Bra initiativ.
Duke, Guardian, m fl: Hela bindningen lyfts från skidan i steget och pivoten (den rörliga länken mellan skidan och bindningen) sitter ofta några cm framför pjäxans tådel. Man får såldeles lyfta hela bindningen i varje steg. Många bindningar måste tas av för att växlas till gå/åkläge.
Man står relativt högt över skidan, mellan 3 och 4 cm(?) men man får bra åkegenskaper då bindningen har högt DIN-värde.
Dynafit/g3 (tech) kräver en pjäxa med speciella mönster i pjäxans häl- och tådel. 4 pinnar håller fast pjäxan i bindningen och DIN-värdet brukar vara högst 12. Bindningarna lämpar sig inte för piståkning på breda skidor, men fungerar precis lika väl för puderåkning som de biffigare turbindningarna (duke, guardian, m fl.) om man är en lätt åkare. Om man kan landa rätt så går det även att ta lite större drops utan att de löser ut.
För att slå om till turläge lossar man pjäxans häldel från bindningen samtidigt som man låser tådelen så att den inte kan lösa ut. Nu sitter man endast fast framtill. Pivoten sitter i pjäxans tådel, vilket sägs ge ett mer ergonomiskt steg plus att häldelen inte behöver lyftas.
Telemark är ett stort segment. Kan nämna några olika varianter som exempel:
Klassisk kabelbindning (Rottefella r8, g3 targa, voilé hardwire, black diamond O2, 22 designs Hammerhead)
Kabelbindning med utlösningsfunktion (voilé hardwire CRB, 7tm power)
Kabelbindning med turläge (voilé hardwire 3-pin, voilé switchback, black diamond O1)
Kabelbindning med både turläge och utlösningsfunktion (Voilé 3-pin CRB, 7tm power tour)
Har ej provat NTN, så uttalar mig inte. Det jag hört är dock att den är stabil som en alpinbindning. Telemarkens Duke skulle man kunna säga, då den har både turläge, skistoppers och utlösningsfunktion.
Lite info om något saknades.