Freeride testar: Lavinappar, del 1

Det har börjat dyka upp lavinappar på marknaden som är tänkta att fungera som transceivrar fast i telefonen. Kan detta vara framtiden inom lavinsäkerhet eller är det en teknologisk dagslända? Freeride samlade ihop en testpatrull och begav sig tillsammans med Åre Lavincenter till Hammarbybacken för ett grundläggande test av funktion och användarvänlighet.

 

Testpatrull

Hedda Berander (Heddious): Redaktör på Freeride. Typisk “bummarjävel”, dvs kan använda en transceiver och läsa en lavinbulletin men skäms egentligen över att hon inte har större kunskaper och tränar mer. Har aldrig behövt använda en transceiver i skarpt läge.

Carl Edin (Carled): Standardiserad Freeride-medlem. Håller sig uppdaterad, även inom lavinutrustning, men allt som oftast utgörs säkerhetstänket av batteribyte i transcievern varje år, sökträning i eventuella träningsområden och genom att helt enkelt säga nej till åk.

Oscar Frick (Vattendroppe): Lekman på lavinområdet, men med mycket utbildning och viss erfarenhet inom radiokommunikation och elektronik. Hade förmodligen haft mer formell kompetens på lavinområdet om tid och pengar inte varit en bristvara.

Mårten Johansson (Centralbyrakraten): Chef för Åre Lavincenter och arbetar dagligen med lavinfrågor. Har genom jobbet blivit en tekniknörd och de flesta nya lavinprylarna passerar Mårtens skrivbord/snödriva innan de hittar ut till marknaden.

 

Tillvägagångssätt

Vi har testat apparna iSIS (iOS), SnoWhere (iOS) och Snøg (Android).

Innan vi testade att söka med apparna gick vi igenom funktionerna hos respektive app och vilka tekniker de använde sig av för att söka. Därefter testade vi dem på planen utanför Hammarbybackens fikastuga genom att placera den ”begravda” telefonen på marken och sedan börja söka på cirka 50-70 meters avstånd. Efter detta första söktest simulerade vi djup snö genom att telefonen lades i en vattentät påse och sänktes ner i en spann med vatten. På grund av årstiden var detta det närmast möjliga vi kunde komma riktig snö.

Vattenmängden som skärmade av mobiltelefonerna motsvarar 0,5-1 m snö men eftersom tätheten i snö och vatten är så olika kan vi inte dra fullständiga slutsatser utan att ha testat apparna i verklig snö.


Mobil i hink med vatten, för att utsätta signalen för någonting som är lite mer likt snö.
Under skidtestarhelgen i Åre i mitten av december kommer vi testa apparna igen tillsammans med Åre Lavincenter, för att se hur de funkar i mer autentiska förhållanden. Då kommer vi titta närmare på batteritid, handhavande i kyla, multisök, och i vilken grad apparna störs av riktig snö. Detta första ”barmarkstest” utfördes för att se om apparna överhuvudtaget fungerade, och för att få en första koll på teknik och användarvänlighet.

Målet med testet är att få fram huruvida de testade apparna kan ersätta en transceiver, ska användas ihop med en
transceiver, eller inte användas överhuvudtaget.

iSIS – Système Intelligent de Secours


Använder sig av både internet och blåtand för att sända och söka. På kortare avstånd (max 45 meter) går den via blåtand, och på avstånd upp till en kilometer går den via internet.


Oscar testar iSIS på riktigt nära håll.
När appen startas
upp är den i automatiskt sändläge, och för att söka klickar man på “Scan for victims”. iSIS kan genom att analysera hur telefonen (och användaren) förflyttar sig avgöra om personen har råkat ut för en lavin eller olycka. Då sänder den automatiskt ut en signal och koordinater till användarens registrerade favoriter, och även fjällräddning, om fjällräddningen i området använder sig av iSIS. Man kan även sända ut en signal manuellt från “startsidan” i appen.

iSIS har två sökvarianter, en för grovsök som på skärmen ser ut som Google Maps, och en för finsök som använder sig av siffror som är tänkt att användas när man “korssöker”, vilket appen vänligen upplyser användaren om minst en gång i minuten.

