Lavinläget är extra svårtolkat just nu

Den här vintern har inte bara handlat om att välja rätt dag och rätt sluttning. För många erfarna åkare har det blivit tydligt att det är ovanligt svårt att ta risker på ett kontrollerat sätt.

Under de senaste veckorna har flera perioder med omfattande lavinaktivitet
observerats i stora delar av fjällkedjan. Laviner har utlösts både spontant, i
samband med snöfall, vind och uppvärmning, och av skid- och skoteråkare. En
stor andel av de mänskligt utlösta lavinerna har dessutom varit fjärrutlösningar –
där en kollaps i snön sprider sig från ett flackt parti och utlöser en lavin i
brantare terräng.

Bakgrunden är en snöfattig och kall säsongsstart. Det tunna snötäcket utsattes
tidigt för sträng kyla, vilket skapade grovkorniga och porösa svaga lager djupt i
snötäcket. När ny snö, ofta i form av vindtransporterade flak läggs ovanpå,
bildas ett lavinproblem som kan bestå under lång tid. Det här är inte ovanligt i
sig, men omfattningen och varaktigheten gör läget mer svårhanterligt än
normalt.

Det ska sägas att läget i olika delar av fjällkedjan skiljer sig åt. Problembilden
blir allt allvarligare ju längre norrut man kommer i fjällen.

Under stora delar av den senaste perioden har snötäcket gett mycket tydliga

varningssignaler. Många har upplevt kraftiga kollapser, så kallade whumf, långa
skjutande sprickor och sett spontana laviner i terrängen.

– Under en period har det varit ovanligt tydligt att snötäcket varit instabilt.
Lavinproblemet har nästan “annonserat sig själv”, berättar Mattias Tarestad vid
Naturvårdsverkets lavinprognostjänst.

Den typen av återkoppling gör det i viss mån enklare att fatta beslut. När tecknen
är tydliga är det också lättare att förstå att förhållandena är farliga. Men när
vädret stabiliseras och flaken ovanpå de svaga lagren blir hårdare kan bilden
förändras. De tydliga varningssignalerna kan bli färre. Snötäcket kan upplevas
som mer stabilt och ge mindre respons när det belastas – samtidigt som de svaga
lagren fortfarande finns kvar på djupet.

– Det är en utveckling vi ofta ser. Tecknen på instabilitet minskar, men
problemet finns kvar. Det gör att förhållandena kan bli mer svårtolkade,
förklarar Mattias.

Samtidigt har den här typen av lavinproblem en tydlig tidsdimension. De svaga
lagren kan gå in i en period av relativ “dvala”, där aktiviteten minskar och
snötäcket upplevs som lugnare.

Men när ny belastning tillförs – genom snöfall, vindtransport eller uppvärmning
kan problemet snabbt aktiveras igen och ge upphov till en ny lavincykel. Det ligger helt enkelt kvar i snötäcket och kan vakna till liv igen när förhållandena
förändras.

Det innebär att frånvaron av varningssignaler inte längre är ett lika starkt tecken
på stabilitet. I vissa typer av brant terräng, särskilt där snötäcket är tunnare eller
ojämnt fördelat, till exempel kring klippor, ryggar och konvexer kan det
fortfarande vara möjligt att påverka de svaga lagren och utlösa stora laviner. När det väl händer sker det ofta utan förvarning.

Mattias påpekar att det är just den kombinationen som gör läget utmanande. Det är färre tydliga signaler,
men fortsatt potential för stora laviner, även efter perioder med många laviner,
och det är lätt att tänka att faran är över.

I många vintrar går det att ta stegvisa beslut: börja försiktigt, testa mindre
branter och sedan öka gradvis. Men i ett läge med långlivade svaga lager
fungerar inte den modellen lika bra.

Flera åk utan incidenter kan ge en falsk trygghet. Det är lätt att tolka stabila
förhållanden just där du råkar vara som representativa för större delar av terrängen. I
själva verket kan du ha undvikit svagheterna av en slump och Mattias menar på att det blir svårare att skilja skicklighet från tur. Att det kanske är den största
utmaningen i år.

Många erfarna åkare är vana vid att balansera risk och belöning. Att välja rätt
dag, rätt aspekt och rätt lutning och att ta kontrollerade risker. Men den här vintern är det svårare än vanligt.
Problemet är inte att det är farligt överallt. Problemet är att det är svårt att avgöra
var det inte är det.

Svaga lager finns spridda i många branta sluttningar. De kan vara inaktiva under
perioder och sedan aktiveras igen när vädret förändras.

Lavinaktiviteten kommer i cykler. Perioder med hög aktivitet följs ofta av
lugnare faser, men när ny belastning tillförs – snö, vind eller värme, så kan
problemet snabbt aktiveras igen.

Så vad innebär det för dina vägval? I praktiken behöver strategin justeras. I stället för att försöka hitta exakt var det
är säkert blir det mer effektivt att:

  • Välja bort brant terräng i större utsträckning
  • Undvika terräng där konsekvenserna blir stora
  • Acceptera att vissa åk inte är rimliga under perioder

Mattias påpekar att i vissa lägen är den bästa riskhanteringen att avstå. Inte för att det är uppenbart
farligt överallt, utan för att osäkerheten är för stor.

Förhållandena varierar mellan olika delar av fjällkedjan. I sydligare områden har
snötäcket på många håll blivit mer stabilt, medan svagheterna i kallare områden
längre norrut fortfarande är mer aktiva.

Men gemensamt är att den här vintern på många håll har inneburit ett mer
komplext lavinläge än normalt. Det som brukar fungera – att läsa snön, bygga upp förtroende och gradvis öka
exponeringen fungerar sämre när svagheterna är djupt begravda och svåra att
upptäcka.

– Det är inte nödvändigtvis farligare överallt än normalt. Men det är svårare att
avgöra var det är säkert. Och det förändrar hur vi behöver fatta beslut i
terrängen, avslutar Mattias.

Faktaruta: Tre saker att ta med sig i årets lavinläge

  1. De farligaste punkterna finns ofta där snötäcket varierar. I branter med växlande terräng – till exempel kring klippor, stenar, ryggar, konvexa formationer och där lutningen ökar varierar snödjupet. Här är snötäcket ofta tunnare och svagare, vilket gör att det är lättare att påverka de djupa svaga lagren. Det är typiska triggerpunkter där en enskild åkare kan utlösa en stor lavin.
  2. Tydliga varningssignaler kan försvinna – men risken finns kvar. Snötäcket har periodvis gett kraftiga tecken på instabilitet. När flaken blir hårdare kan dessa minska, trots att svaga lager fortfarande finns kvar.
  3. Problemet kan ligga vilande och aktiveras igen. Svaga lager kan gå in i en lugnare fas, men snabbt bli aktiva igen när vädret förändras. Det som kändes stabilt igår kan vara betydligt farligare idag.

Text: Lavinprognoser/Martin Olson

Text: Martin Olson
Martin Olson är tillförordnad chefredaktör på Freeride.se under 2026 och arbetar till vardags som fotograf, journalist och filmare med fokus på skidåkning, äventyr och natur. Genom åren har han producerat reportage och visuella berättelser från såväl svenska fjäll som bergsmiljöer världen över, med en särskild förkärlek för topptur och arktiska landskap.
Var först med det senaste inom skidvärlden. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och undvik att missa något.