Svenskarnas offpistvanor kartlagda

Vad i undersökningen tycker du själv är mest anmärkningsvärt?
– Det som vi tycker är mest intressant är att profilen på de omkomna de senaste tolv åren och profilen på de som svarat är väldigt lika, det visste vi inte innan att det skulle vara. Men även att så många ser risktagande som nödvändigt för att få ett bra åk. Då är det väldigt viktigt att man vet att man har bra stöd för sina beslut när man tar den risken. Har man ingen information men ändå åker, då är det anmärkningsvärt. Sedan, en tredje sak, är väl att ganska många inte övar tillräckligt mycket på sin lavinurustning. Nu har vi ju inte frågat 1000 personer ute på gatan utan bad läsarna svara och det är ju de som är intresserade och aktiva offpiståkare som främst har svarat. Och sett till att så stor andel har lavinutrustning men att det är en avsevärd andel inte regelbundet övar, det är anmärkningsvärt.

Var det en slump att tre gånger så många svenskar omkom i laviner förra säsongen jämfört med en normal säsong tror du?
– När det gäller trender får man titta på en längre tid, enstaka år kan ju alltid sticka ut. Men förra vinterns snöförhållanden spelar in så klart. För tre år sedan var det många lavinolyckor i Alperna då det var mycket snö och bra förhållanden för både offpist och laviner. Offpiståkning och toppturande ser ut att öka i alla länder så naturligtvis blir det då även fler som utsätter sig för risk och därmed kan även fler olyckor inträffa. Det är bara att hoppas att vi alla kan bli bättre på att läsa, förstå och använda den lavininformation som publiceras samt att kunna anpassa vår åkning och val av linjer efter graden av lavinfara, hur terrängen ser ut och vilken nivå av kunskap vi själva har. Detta kommer med all sannolikhet ha en påverkan på hur antalet olyckor utvecklas i framtiden.

Hur se du på att fem av tio i undersökningen anser att andra länders lavininformation är bättre än den svenska?
– Det har nog att göra med att de lavinprognoser som erbjuds i Norge, i Alperna och i Nordamerika är betydligt mer omfatande avseende relevant information och ger åkaren ett helt annat stöd än den enkla lavinbedömning som idag ges av svenska liftanläggningar i fjällen.

Sverige är i nuläget är det enda europeiska bergslandet som inte erbjuder nationella lavinprognoser.
– Det är tydligt att allt fler länder börjar med lavinprognoser. Norge är långt framme men även Island och Finland har börjat jobba med det.

Naturvårdsverket hade ett utvecklingsprojekt kring lavinprognoser under vintern 2011-2012 men avbröt sedan projektet då de ansåg att deras uppdrag från regeringen inte var tydligt och långsiktigt upplagt. Nu kan lavinprognoserna vara på väg tillbaka. I en intervju med Morgonekot säger miljöminister Lena Ek att hon kommer att jobba för att lavinprognoserna ska upptas igen 2015.
– Jag är beredd att verka för att vi ska kunna få det här systemet igång till nästa säsong och då måste vi också kunna anslå medel för det, säger hon till Morgonekot.

I dag kommer regeringen att lägga ett uppdrag på Naturvårdsverket att utreda förutsättningarna för lavinprognoser i Sverige, om behoven och om staten ska vara ansvarig. Men det kommer inte bli några lavinprognoser den här vintern då det handlar om ett regeringsuppdrag som ska redovisas senare nästa år. Tidigast kan lavinprognoserna upptas igen vintern 2015.
– Vi tror att framtiden ligger i regionala lavinprognoser som presenteras på ett internationellt standardiserat sätt. Inte bara en siffra från liftanläggningen utan även information om vilka sluttningar som är särskilt lavinfarliga tillsammans med tydliga råd om var i terrängen var det är säkrast för dagen. Då kommer våra svenska åkare att på ett naturligt sätt ta kunna ta mer aktiv del av de utländska lavinprognoserna och förhoppningsvis kunna anpassa val av terräng beroende av aktuell lavinfara, säger Per-Olov Wikberg.