Well... Efter att ha återvänt från den breda pulkan till laggens njutbara värld så är man väl inte så lite partisk...
Men, visst rockar pulkan på de smörigt flacka breda fälten och den platta pisten... Men fan vad laggen hård-klipper tillbaka när det smalnar av eller blir riktigt trivsamt brant, jobbigt o smalt på riktigt... Och gärna i de mest skräckinjagande tråkigaste och vindblåsta av exponerade ytor med en massa halvtrist ostabil höjdmeter att tugga på...
Man ska verkligen inte underskatta att stå med benen ihop i fallinjen när det vräker upp mot en massa hårda brantgrader i tajt miljö och det bara handlar om att att hoppsvänga sig ut ur knixet med en massa stressande höjdmmeter kvar...
Det är ju tyvärr där man alltid blir lite ledsen över pulka-folkets emellanåts alltför stora ambition att vilja övertrasera sina brantkonton i parti och minut... Med alltför långsamma och väntfyllda, plus frusterande, fluff-skarapande falllinje-kasande-höjdmeter i överflöd...
Man kanske är orättvis i onödan men, det brukar inte riktigt synka med pulka kontra lagg i den riktigt håriga mjukmiljön i hög terräng, tyvärr bara min något mindre ödmjuka åsikt...
För jag vill verkligen inte förringa de riktigt stora och hårdkompetenta pulkaåkarna eller deras linjer, verkligen verkligen inte...De loggar ju både brant och fall mkt mer än er undertecknade gör på många år...
Men det verkar som om man lättare hittar sina likar för skojslinjer i brantutanförskapet bland laggen än bland "pulkorna", men vad vet en gamling som jag... Gillar bara att häva lite brandfarligt på elden ibland... för det är ju oxå nöjsamt eller hur...
Bar så ni vet: Feta fetare fetaste lagg rockar,Ok!!!