Appen har fem “flikar” där den mittersta, som autostartar, bara har två funktioner – söka efter offer samt sända hjälpsignal. Övriga flikar är, från vänster till höger, Karta (GPS), Alerts, Prenumeration (den är inte gratis) och Inställningar.

 

Den automatiska “alerten” funkar bra, knallar man runt med telefonen en stund och sedan lägger den prick stilla på marken tjuter det till i de andra lurarna efter ungefär 20 sekunder och då är det bara att slå om dem till sök. Den korta tiden innan telefonen skickar ut en nödsignal kan potentiellt ställa till med problem, man får vara uppmärksam så inte polarna kommer och letar upp en när man besökt hemlighuset eller om liften stannat. Dock kan man se snabbt på GPS-kartan om personen som larmar befinner sig inomhus.

Grovsöket funkar bra när vi testar, förutom att appen inte visar riktning på displayen. Det blir en del frustrerat snurrande på telefonen innan man vant sig. Finsöket använder sig av blåtand och är baserat på signalstyrka, ju högre siffra – desto starkare signal, alltså närmare den begravda. Lite vilseledande, eftersom transceivers idag visar avstånd – ju lägre siffra desto närmare den begravda.

Flera av oss hade svårt att tyda siffrorna och upplevde systemet som svajigt. Dessutom var den upprepande påminnelsen om “finsöksmönstret” otroligt irriterande, det måste gå att stänga av på något vis. Den enda som inte alls hade problem med finsöket var Mårten.
När vi sedan sänkte ner en telefon i vatten försämrades resultatet markant. Även om blåtandssökningen gav utslag på nära håll svajade det otroligt mycket och hade känts riktigt otryggt om det hade varit en riktig nödsituation.

Sidospår: Den såkallade “favoritfunktionen” i iSIS – att man kan se vem som skickat en alert, kan leda till moraliska dilemman på samma sätt som en Barryvox Pulse, fast ännu värre då man ser exakt vilken person det är, inte bara om det är en levande person eller inte.

Individuella omdömen


Hedda:
Känns ganska genomtänkt när man läser om den, och att de fått testa den tillsammans med franska bergsräddningen borde ju säga en del. Funktionen med favoriter är bra, och kan säkert vara användbar vid annat än lavinolyckor också, t.ex. om man ligger skadad i skogen och enkelt kan skicka koordinater till sina kompisar eller bergsräddning.
Problemet är att jag inte lyckas förstå mig på söket. Grovsök funkar, men i finsöket är det svajigt och kräver mer precision och vana än vad jag har. Den känns inte lika pålitlig som transceivern jag är van vid. Det är irriterande att kartan inte visar vilken riktning man själv är vänd åt, och det hade även varit skönt med ljud.
Oroväckande resultat när den lagts i vattenhinken.. hu.

Carl: iSIS ger ett bra första intryck rent visuellt, men eventuellt är det kanske lite väl snyggt och designat. Frågan är om det kanske kan bli lite för mycket för en förstagångsanvändare som prenumererar på tjänsten en alpvecka med vännerna. En kompetent app med många funktioner men frustrationen som uppstår när korssökningen inleds och det krävs små rörelser och full koncentration är inte acceptabelt! Att betalningen strulade och att jag inte kunde aktivera ett abonnemang är en annan historia..

Oscar: Känns som den appen mest tankeverksamhet gått in i. De har försökt göra en transcieverapp som ska vara lite mer än en transciever, vilket gör att den kan ha ett användningsområde trots att finsöket inte fungerar bra.

Mårten: iSIS känns som en genomtänkt app och jag hoppas verkligen att den kommer att leverera även i våra kommande fälttester. Dock så har den utvecklingspotential med riktningsvisare i grovsöket och ljudstöd.

 


Skärmdumpar från menyerna i iSIS.

