar förstärker bara min tes. Tillsammans har vi inte bara ett syfte, vi har flera!
Samma bindning på flera par skidor? Tjaa, om alla inblandade trivs med det, så vem är väl jag att ha synpunkter på det?
Ett förhållande utan insatsgängor är väl egentligen mer att jämföra med ett obestämt, lite svävande, möjligen tillfälligt, kanske t.o.m. lite juvenilt, förhållande. Jag menar, vad är det väl att borra om ett par skidor för bindningsbyte och i samband med det plugga de gamla hålen? Det görs ju i en handvändning och lämnar knappt några spår, bara erfarenheter.
Men kom igen, bryt upp ett förhållande med insatsgängade lagg och du kan ju själv ana fortsättningen. De ärren lämnar aldrig de övergivna! Sannolikt har ni tillsammans delat så många öden att du själv också har svårt att glömma. Eller hitta nån likvärdig. Om inte annat kommer du jämföra kommande relationer med den förra. Såvida ni inte ingick i det nya förhållandet av tvång, eller under inflytande av rusdrycker, eller bara helt enkelt förhastat då det förra sprack etc..
Hur som helst, alltså, det måste vara härifrån uttrycket “att gänga sig”, när partners ingår giftermål, egentligen härstammar ifrån.
Så tänk, bara tänk, vad vore väl svenska språket utan skidåkningen?
