Freeride testar: Lavinappar, del 2

Det dyker upp allt fler lavinappar på marknaden. För att undersöka om de är ett alternativ till traditionella transceivers testade vi i somras apparna på barmark. Nu har vi testat dem i sitt rätta element, i snön i Åre.

Kort om testet: I slutet av sommaren testade Freeride tre olika lavinappar, iSIS (iOS), SnoWhere (iOS) och Snøg (Android) i Hammarbybacken. Syftet med detta första barmarkstest var att se om apparna överhuvudtaget fungerade, och för att få en första koll på teknik och användarvänlighet. För att undersöka hur apparna fungerar i mer autentisk miljö, i snö och kyla, genomförde vi ett andra test i vintermiljö i Åre där vi sökte svar på följande frågor: Hur påverkas batteritiden av kylan? Både iSIS och Snøg drar mycket batteri då de använder sig av internet (GSM, 3G) och blåtand, respektive WiFi. Hur är handhavandet i kyla? Hur påverkas apparna av riktig snö?
Den app som fick sämst betyg i det första testet, SnoWhere (iOS), har försvunnit från marknaden och den har därför inte testats i vintermiljö.
Var: i Åre
När: 13 december 2013
Förhållanden: Klart väder och åtta minusgrader. Att telefonerna grävdes ner i konstsnö bör nämnas då konstsnö har ett högre vatteninnehåll och därför skärmar av signalerna mer än natursnö.
Testgrupp: I samband med lavinkongressen i Åre testade deltagarna lavinapparna. Testdeltagarna, totalt 30 stycken, var bland annat lavininstruktörer, fjällräddare och lavintekniker men också rena nybörjare fanns i gruppen. Det är deras test-utvärderingar som ligger till grund för testet.
Tillvägagångssätt: Vi grävde ner två telefoner, en iPhone och en androidtelefon, på 70 centimeters djup. Efter en kort genomgång och introduktion delades deltagarna upp i mindre grupper som sedan testade att söka med de två apparna, iSIS och Snøg. Ett grovsök som påbörjades på 30 meters avstånd följdes av ett finsök.

ISIS – SYSTÈME INTELLIGENT DE SECOURS

Isis använder sig av både internet (GSM, 3G) och blåtand för att sända och söka. På kortare avstånd (max 45 meter) går den via blåtand, och på avstånd upp till en kilometer går den via internet (GSM, 3G).

När appen startas är den i automatiskt sändläge, och för att söka klickar man på “Scan for victims”. iSIS kan genom att analysera hur telefonen (och användaren) förflyttar sig avgöra om personen har råkat ut för en lavin eller olycka. Då sänder den automatiskt ut en signal och koordinater till användarens registrerade favoriter, och även fjällräddning, om fjällräddningen i området använder sig av iSIS. Man kan även sända ut en signal manuellt från “startsidan” i appen.

iSIS har två sökvarianter, en för grovsök som på skärmen ser ut som Google Maps, och en för finsök som använder sig av siffror som är tänkt att användas när man “korssöker”, vilket appen vänligen upplyser användaren om minst en gång i minuten.

Appen har fem “flikar” där den mittersta, som autostartar, bara har två funktioner – söka efter offer samt sända hjälpsignal. Övriga flikar är, från vänster till höger, karta (GPS), alerts, prenumeration (den är inte gratis) och inställningar.

Kortfakta iSIS

Pris: Att ladda ner iSIS från App Store är gratis, däremot så krävs det ett abonnemang för att kunna använda den. Exempel: 7 dagar kostar 22:-, en hel säsong kostar 399:-
Hemsida: isis-application.com
Kompatibilitet: iPhone 4 och nyare, med minst iOS 7.0. Funkar även på iPad 2 och nyare. Appen är optimerad för iPhone 5.
Räckvidd enligt tillverkaren: Blåtand upp till 45 meter, internet (GSM,3G) upp till 1000 meter. I vårt test hade vi inga problem att få in signalen på 30 meters avstånd när den sändande mobiltelefonen var begravd på 70 centimeters djup.

Omdöme: De få positiva omdömena handlade framförallt om att den var lätt att förstå och handskas med. En av de allvarligaste bristerna som många påpekade var att den var oprecis i finsöket, där flera av testpersonerna fick en felvisning på fem till sex meter. ”Dålig precision, ca 5-6 meter felvisning”, skriver en av testdeltagarna. Många hade också svårt att förstå i vilken riktning de skulle gå – appen visar inte riktningen på displayen. Många påpekade också att den saknade avståndsbedömning. iSIS kritiserades även för att vara långsam och många upplevde en seghet i systemet. Sammanfattningsvis var testgruppen överens om att iSIS inte var tillräckligt pålitlig i dagens utförande, och att den inte kunde ersätta transceivern, men många skrev också att den kan ha en framtid om man uppdaterar den. ”iSIS fungerar inte idag men har möjligen framtiden för sig”, skriver en testare. Tekniken med att använda tele/mobil behöver utvecklas mer”, skriver en annan.

+

Lätt att förstå
Lätt att handskas med

Långsam och seg
Oprecis, 5-6 meter felvisning i finsöket
Dålig batteritid i kyla
Svårt att förstå riktning
Ej kompatibel med Snøg.