Fakta iSIS

Pris: Att ladda ner iSIS från App Store är gratis, däremot så krävs det ett abonnemang för att kunna använda den. Exempel: 7 dagar kostar 49:-, en hel säsong kostar 399:-

Hemsida: isis-application.com

Kompatibilitet: iPhone 4 och nyare, med minst iOS 6.1. Funkar även på iPad 2 och nyare.

Räckvidd enligt tillverkaren: Blåtand upp till 45 meter, internet upp till 1000 meter.

Vår uppmätta räckvidd (med blåtand): Omkring 15 meter på torra land, cirka 5 meter när telefonen låg nedsänkt i vatten.


SnoWhere


SnoWhere fick stora problem när den sändande telefonen lades i vattenhinken.

SnoWhere sänder ut en signal som kan plockas upp av andra användare av appen inom en radie av 40 meter. Den fungerar utan täckning och vill helst att man stänger av WiFi:n för bästa effekt. Själva designen är väldigt enkel med en av och på-knapp, en kart-knapp och en sök-knapp. Klickar man på sök-knappen kommer även där upp en karta av Google Maps-typ.
En sak som är lite märklig är att den sänder och söker samtidigt, vilket gör att andra som också söker kan dyka upp på kartan när man håller på.

SnoWhere har till skillnad från iSIS ljud, och där har de brassat på ordentligt. När någon är “hittad” tutar det till i bästa Age of Empires-stil och medan man söker ger telefonen ifrån sig stridsflygsljud med jämna mellanrum. Varför? Den som det visste.

Appen har bara ett sökläge, alltså ingen finsök. Grovsöket funkar okej, men eftersom platsangivelserna är +/- fem meter och det inte finns något finsök blir det besvärligt de sista metrarna.

Två funktioner som sticker ut är att en sökande telefon kan få en sändande telefon att skicka ut ett sirenljud. Klickar man på “knappnålen” som är den man söker efter dyker det upp en liten megafon. Ett klick på den så tjuter den “begravda” mobilen. En bra funktion som säkert kan vara användbar som hjälpmedel vid finsök. Dock räcker det inte som ersättning.
Den andra funktionen är att den sökandes display inte bara visar karta, utan även markerar allt område som du täckt. Om ni är mer än en som söker ser bägge två varandras respektive promenadvägar.

Med den sändande mobilen i vatten fick vi inte systemet att fungera över huvud taget.

Värt att nämna är att det på SnoWheres hemsida står ”If you have no intention of buying an avalanche transceiver, yet still occasionally leave the groomed pistes to explore deep snow within the controlled area of a ski resort then SnoWhere is for you”.

 

Individuella omdömen


Hedda:
Sirenfunktionen uppväger tyvärr inte saknaden av finsök. På det hela taget känns det som att funktionerna, t.ex. sirenen och att kunna se var andra har scannat av, snarare bör läggas in i en existerande transceiver än att den här appen ska kunna utvecklas vidare. Plus för att de har kompassriktning, och ljud, även om just ljuden är mer skrattretande än användbara.

Carl: Här snackar vi bergochdalbana! Udda funktioner såsom att skicka ljud till den begravde har ju uppsidor både vid lokalisering och som ett “hjälp är på väg”. Att avsökt område visas på kartan väger upp en del, men i övrigt är det mest mörk dalgång för SnoWhere.

Oscar: Jag nöjer mig med ett enkelt “den fungerar över huvud taget inte” som inledning. Bra idé att kunna se områden som redan är avsökta och att kunna skicka ut ljud från den begravda enheten, men det hela är så skakigt att det inte fungerar felfritt ens över vid torrsök.

Mårten: SnoWhere har en väldigt enkel utformning som tilltalar mig. En av/på knapp för sändning, en “var är jag”-knapp som visar kartpositionen och en sökknapp. Det är därför synd att appen inte leverar fullt ut som lavinräddningsapp då den saknar finsöksfunktion.Jag gillar också att de använder ljud men här har de mycket kvar att utveckla innan det är ett ljudstöd som verkligen gör någon nytta.

 


Skärmdumpar från SnoWhere.

Fakta SnoWhere

Pris: 75 :-

Hemsida: charcoalfrost.com

Kompatibilitet: iPhone 3G och nyare, med minst iOS 4.3. Funkar även på alla iPads med WiFi.

