Du har kanske redan sett dessa, men här är två artiklar gällande den undersökning om lavinsäkerhet och risker som Freeride och Fjällsäkerhetsrådet gjorde för ett tag sedan.
https://www.freeride.se/allt-fler-aker-offpist-men-informationen-brister/
https://www.freeride.se/svenskarnas-offpistvanor-kartlagda/
Samt den fullständiga rapporten:
http://www.fjallsakerhetsradet.se/ImageVault/Images/id_571/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
Och (någorlunda) kort om mina personliga upplevelser:
Ledare i gruppen? Ja, om en person har kunskap som ingen annan besitter (om åket, snöförhållanden vid tillfället eller kan mer om lavinrisk) brukar det bli att den outtalat tar kommandot. Oftast är det kunskap om själva åket som leder till detta.
Påverkar filmning och fotografering:
Jag fotar en del och ställer mig sällan på en plats där jag bedömer att jag befinner mig i uppenbar risk om det skulle släppa. Ibland kör jag efter eller jämte en kompis och filmar, men inte där det är brant eller sketchy snö (inte någonstans där jag ändå inte varit bekväm med att åka samtidigt, alltså).
Tekniska diskussioner och information: Jag har åkt mycket på en och samma ort (Val Thorens) och har just där fått hyfsad koll på hur snön brukar bete sig vid olika sorters väder. Nu när jag inte säsongar längre försöker jag kolla med någon som bor där hur snön varit under vintern när jag kommer dit för att ha lite mer perspektiv än bara den snön som just ramlat ner. De flesta ställen jag åker på körs kontinuerligt och av många under hela vintern, så risken för stora sammanhängande lager som släpper bör väl rimligen vara ganska liten, tänker jag. Utöver det kollar jag lavinprognosen i liftanläggningen, snackar med pistörerna om en lift är stängd (frågar mer exakt vilka områden som orsakat att den inte är öppen, om de ska spränga etc.) och kollar lavinrapporter på pistehors.com. Jag är ingen snöprofilsgrävare.
Sen har jag själv blivit mer och mer vaksam ju mer jag lärt mig om laviner och snö. Små saker som att skråa tätt efter varandra över osäker terräng, skråa in ovanför någon annan, inte bestämma safespot utan bara åka iväg (och kanske ställa sig utom synhåll), vara superhetsig och inte palla ta en minut innan man sticker iväg att bara snacka igenom vem som åker först och vart man ska stanna, den skiten har jag inte tålamod med längre. Jag åker bara med folk jag litar på. Det är inte bara laviner som kan ställa till det – om jag är sist att åka och alla andra har åkt ner så långt att de inte ser mig, hur lätt är det då att få hjälp om man ramlar och skadar sig till exempel? Vissa tycker säkert att jag är en tråkpåse, men jag har hellre respekt för snön och min egen oförmåga än tar stora risker och hetsar.