SNØG AVALANCHE BUDDY

Snøg sänder och söker via WiFi, vilket betyder att den plockar in alla möjliga signaler om man befinner sig i tätbebyggda områden. Detta kan dock motverkas genom att man väljer bort signaler som inte är relevanta. Dock tror vi att det hade varit smartare att man registrerade de signaler man vill komma åt istället för att hålla på och blockera en massa irrelevanta nätverk. Det är även extremt viktigt att mobilens WiFi är “ständigt påslaget”.

Att Snøg använder just WiFi gör att man i teorin kan söka efter telefoner som inte använder Android. I praktiken funkade det dock dåligt, då det krävdes att WiFi-menyn på iPhonen vi provade att söka efter var konstant aktiv för att telefonens WiFi skulle vara aktiverat. Sannolikt har detta något att göra med att iPhone har en automatiskt avstängningsfunktion för att sända WiFi om det inte skickas något data. Med andra ord är det rätt svårt att hitta dina polare om de inte har Android.

Signalerna visas som staplar på displayen, ju högre stapel desto starkare signal, och som extra hjälp finns det även ljud.

Kortfakta Snøg Avalanche Buddy

Pris: Gratis
Hemsida: piranhastuff.nl
Kompatibilitet: Android 2.2 och senare
Räckvidd enligt tillverkaren: 40 meter. I vårt test hade vi inga problem att få in signalen på 30 meters avstånd när den sändande mobiltelefonen var begravd på 70 centimeters djup.

Omdöme:  De få positiva reaktionerna handlade nästan uteslutande om att den hade ett starkt och tydligt ljud. Många tyckte även att det var lätt att komma igång med den samt att den var lätt att förstå och handskas med.
De som tidigare använt enantenniga transceivers lyckades bäst vid finsöket. Detta beror på att signalerna på Snøg visas som staplar, ju högre stapel desto starkare signal, vilket även de gamla enantenniga lavinsändarna gjorde. Men alla höll inte med om användarvänligheten. ”Inte självklar att förstå, vilket den borde vara eftersom den är så enkel att få tag på”, skriver en testarna.

De negativa omdömena dominerar även här. Ett stort problem var att många upplevde störningar från andra mobiltelefoner med WiFi påslaget. ”Mycket nätstörning i urban miljö, säkert bättre på fjället”, skriver en av testarna. Flera kritiska röster höjdes mot appens tröghet och eftersläpning. ”Fördröjning på signaler vid finsök, cirka fyra sekunder”, skriver en av testarna.  För flera av testpersonerna låste sig dessutom appen. ”Jag skulle aldrig lita på den i en lavinsituation”, skriver en av testpersonerna.

+

Bra ljud
Lätt att förstå och handskas med, framförallt om man har använt analoga transceivers tidigare

Långsam och seg, lång uppdateringstid
Störning från andra mobiltelefoner med WiFi påslaget
Fungerar dåligt i kallt väder
Svårhanterlig
Ej kompatibel med iSIS. (Utvecklarna av Snøg har dock sagt att de gärna är med och utvecklar en standard för lavinappar så att de blir kompatibla med varandra.)

Sammanfattning

Vårt andra test visar att apparna inte håller måttet för lavinräddning i praktiken. De är inte tillräckligt exakta i finsöket och kyla påverkar batteritiden alldeles för mycket. Batterierna i en transceiver ska hålla för 200 timmars sändläge och därefter ytterligare en timme i sök (enligt normen EN 300-718) vid minus 10 grader. Ingen av mobiltelefonerna klarade detta.

Vi var oroliga för att mobiltelefonernas förhållandevis höga frekvenser (450 mHz-5 gHz) skulle påverkas av snön (eftersom vatten skärmar av radiosignaler). Vid ett snödjup på 70 centimeter var inte det här något bekymmer även om vi testade i konstsnö med hög densitet. Frågan om djupare begravda smartphones kvarstår dock för framtida tester.

Lavinapparna har i andra tester fått kritik för att de inte är kompatibla med det nuvarande transceiversystemet och fjällräddningens ordinarie söksystem. Självklart hade det varit bra men att döma ut ny teknik för att den inte är kompatibel med den gamla är inte något som främjar utveckling av ny utrustning. Tyvärr är inte någon av apparna redo att användas i skarpt läge men de visar ändå vilken potential det finns i den nya tekniken. Det skulle vara intressant om transceivertillverkarna tittade närmare på både tekniken och användargränssnitten som finns i smartphones.

Tyska ministeriet för ekonomi och teknik finansierar i dagsläget ett lavinsmartphoneprojekt där man håller på att utveckla tekniken med smartphones och Galileo (det europeiska satellitnavigeringssystemet). Projektet har fått 1700 000 euro. För mer info: http://www.lawinenfon.eu/index.php/en/

Även på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm pågår det ett lavinappsprojekt. Det är professorerna i signalbehandling som jobbar med projektet. En prototyp har tagits fram och tekniska testar pågår. Projektet är EU-finansierat genom medel från European Research Council (ERC) och stöds även av KTH Innovation. Mer information om den appen kommer längre fram här på Freeride.se.

Text: Hedda Berander, Mårten Johansson, Fredrik Tacacho

Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.