Räckvidd enligt tillverkaren: Upp till 40 meter i upp till 2 meter djup snö.

Vår uppmätta räckvidd: Ungefär 30 meter vid första testet. Med sändande telefonen i vatten fungerade det inte alls.


Snøg Avalanche Buddy


Uppmätning av avstånd.

Snøg sänder och söker via WiFi, vilket betyder att den plockar in alla möjliga signaler om man befinner sig i tätbebyggda områden. Detta kan dock motverkas genom att man väljer bort signaler som inte är relevanta. Dock tror vi att det hade varit smartare att man registrerade de signaler man vill komma åt istället för att hålla på och blockera en massa irrelevanta nätverk. Det är även extremt viktigt att mobilens WiFi är “ständigt påslaget”.

Att Snøg använder just WiFi gör att man i teorin kan söka efter telefoner som inte använder Android. I praktiken funkade det dock dåligt, då det krävdes att WiFi-menyn på iPhonen vi provade att söka efter var konstant aktiv för att telefonens WiFi skulle vara aktiverat. Sannolikt har detta något att göra med att iPhone har en automatiskt avstängningsfunktion för att sända WiFi om det inte skickas något data. Med andra ord är det rätt svårt att hitta dina polare om de inte har Android.

Signalerna visas som staplar på displayen, ju högre stapel desto starkare signal, och som extra hjälp finns det även ljud. Appen är inte alls olik en gammal, enantennig transceiver, vilket också kan förklara varför vi överlag uppfattade den som rätt lättanvänd – av de tre apparna i testet var Snøg mest lik något vi använt förut.

Dock var även den märkbart påverkad när den sändande mobilen sänktes ner i vatten.

 

Individuella omdömen


Hedda:
Hade man tagit denna och parat med iSIS, och lagt till ett par av funktionerna från SnoWhere (sirenen och spåren) så hade det blivit en bra app. Som det är nu känns ingen av dem både pålitlig och lättanvänd, även om jag uppfattar den här som enklast att förstå och använda. Ljudsignalerna är jättebra.

Carl: Enkelt är bra och Snøg är nog närmst ett positivt utlåtande av de tre apparna. Likt Hedda hoppas jag på ett uppköp av iSIS och då en iOS-lösning så att iPhones blir användbara. Sen skulle de verkligen behöva invertera sökningen efter nätverk. Jag hade önskat en egenkomponerad lista med ens vänners nätverk/mobiler och att det är de som söks efter som standard. Önskar man sen söka efter “okända” nätverk får man göra ett aktivt val. Nu blir det mest att man går och gömmer nätverk under tiden man letar.

Oscar: Fungerar som en gammal transciever av en-antenns-typ helt enkelt. Synd att räckvidden påverkas så mycket av vatten, men med signal på 2.4 GHz är det tyvärr omöjligt att undgå. Ska bli mycket intressant att se hur räckvidden påverkas i snö! Ytterligare ett frågetecken är hur batteritiden är, att skicka ut WiFi-signal drar en hel del energi.

Mårtens kommentar: För mig som gammal analog transceiveranvändare så var den här appen väldigt enkel att förstå.


Skärmdumpar från Snøg.

Fakta Snøg Avalanche Buddy

Pris: Gratis

Hemsida: piranhastuff.nl

Kompatibilitet: Android 2.2 och senare

Räckvidd enligt tillverkaren: 40 meter.

Vår uppmätta räckvidd: 50 meter uppmätt på torra land, cirka 5 meter uppmätt med sändande telefon i vatten.

 

Fortsättning

Del två i vårt test av lavinappar ägde rum under luciahalgen 2013. Det testet finns att läsa här. 

Vill du läsa mer i ämnet rekommenderar vi Canadian Avalanche Centres utvärdering av samma lavinappar som förekommer i detta test. LÄNK.

Text: Hedda Berander
Foto: Hedda Berander, Oscar Frick
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
22 kommentarer Kommentera   Läs alla kommentarer (22)